Arbetstid handlar om vardagsmakt
Kollektivavtal handlar om lön och pengar. Men också om tid, den tid vi som anställda avstår till våra arbetsgivare.
Om några veckor ska ett nytt avtal mellan fack och arbetsgivare inom industrin vara färdigt. Det kommer att styra löneutvecklingen på hela arbetsmarknaden. Antagligen kommer avtalet att gälla ända fram till 2020. Det föreslog i alla fall industrins egna medlare i förra veckan.
Både fack och arbetsgivare låter nästan lättade över tanken på ett treårsavtal. Men avtalsperiodens längd är knappast den viktigaste tidsfrågan.
Striden om tiden
I dag publicerar LO-förbundens tidningar artiklar under vinjetten “striden om tiden”. På område efter område handlar nämligen förhandlingarna just om tid.
Industrifackens tidning Dagens Arbete skriver till exempel om arbetsgivarnas krav på att få lägga ut semestrarna från tidig vår till sen höst och kunna flytta arbetstid, till exempel till helger.
Arbetsgivarnas krav på “flexibilitet” handlar inte bara om industrin. Hotellrevyn, de hotell- och restauranganställdas tidning, beskriver till exempel hur schemafrågor kan vara lika viktiga som lönen och Handelsnytt berättar om arbetet för att skapa fler heltidsjobb i handeln.
Orimliga övertidsberg
Elektrikernas tidning berättar om hur den slimmade bemanningen i kraftproduktionen leder till orimliga övertidsberg. De fastighetsanställdas tidning Fastighetsfolket och Transportarbetaren skriver om “hyvling” av arbetstiden. Efter en dom från Arbetsdomstolen kan arbetsgivare nu sänka arbetstiden, och därmed lönen, för anställda från en dag till en annan.
Flera fack kräver nu en förändring.
De anställda i kommunerna får inget nytt avtal i år, men också där pågår ansträngningar för att få bort de ofrivilliga deltiderna. Tidningen Kommunalarbetaren kan dessutom berätta att till exempel de anställda i kyrkan kräver bättre ordning i schemaläggningen.
I bransch efter bransch visar de fackliga tidningarna hur tiden återkommer som en av de viktigaste frågorna när fack och arbetsgivare ska komma överens. Och egentligen är det ju inte så konstigt. Det handlar om vem som ska ha makt över vardagen, om vardagsmakt.
Arbetstid kan inte hyvlas som en