Annie Lööf införde aldrig månggifte

Sverige blir en politiker med ryggrad fattigare

Anders Lindberg

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Min första ledartext om henne hade rubriken "Lööfs dåliga omdöme". Det var 28 december 2011, över ett decennium sedan. Jag rasade över att hon fick köra en gratis bil under valrörelsen. Hur det gick sedan har jag glömt.

De politiska skandalerna var en smula oskyldigare förr.

I onsdags gjorde hon sin sista partiledardebatt i Sveriges riksdag och snart kommer någon annan att svinga ordförandeklubban i Centerpartiet.

Jag tror att Annie Lööf tillhör den mindre skara av svenska partiledare som faktiskt hamnar i historieböckerna. En av Sveriges få politiker med ryggrad lämnar nu scenen.
På höger-vänsterskalan har jag personligen alltid sett henne som glimrande livsfarlig. Och jag har skrivit spaltmeter om hennes politik.

I ett obevakat ögonblick satte jag rubriken "Annie Lööf är höger om Djingis Khan". Och när jag nu går igenom läggen - gamla tidningar - tänker jag att det nog satte fingret på vad de flesta vänstermänniskor tänkte om henne.

Då.

I dag ogillar jag fortfarande hennes fördelningspolitik, marknadshyror, skattesänkningar och tro på marknaden som alltings mått.

Men hon hade principer. Inte som Groucho Marx.

"Jag håller hårt på mina principer och om dom inte passar er så har jag andra." sa Groucho i ett uttalande som nog de flesta politiker borde ha i sin Twitter-bio.

Annie Lööf hade riktiga principer.

Egentligen borde jag nog ha förstått det tidigare. Eller kanske gjorde jag det. När hon i januari 2013 avbröt sin semester i Thailand för att åka hem och hantera krisen mot Centerpartiets nya principprogram var det något hos henne som hade förändrats.

I förslaget till principprogram, som fortfarande sannolikt är Sveriges mest välskrivna, föreslogs ett ultraliberalt systemskifte. Månggifte, fri invandring, slopad skolplikt och arvsrätt, och ett skattesystem som skulle ha gjort Margaret Thatcher grön av avund.

Kerstin Lundgren, då utrikespolitisk talesperson och en av C:s verkliga tungviktare skrev på DN Debatt att programmet leder till ett "socialdarwinistiskt samhälle".

"Centerpartiet försöker numera återknyta sin idéutveckling till en påhittad liberal idétradition." påpekade jag i Aftonbladet.

Men jag darrade lite på manschetten. Annie Lööf red ut stormen och även om hon aldrig införde något månggifte blev det uppenbart att hon inte blåste bort oavsett stormstyrka.

Jag tror vi redan då såg kraften som gjorde att hon efter valet 2018 i princip ensam blockerade SD:s uppstigning på tronen.

Att hon lämnar nu efter en valförlust är kanske inte märkligt. Men efter sommarens terrordåd i Almedalen där mördaren hade Annie Lööf som en av sina måltavlor dröjer en bitter ton kvar som inte faller på henne.

Hennes vänner bland liberala politiker svek, SD:s hatkampanjer blev allt brutalare och Sverige blev under 2022 års valrörelse ett allt kallare land.

Men Annie Lööf kan hålla sitt huvud högt. Historieböckerna kommer inte att ha särskilt många vänliga ord för de döda fiskar som flöt med strömmen.