Mejla

Ingvar Persson

De riskerar sin hälsa för våra gurkor

Det här är inte självförsörjning

Publicerad:

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

På det Tönnies slakteri i Tyskland drabbades mer än tusen personer av Covid 19.
Foto: Martin Meissner / TT NYHETSBYRÅN
På det Tönnies slakteri i Tyskland drabbades mer än tusen personer av Covid 19.

Den lilla orten Mamming drygt elva mil nordöst om Bayerns huvudstad München har råkat ut för ett coronautbrott. Det berättade ekot häromdagen.

175 personer har smittats. Lokalbefolkningen ska dock kunna känna sig lugna.

"Det handlar om en sluten personkrets, så vi tror inte att det råder någon fara för att smittan kommer ut" sa den ansvarige politikern.

Gästarbetare smittade

Nej det är kanske inte någon fara för de goda medborgarna i det prydliga lilla sydtyska samhället. De smittade är ju bara gästarbetare. Några av de omkring fem hundra fattiga östeuropéer som hade kommit till den drabbade gården för att plocka gurkor under säsongen. Namnlösa och sannolikt osynliga för de flesta av Mammings invånare. I alla fall fram till coronautbrottet.

Viruset har givit oss nya bilder av hur produktionen av saker och ting fungerar. Det gäller inte minst livsmedel. Det är bara en dryg månad sedan tyska medier rapporterade om ett annat coronakluster. Den gången handlade det om Tönnies jätteslakteri i Rheda-Wiedenbrück omkring 60 mil norr om Mamming.

På slakteriet arbetar 6000 människor. I rasande fart förvandlar de grisar och nötkreatur till kotletter, schnitzlar och korvar.

Smittade av corona

I början av sommaren testade över 1 300 av de anställda på Tönnies köttfabrik positivt för corona. De var, precis som nästan alla andra på slakteriet, gästarbetare anställda genom bemanningsföretag och inkvarterade i trånga förläggningar.

När viruset slog till tvingades myndigheter och företag flyga in tolkar.
Här hemma har vi inte haft några covidkluster bland gästarbetare, vad vi känner till. Det betyder inte att inte delar av den svenska livsmedelsproduktionen sker på liknande villkor som den tyska.
I början av pandemin talade lantbrukets organisationer gärna om självförsörjning, eller snarare bristen på självförsörjning. Vem garanterar maten på bordet i kristider?

En bra fråga

Det är en bra fråga, men det är inte säker att den svenska livsmedelsbranschen har svaret. Ganska snart fick nämligen appellerna för svenskodlat sällskap av krav om undantag från reserestriktionerna. Vem skulle plocka grönsakerna, eller sätta skogsplantorna om inte arbetarna från Belarus, Ukraina och Thailand fick ta sig hit?

Nu senast är det blåbärsskörden som är hotad.

Frågan är, vad är det för självförsörjning när maten på vårt bord förutsätter billig arbetskraft från mer eller mindre auktoritära länder? Vad är det för ett oberoende som bygger på att människor måste arbeta på villkor som kan göra dem sjuka?

Av: Ingvar Persson

Publicerad:

LÄS VIDARE

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.

ÄMNEN I ARTIKELN