LO-basen talade om tårar över en delad pizza
Johan Lindholm om att klassklyftorna spårat ur
Publicerad 2025-05-01
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Solen lyser med sin frånvaro på Norra bantorget i Stockholm när LO:s ordförande Johan Lindholm kliver upp på scenen.
Ur högtalarna dånar ”Rött” av Ulf Lundell.
Dra kragen tätt kring halsen idag
Det blåser snålt och kallt
Gå med knuten näve i fickan idag
Du ser det överallt
– Låt mig få tala om Caroline som gråter till minnet av en delad pizza, säger Johan Lindholm.
Caroline Öberg är ensamstående med tre barn. När Aftonbladet träffade henne i januari hade hon 121 kronor kvar på kontot.
Den delade pizzan gör fortfarande ont. Hon och barnen var hemma hos en kompis när någon kom på att de skulle beställa pizza. Hon hade bara råd med en, att dela på. Till kompisen sa hon att de inte var så hungriga och barnen fick spela med.
Inför Aftonbladets reporter börjar Caroline gråta vid minnet.
Johan Lindholm blir förbannad av att återberätta historien, och det märks. Sverige fungerar inte för vanligt folk längre.
Han har en lång lista med politiska förslag med sig för att ändra på det. LO vill avskaffa karensdagen som Johan Lindholm kallar ”en straffskatt på arbetare” eftersom en undersköterska eller byggare inte kan ”jobba hemifrån” som tjänstemän kan.
Karensdagen är ren klasspolitik.
– Karensdagen ska bort, inget annat duger, säger han till talets starkaste applåd.
Johan Lindholm vill se ökade statsbidrag till välfärden i kommuner och regioner, höjt tak i socialförsäkringarna och förstatligat järnvägsunderhåll så att tågen börjar gå i tid igen.
Norra bantorget är passande nog fyllt av byggnadsställningar. På en ganska underlig scen mitt i folkhavet promenerar talarna runt.
Duggregnet hänger hela tiden i luften.
Diana Ghafour från HBTQ+S har ett plakat med texten ”En homosexuell kapitalist är fortfarande en kapitalist”. Förebilden, berättar hon, är en historisk bild från Gay Pride i San Francisco. Där var texten på plakatet ”A gay landlord is still a landlord”. En homosexuell hyresvärd är fortfarande en hyresvärd.
Innebörden brukar tolkas som att identitetspolitik är underordnat klass. Och att kampen för homosexuellas och transpersoners rättigheter eller mot rasism måste gå hand i hand med klasskamp.
Originalbilden är från 1977 men budskapet påfallande i tiden. Svensk socialdemokrati håller på att bli allt mer traditionell i synen på fördelningspolitik, arbetsmarknad och välfärd. Identitetspolitik är ute – billigare tandvård inne.
Johan Lindholm pratar om att det saknas 150 000 bostäder i Sverige. LO kräver ett program för byggande med målet 40 000 nya bostäder - varje år.
På en mandatperiod skulle det bli 160 000.
Och, påpekar han, satsningar på byggande skulle kunna sätta fart på hela ekonomin. Något som verkligen skulle behövas just nu.
Det krävs investeringar för att knäcka massarbetslösheten. En halv miljon saknar arbete utan att det egentligen är en fråga i debatten, eller för regeringen.
– Det handlar om 500 000 personer som inte får gå till jobbet, säger Johan Lindholm.
Som en röd tråd genom talet går kraven på en helt annan och betydligt mer expansiv ekonomisk politik. Det är inte bara traditionell socialdemokratisk politik i synen på solidaritet, välfärdsstat och arbetsmarknad. Utan även i behovet av tillväxt, av investeringar och modernisering.
Tage Erlanders, Olof Palmes, Ingvar Carlssons och Göran Perssons socialdemokrati. Det var en tid då partiet kunde samla över fyrtio procent av rösterna.
När internationalen tonat ut står rader av plakat kvar, lutade mot ett staket. ”Stoppa borgarna i sopkorgarna” står det.
”Ekonomisk demokrati”.
”Ge fan i att ändra partiprogrammet. Genomför det”.
”Visa mod mot folkmord”
”Återförstatliga allt”
Ulf Lundell skrev ”Rött” 1993 under Carl Bildts katastrofala regering. Även då blev en halv miljon människor arbetslösa och ensamma mammor fick betala skattesänkningar för de rikaste.
Det var samma gamla höger då som nu.
Johan Lindholms förstamajtal blev en påminnelse om hur de socialdemokrater lät som besegrade den.