Nästa vecka kör EU över Sverige om minimilöner

Svenska lagar ska inte ändras lovar ministern

Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark.

Om precis en vecka, den 16 juni, kommer EU:s arbetsmarknadsministrar att ställa sig bakom ett direktiv om minimilöner i unionen. Sveriges Eva Nordmark kommer att rösta nej, och orsaken är ganska enkel.

Nästan alla svenska politiker, hela fackföreningsrörelsen och en i stort sett enig arbetsgivarfront ser europeiska lagar om löner som ett problem. Här är det fack och arbetsgivare som skriver kollektivavtal som både ska garantera företagens konkurrenskraft och anständiga arbetsvillkor.

På det hela taget har det fungerat, till och med bättre än i länder som har lagar om minimilöner. Det är nog alla, inte bara i Sverige, överens om.

Misstro mot EU

Dessutom finns det en misstro mot EU:s ambitioner på arbetsmarknaden, Speciellt i fackföreningsrörelsen. Ingen vill att svenska löner eller svenska konflikter åter ska hamna i händerna på EU-domstolen. Det har hänt förr, som i processen om det lettiska byggföretaget Laval, och det undergräver hela systemet.

Regeringen har gjort allt för att begränsa EU-reglernas effekter för Sverige. Eva Nordmark anser att man har lyckats. Kompromissförslaget som antogs i tisdags innehåller enligt ministern formuleringar som slår fast att till exempel Sverige inte ska behöva förändra våra lagar.

Några lagändringar ska det inte heller bli, enligt Eva Nordmark.

Ett sätt att markera

Att regeringen ändå väljer att rösta nej är framför allt ett sätt att markera att man inte tycker att detta är ett område för EU.

Arbetsmarknadens parter är inte lika övertygade.

– Vi ser fortfarande ett direktiv som ett hot, sa till exempel LO:s ordförande Susanna Gideonsson i tisdags.

Jobbet tar inte slut

Arbetet för att bevara den nordiska arbetsmarknadsmodellen tar inte slut när arbetsmarknadsministrarna i nästa vecka fattar sitt beslut. Det kommer att fortsätta. För regering och riksdag som behöver utnyttja de garantier man förhandlat fram till det yttersta. För fack och arbetsgivare som måste fortsätta att leverera både konkurrenskraft och anständiga löner.

Arbetsmarknadens parter behöver dessutom visa att den nordiska modellen fungerar också i morgondagens arbetsliv. Otrygga anställningar, falska egenföretagare och fiffel i entreprenörskedjor talar alldeles för ofta ett annat språk.

EU ska inte sätta svenska löner. Det gäller fortfarande, men då är det upp till fack och arbetsgivare att städa upp på arbetsmarknadens skuggsida.


EU:s arbetsmarknadsministrar kommer att fatta besluta om minimilöner i nästa vecka. Sverige har fått löfte om att fack och arbetsgivare också i fortsättningen ska kunna förhandla fritt, och ministern har lovat att inga lagar ska förändras.

Ändå tänker hon rösta nej.

Är det rätt beslut? Skulle en lag om minimilöner till och med kunna vara bra för Sverige? Eller borde EU hålla sig borta från frågan helt och hållet?

I chatten diskuterar Ingvar Persson med läsarna.

Denna chatt är stängd.

  • Ingvar Persson
    9 juni 2022

    Klockan har slagit halv och det är dags att stänga chatten. Diskussionen lär dock fortsätta. Jag vill verkligen tacka alla som bidragit med frågor och synpunkter.

  • Ingvar Persson
    9 juni 2022

    Hej SJ.

    Också den här frågan har två delar. Kollektivavtalens täckningsgrad är faktiskt fortsatt hög, eftersom arbetsgivarorganisationerna fortfarande har många medlemmar. Problemet är den fackliga organisationsgraden. Den fick en riktig knäck, inte minst efter Reinfeldts och Littorins angrepp på a-kassan 2006. I längden är det förstås nödvändigt att många är medlemmar i den organisation som förhandlar om deras löner.

  • 9 juni 2022

    Den svenska modellen bygger ju på kollektivavtal. Idag ser inte svenska arbetsmarknaden ut som för 40 år sedan när i princip 100% av företagen var anslutna. Hur planerar fack och arbetsgivare för en framtid där bara 50% är ansluta och omfattas av kollektivavtal?

    SJ
  • Ingvar Persson
    9 juni 2022

    Hej Erik.

    Man kan diskutera vilket av Sveriges löneproblem som är det största. Det är sant att de finns grupper med lång utbildning som inte har speciellt bra betalt, särskilt i offentliga sektorn.

    Själv tycker jag dock att de riktigt låga lönerna i många kvinnodominerade arbetaryrken är ett ändå större problem. Men det är min åsikt.

    Reallönerna i Sverige har klarat sig bättre än i de flesta andra länder sedan millenieskiftet. Hur stor del av det som beror på kollektivavtalen kan man säkert diskutera.

  • 9 juni 2022

    Hej Ingvar!

    Det skulle vara intressant att se om det Svenska sättet har inneburit högre reallöneökningar jämfört med Tyskland som inte har ett liknande sätt. Sveriges löneproblem är väl snarare att många högskoleutbildade tjänar så lågt, varför bli lärare, sjuksköterska, polis när du istället kan låtsas jobba som HR-strateg, kommunikatör eller ekonom.

    Erik

Följ ämnen i artikeln