I skräckfilmer tillåts kvinnor slå tillbaka
Gör något så ovanligt på film som att tänka, känna och prata
Snygga bleka ben i en konstig vinkel. Kort kjol som glidit upp över låren. Utsmetat smink på ett vackert ansikte.
Deckar- och kriminalgenren kryllar av vackra lik. Med en klar överrepresentation av unga kvinnor. Som om själva dödsestetiken är en del av rekvisitan för att ta fram den rätta stämningen. Kvinnan som objekt i sin yttersta form, död och vacker.
Förövaren är ofta en man, liksom kommissarien och hans sidekick som ska hitta mördaren.
Hur spännande själva intrigen än är kan man lätt börja gäspa över den uttjatade objektifieringen av det kvinnliga offret och det manliga geniet.
Här slår kvinnorna tillbaka. Inte sällan är det den kvinnliga huvudrollen som överlistar den manliga seriemördaren.
I dessa dagar står Halloweenpumpor utställda i var och vartannat kvarter över landet. Denna utskällda men folkliga högtid som vi importerat rakt av från USA.
Medan de utskurna pumporna lyser orange ute på gatorna i mörkret är det också högsäsong för skräckfilmerna. Flera av klassikerna utspelar sig kring Halloween och Allhelgona.
Regnet. Blåsten. Kylan. Mörkret. Skarven mellan oktober och november lämpar sig extra väl för att krypa upp i soffan och tryggt utsätta sig för lite skräck.
Men de vackra liken lyser med sin frånvaro i skräckgenren.
Skräckfilmerna skiljer sig ironiskt nog från mycket annan populärkultur. Här slår kvinnorna tillbaka. Inte sällan är det den kvinnliga huvudrollen som överlistar den manliga seriemördaren.
Den feministiska analysen av skräckfilmsgenren kommer direkt från Jamie Lee Curtis, drottningen av skräckfilmsgenren och i synnerhet Halloweentrilogin där hon spelar huvudrollen Laurie.
Sanningen är att de flesta Hollywoodfilmer inte ens klarar Bechdel-testet.
"Om du tittar tillbaka på den ursprungliga Laurie så var hon inte en fajter. Hon var en intellektuell, en drömmare, romantiker. Sen hände saker som tvingade henne att fajtas. 40 år senare möter vi en kvinna som har tagit fajten varenda dag."
Jämfört med de flesta andra Hollywoodfilmer är det också unikt att publiken tvingas sätta sig in i en kvinnlig huvudrollsinnehavares tankar och känslor, medan den kvinnliga hjälten slåss för sin överlevnad.
Sanningen är att de flesta Hollywoodfilmer inte ens klarar Bechdel-testet.
Då krävs det att en film har minst två namngivna kvinnliga rollfigurer. Dessa ska i sin tur prata med varandra - och då om något annat än män.
Små krav skulle man kunna påstå, med tanke på att halva världens befolkning består av kvinnor.
Men 2018 var det bara en av tio filmer som vunnit en Oscar som klarade testet. Nya filmer är inte särskilt mycket bättre.
Vi ska inte ignorera att även skräckgenren har en faiblesse för kvinnliga lik. Men vi lever i en värld där det är synnerligen ovanligt att kvinnor skildras på film som vanliga människor med tankar, drömmar och en variation av känslor och karaktärsdrag.
Då får man vara glad när hon åtminstone slår tillbaka mot den yttersta ondskan.