Inte åsiktsförtryck att lägga ner Borgs råd
Uppenbarligen trampade jag på några ömma tår när jag häromdagen antydde att regeringens Finanspolitiska råd kunde läggas ner. I alla fall fick det Eric Erfors att brista ut i en liten fontän av ilska på Expressens ledarsida.
Jag anklagas för att vara socialdemokrat och partilojal, och Aftonbladets ledarsida beskylls för att vara ägd av LO, hur han nu får ihop det. Det är hur som helst de starkaste invektiv man använder på Expressens ledarredaktion.
Dessutom skriver jag dåligt.
Nå, allt det där kan jag leva med, liksom att Erfors inte anser att minusränta eller flyktingströmmar förändrat något. Vi tycker lite olika. Det är inte mer med det.
Det som gör mig bekymrad är några andra saker. Expressen tycks anse att det skulle vara något slags åsiktsförtryck att se över en statlig institutions uppdrag och funktion, och att regler som skrevs för budgetsaneringen på 1990-talet är lika eviga som Mose stentavlor.
Myndigheter, regelverk och politiska kontrollinstanser måste kunna diskuteras och ibland också förändras. Det håller för övrigt kanslichefen på Finanspolitiska rådet med mig om.
Att inte få ha en egen myndighet är inte detsamma som att kastas i ett nordkoreanskt fångläger. Bara så vi gör den saken klar.
Det andra som bekymrar mig är att Erfors verkar tro att jag vill ha en politisk debatt med mindre fakta och sämre sakunderlag. Det är förstås alldeles tokigt. Problemet med svensk politik de senaste tio åren är att många beslut, inte minst på arbetsmarknaden, genomförts efter de uslaste beredningarna i svensk förvaltningshistoria.
Vi behöver statsvetare, sociologer och kanske till och med filosofer i debatten. Och vi behöver nationalekonomer, men när de tar djupt ideologiska positioner får de leva med att bli ifrågasatta.
Oavsett vad de säger kan dock ekonomerna i det Finanspolitiska rådet alltid räkna med att deras doktorshattar har en lojal hejaklack borta på Marieberg.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.