På 1 maj firar vi ett annat Sverige
I Uppsala står en 16-årig pojke misstänkt för trippelmordet i tisdags.
Från Gaza sprids bilden på sexårige Ali Faraj som blodig och dammig försöker ropa på hjälp ur rasmassorna.
I Charkiv i nordöstra Ukraina skadades 50 personer i ett ryskt drönaranfall, alla civila. Det var det 16:onde anfallet på kort tid.
Och från Vita Huset säger Donald Trump att hans första hundra dagar vid makten varit ”Den bästa starten i historien”.
I början av 00-talet fanns ett slagord som återkom i nästan alla demonstrationer och protester: En annan värld är möjlig.
Jag har inte hört det på några år.
Men idag på första maj tänker jag att mänsklighetens starkaste drivkraft nog ändå är optimismen.
En annan värld är faktiskt möjlig.
Bortom skjutningar, Gaza, Charkiv och Trumps senaste dumheter finns en värld av fred, välstånd och samarbete.
Bortom Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson är ett annat Sverige möjligt, ett land där vi samarbetar istället för att vara rädda för varandra. Det kanske låter lite töntigt att tro på framtiden när man ser gängkrig och utslagning omkring sig.
Men vad ska man annars tro på?
Personligen tror jag hopp är starkare än rädsla. Glädje större än sorg. Framtidstro bättre än nostalgi.
Att vara människa är att hoppas. Och att se sig själv i andra människor.
För mig är det i just detta som högern alltid har gått fel. När Elon Musk kallar empati för en svaghet ser jag en lång rad av män framför mig som genom historien skapat avskyvärda samhällen.
För mig handlar första maj om motsatsen till den människosynen. Om att visa hur vi tillsammans faktiskt kan skapa något bättre än vi kan ensamma.
I dag är det ganska ute att prata om gemenskap och solidaritet, eller om demokratisk socialism. Inte ens partierna till vänster använder sådana ord till vardags.
De är reserverade för idag.
Ett plakat som jag mer än något annat förknippar med första maj minns jag från min barndom.
”Nej till JAS. Fler 40-bussar” hade någon skrivit.
Jag gillar JAS och vet inte vart 40-bussarna i Göteborg går längre. Och någon petig person skulle möjligen invända att sambandet inte är glasklart.
Men jag älskar drömmarna. Kreativiteten. Någon brann för detta budskap.
På första maj samsas plakatet ”Sänk reporäntan” med ”Vi vill ha sex, vi vill ha sex, vi vill ha sex timmars arbetsdag”.
Politik är att vilja, sa Olof Palme. Han sa det visserligen inte på första maj, men det är där det hör hemma.
I år är det mörkare än på länge. ”Vintern kommer”, som de skulle ha sagt i HBO:s serie ”Game of Thrones”.
Men Sverige har klarat värre saker förut och vi har alltid gjort på samma sätt: samlat oss, hållit huvudet kallt och samarbetat med varandra.
Första maj 2025 blir en manifestation av att det är för sent att vara pessimist.
Ja, läget kunde se bättre ut.
Men som Olof Palme fortsatte sitt tal om viljans politik:
”Vi socialister är förmätna nog att vilja något därför att idén är viljans drivkraft och vi är djärva nog att önska förändringen därför att förändringen kan göra utopier till verklighet.”
Var förmätna och djärva!
Det skulle jag vilja se på ett plakat idag.
***
På Aftonbladets ledarsida kommer vi idag att bevaka två förstamajtåg och tal. Magdalena Andersson i Malmö och Johan Lindholm i Stockholm. Följ oss på Aftonbladet.se.
***
Texten är en del av Aftonbladet ledares nyhetsbrev. Prenumerera på nyhetsbrevet här.
