Ligger nedkissade på akuten i timmar
29 patienter i korridoren – vill Kristersson ha det så?
I går var det på dagen fem år sedan coronaviruset klassades som en global pandemi. Den första vågen under våren 2020 lever nog kvar i minnet hos många. Då visste vi inte mycket om covid-19. Samtidigt blev det snabbt uppenbart att sjukvården nedmonterats på ett sätt som skadat oss.
Sverige hade lägst andel vårdplatser per capita i EU. Sjukhusen höll lager utan maringaler, enligt så kallad ”just in time”-modell.
Resultatet blev hemska bortprioriteringar av patienter. Vårdpersonalen fick slita enormt och riskerade sin hälsa.
Nog hoppades många att det här skulle bli en läxa för politikerna och att vi inte skulle sätta oss i samma sits igen. Tyvärr har det istället blivit sämre.
Ligger i kiss
Antalet intensivvårdsplatser i Sverige . Situationen är i många delar av vården ansträngd. I förra veckan blev 29 patienter liggandes i korridoren på Sahlgrenskas akut utan plats.
Ellen Jelkeby är sjuksköterska på mottagningen och förtroendevald i Vårdförbundet. Hon säger att situationen skapar stor etisk stress. Patientsäkerheten brister.
– Vi har inte möjlighet att ge mediciner eller uppmärksamma akuta försämringar hos patienter på samma sätt. Det brister i omvårdnad och vi hinner inte byta på patienter, utan de kan ligga i kiss och avföring i timmar i värsta fall, säger hon till Göteborgs-Posten.
Sjukvården är regionernas ansvar. Men med tanke på vilka exceptionella tider vi lever i måste regeringen backa upp dem. Först hade vi pandemin. Sedan gick vi in en svår lågkonjunktur som slagit hårt mot ekonomin. I fjol skedde rekordstora varsel inom vården trots att Ulf Kristersson lovat att så inte skulle bli fallet.
Måste rusta för krig
Nu ska vi också öka beredskapen i ett mycket osäkert omvärldsläge. ”Det kan bli krig i Sverige”, har regeringen varnat.
Okej, då kanske det är dags att börja prioritera sjukvården?
Bristen på intensivvårdssjuksköterskor är stor. Regioner, myndigheter och utbildningsväsende måste arbeta tillsammans. Situationen kräver ett nationellt ledarskap.
Och hur svårt ska det vara för regeringen att stötta regionerna ordentligt med statsbidrag? Hur kan skattesänkningar gå före?
Sahlgrenska har de senaste åren haft den näst lägsta kostnadsutvecklingen av alla universitetssjukhus i Sverige. Ändå pekar en ny rapport på en stor underfinansiering. Regionerna behöver större stöttning. Att regeringen inte skjutit till mer medel är ett svek som säger mycket.
Är det så här Ulf Kristersson vill att svensk sjukvård ska fungera?
