Vi kan inte shoppa oss ur en kris, Andersson

Skattesänkningar är oftast bortkastade pengar

Östermalm i Stockholm är det kö överallt. Nästan varenda märkesbutik har en kö som ringlar lång utanför glasdörrarna med vakter som släpper in ett sällskap i taget. På kvällen är det fullt på nästan varenda uteservering.

Hur mycket pengar har folk egentligen att spendera, brukar jag tänka tills jag snabbt påminner mig om att Östermalm knappast är talande för resten av landet. Men det symboliserar ändå ett drömsamhälle, i alla fall för en del politiker.

Det ska löna sig att arbeta. Moderaternas mantra har gjutit sig fast så hårt i politiken att det länge betraktades som helt naturligt: sjuka och pensionärer betalar mer i skatt än de som arbetar. En slags straffskatt mot alla utslitna i förtid, alla som arbetat hela livet och alla sjuka.

Det här har jämnats ut under de senare åren, och i regeringens höstbudget, den sista innan valet, föreslås skatten sänkas för de som får sjuk- och aktivitetsersättning. Det var på tiden.

Men Moderaterna som brukar älska skattesänkningar är inte glada. Det är inte lika roligt med skattesänkningar när de inte riktas till deras välbeställda vänner.

När Stefan Löfven och Magdalena Andersson tog över tuffade de vidare i samma anda: bort med värnskatten, den särskilda skatt vi haft för de som tjänar över 700 000 kronor om året. Det var en del av Liberalernas krav för att godkänna budgeten, och beräknas kosta staten sex miljarder kronor per år.

De yrkesgrupper som kunde glädjas åt detta var specialistläkare, finanschefer och verkställande direktörer.

Ett av argumenten var att det skulle gynna hela landet då de skulle konsumera mer, och därmed få fart på ekonomin. Men statistik visar att höginkomsttagare bara lägger undan sina pengar när de får mer i plånboken. Ett annat argument var att det skulle göra människor sugna på att studera vidare eller ta den typen av arbeten.

Man kan undra hur många som efter gymnasiet tänkte att ”nu är värnskatten borta, då är det kanske värt att bli finanschef!”.

Jag misstänker att de inte är så många.

Skattesänkningarna som nu föreslås av regeringen är, till skillnad från sist, inte riktade mot de rikaste. Det är låg– och medelinkomsttagare som får känna skillnaden i plånboken. Det är inte helt fel, men när Magdalena Andersson som kallats för EU:s snålaste finansminister sänker skatten, så måste det väl ha en större effekt för landet än lite mer pengar att spendera för vanligt folk?

Det går inte att komma åt växande klyftor bara genom att sänka skatterna. Och det är inte hållbart att få igång ekonomin genom längre köer utanför butiker och krogar.

Det är inte det som ger människor ett värdigt liv och en värdig pension.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.