Från förorten kan du vara dömd på förhand
Gangsterrapparen Yasin har en poäng: Notre Dame värderas högre än orten
I natt släppte den omtalade gangsterrapparen Yasin en skiva som han kallar "Del två". På skivomslaget syns hans pass med en photoshoppad röd stämpel: "Dömd på förhand". Själv sitter han häktad sedan nyårsafton misstänkt på sannolika skäl för stämpling till människorov av en annan känd rapartist.
Utredningen är i sitt slutskede och kammaråklagaren räknar med att kunna fatta beslut i åtalsfrågan i mars. Fallet har diskuterats livligt sedan häktningen, riksdagsledamöter som Hanif Bali (M) och Robert Hannah (L) har krävt att P3 och Spotify ska stoppa Yasins musik, som regelbundet har toppat spellistor under förra året.
Tidigare i höstas skrev jag en krönika om att vi borde lyssna på Yasin som en röst från Stockholmsförorten Rinkeby och det som musikjournalisten Mats Nileskär har kallat för det svensk-somaliska musikundret. De senaste åren har flera artister med somaliska rötter slagit igenom och dominerat topplistor: Dree Low, GULEED, Cherrie, Jaffar Byn är några andra. Med en känsla för melodier rappar och sjunger de om en sida av Sverige som vi läser mycket om men sällan talar med. Men att lyssna på vad de har att säga ska man inte, fick jag höra från alltifrån politiker till debattörer och andra tyckare. Den så kallade gangstarappen ska tystas, censureras och ignoreras.
Liv Strömquist vill höra mer ångest
I senaste avsnittet av Aftonbladet Kulturs podcast "Stormens utveckling" säger författaren Liv Strömquist att hon visserligen håller med om att vi alltför sällan låter människor som växer upp i så kallade utsatta områden, med drogförsäljning och unga med våldskapital i sin vardag, komma till tals. Men hon tycker att musiken mest handlar om att det är coolt med vapen, varför tar de inte upp den ångest, stress och skada som kriminaliteten åsamkar? Hennes parhäst Ola Söderholm stämde in och båda konstaterade att de längtar efter en, mer rumsren får man förmoda, bok om det här livet istället.
Brända bilar och upplopp har blivit vårt enda språk som politikerna förstår, sjunger han.
När man lyssnar på Yasins nya låtar är det som att de är en direkt replik på Liv Strömquists invändningar. På "Mitt Notre Dame" rappar han om "alla vi har förlorat". Om mödrarnas tårar: "Hon flydde inte hit från ett krig för att förlora en son". Han berättar om en våldsspiral som aldrig tar slut, om att inte kunna se färgen röd utan att bli traumatiserad. Pappor är frånvarande, kriminella eller sitter inne. "Vi alla sitter i samma båt nu, det finns inget sjukhus i världen som kan läka våra sår nej".
Brända bilar och upplopp har blivit vårt enda språk som politikerna förstår, sjunger han. Och i refrängen: "Det går inte att släcka bränderna i mitt Notre Dame / Det känns som att de drar oss alla över en kam / Nedförsbacken som vi lever i är för brant".
Jag undrar: Menar de som vill tysta artister som Yasin att vi inte ska lyssna på detta budskap? I så fall: Vilka ska vi lyssna på om vi vill förstå omständigheterna som gör att även unikt begåvade unga män i utanförskapsområden sänker sina framtidsutsikter i kriminalitet? På Hem och Skola? Elevrådsordföranden på Tensta Gymnasium? Ulf Kristersson?
Yasin är inte den enda representanten för Rinkeby, lika lite som Zlatan Ibrahimovic är den ende representanten för Rosengård.
Att lyssna behöver inte vara att omfamna, men det är en förutsättning för att förstå. Yasin är inte den enda representanten för Rinkeby, lika lite som Zlatan Ibrahimovic är den ende representanten för Rosengård. De är inte ens särskilt representativa, men de är begåvade nog för att väcka uppmärksamhet för några av samtidens och framtidens mest brännande frågor.
Notre Dame visar vad som är värt att värna
Liknelsen med Notre Dame är talande: Efter att den gotiska katedralen och landmärket i Paris brann 2019 fullkomligt skyfflade landets extremrika miljontals kronor över renoveringen. I samma stad finns 30 000 hemlösa och i vissa utsatta områden lever närapå hälften av invånarna under existensminimum.
Det ger en tydlig illustration över vad de rikaste anses vara värt att värna och satsa på.
En annan svensk-somalier som har höjt rösten för våra förorter är lokalpolitikern Mohamed Nuur (S) i Tensta. Strax före nyår skrev han ett känsloladdat inlägg på Facebook efter att en ung man sköts till döds i Tensta och ytterligare två skottskadades. "Jag är förbannad", skrev han. "Låt mig gissa ni tror att jag är förbannad på de unga killarna? Ni har fel. Jag är förbannad på politiken som har lett till skotten."
Han räknade upp de insatser han vill se: förebyggande arbete, en fungerande skola och socialtjänst, parker, nya bostäder. "Att polisen, domstolarna ska göra sitt arbete när det kommer till brottsbekämpning är nåt Järva vill men aldrig ska nån tvinga oss att välja det ena före det andra", konstaterar Mohamed Nuur.
Domstolen ska snart avgöra om Yasin är skyldig eller inte. Men på många sätt är han och många med en liknande bakgrund som honom dömda på förhand.
En snabb renovering av Notre Dame eller en skattesänkning kommer alltid anses viktigare av de som har en röst som räknas. Ända tills vi faktiskt lyssnar, försöker förstå och göra något åt det.