Vänstern måste ha alternativ till rut
Tio år är en evighet inom politiken. Men det fanns faktiskt ett fungerande samhälle innan rut-avdraget infördes den första juli 2007. På borgerliga politiker och debattörer kan det ibland låta som att Alliansregeringen kom på den universella lösningen på människors livspussel.
När Reinfeldts regering införde den 50-procentiga skattereduktionen för arbetskostnaden på hushållsnära tjänster fick det mycket kritik av vänstern. Det kallades för pigavdrag och att klassamhället med herrskap och tjänstefolk gjort comeback.
Med tiden har det argumentet fått allt svårare att få fäste i debatten. Det finns flera förklaringar till det.
Listan över rut-tjänster sväller
Rut-avdraget är konstruerat så att köparen inte behöver fylla i några papper för att få rabatt på tjänsterna. Kontakterna med Skatteverket tar uppdragstagaren hand om. Som kund ser man bara det reducerade priset och tackar väl för det.
Listan över tjänster som ger rätt till rut-avdrag har också vuxit över åren. Det har gjort att rut mindre självklart kopplas ihop med pig-avdrag för de välbeställda.
I dag har det gått så långt att det nästan blivit svårt att undvika rut-tjänster.
De hushållsnära tjänsterna omfattar allt ifrån putsning av skor, flytthjälp, högläsning för gamla mamma, reparation av spiskåpan eller vinterkappan och läxläsning med barnen.
Reglerna för avdragen ter sig allt mer godtyckliga. Man kan undra vem som egentligen ska kontrollera att barnvakten bara tillagar "enklare mat", eller att den bara hjälper till med läxorna max tio procent av den sammanlagda tiden?
Den spretiga floran av rut-tjänster gör att människor nästan förväntar sig skatterabatt när de köper tjänster till hemmet i dag.
Livskvaliteten en fråga för egna plånboken
Fortfarande är alla skattebetalare med och bidrar till rut-avdragen, men man måste ha en hyfsad inkomst för att ha rätt att utnyttja rabatten.
Sakta men säkert ser vi hur livskvaliteten blir en fråga för den egna plånboken.
Statens kostnader för rut-avdragen har ökat drastiskt under de här tio åren. I dag ligger de på drygt fyra miljarder kronor per år. Trots det har märkligt nog inte jobbeffekterna utretts ordentligt. Om skattesubventionen lett till fler jobbtillfällen har de sannolikt varit dyra.
Det borde den politiska vänstern diskutera. Och de borde berätta vilka bättre alternativ till rut de har att erbjuda.
Butler-idén var före sin tid
Socialdemokraterna Carin Jämtin och Ilja Batljan var inne på det i sin famösa debattartikel i valrörelsen 2010 där de talade om att att bygga in kollektiva vardagstjänster i SL:s lokaler. Men många goda idéer drunknade i skrattsalvor på grund av deras förslag om en butler i tunnelbanan.
Kanske var Jämtin och Batljan bara före sin tid.
Alla människor, oavsett inkomst, vill få mer tid för det viktigaste i livet.
Den socialdemokratiskt ledda regeringens uppgift borde vara att skapa politiska lösningar för de många, och inte för de få.