De hittade hem – 174 mil söderut
Gruvan stängde ner byn – då flyttade familjen till Österlen
Publicerad 2021-08-27
HJÄLMARÖD. Gruvan stängde ner byn och alla invånare tvingades flytta.
– Man kunde inte sova på nätterna och vi funderade på vart vi skulle ta vägen, säger Mårten Lantto som drev en ridskola med sambon Anna Karin Nordvall.
Till slut hittade familjen ett nytt hem – 174 mil söderut.
Uppflugna på varsin grindstolpe vaktar demonerna infarten till Skånegården. Men det är ingen skånelänga det handlar om – gården liknar mest en herrgård flankerad av två flyglar.
Hit flyttade Anna Karin Nordvall, 57, Mårten Lantto, 60, och sonen Tjalve, 16, från Sakajärvi utanför Gällivare. Med i flytten fanns 25 hästar, 6 katter och hundarna Pax och Asta.
Anledningen stavas gruvdrift. Boliden ville utvidga koppargruvan Aitik, då behövde man tömma Sakajärvi men också byarna Liikavaara och Laurajärvi.
– Det var ju inget roligt, för vi ville inte flytta egentligen. Vi hade bott och verkat där i 15 år, säger Mårten Lantto.
– Vi hade en ridskola så vi behövde flytta någonstans där det är lättare att ha häst. Det var ingen lätt match att hitta ett sådant ställe i Norrbotten, med all yta och närheten till ett samhälle. Vi började titta längs Norrbottenskusten och i Mälardalen, men de husen hann säljas, säger Anna Karin Nordvall.
”Bråkade med gruvbolaget”
I maj 2018 kom den stora gården utanför Kivik ut på marknaden. Anna Karin och Mårten var på visningen men kunde inte lägga bud. Huset blev inte sålt, så i augusti återvände de till Österlen med Tjalve. Först i juni året efter var allt klart.
– Vi fick bråka och förhandla med gruvbolaget. Vi bodde jättenära Aitik, när de spränger är det risk att sprängsten flyger iväg och hamnar i skallen. Nu skulle vår by bli industriområde, säger Anna Karin.
Från det timrade huset i Lappland flyttade familjen in på 180 kvadratmeter. Gånger tre våningar. Hästarna samsas om tio hektar mark.
– Det började som en galen idé det här alltihop. Livet är fullt av vägskäl, ibland går man hit och ibland går man dit, säger Mårten.
La ner ridskolan
Nu sitter Anna Karin och Mårten vid ett generöst tilltaget bord i matrummet på övervåningen. På en av väggarna hänger ett jättelikt porträtt av Salvador Dali. De berättar att de tvingades lägga ner ridskolan på grund av pandemin.
– Så vi började sälja av hästar i stället och tänker att vi ska ha lite avel, säger Anna Karin.
Förutom jobbet med att ta hand om hästarna har hon hoppat in som timvikarie på en förskola i Simrishamn drygt två mil söderut. Mårten, som är rörmokare, startade en firma och har inte haft några problem att hitta uppdrag.
– Jag började direkt med lite småjobb, det kommer jobb hela tiden så det fyller upp, säger han.
De ångrar inte flytten en sekund. Tvärtom uppmanar de släkt och vänner norr om Polcirkeln att fly snön och flytta söderut.
– Vädret här är så ombytligt, när det regnar regnar det i tio minuter, sen skiner solen igen. Jag hade tvättat sängkläder och hängde ut dem första året vi bodde här. Fem minuter senare var de kruttorra, jag var tvungen att filma det och lägga ut på Instagram! säger Anna Karin.
– Vi har ju mycket fuktigare där uppe och det tar ju kanske en hel dag innan tvätten torkar.
Överlyckliga över Österlen
Både hon och Mårten låter nyförälskade när de pratar om nya livet på Österlen. De hyllar skillnaderna i vägnätet, felkörningar blir ett äventyr istället för en omväg på uppåt tio mil i Lappland. Och alla obemannade gårdsbutiker får högsta betyg.
– Det vi tycker är så mysigt också, som folk inte fattar här nere, är att på kvällen kan man gå ut när det är mörkt, tända ljus och sitta och äta. Utan att bli uppäten av mygg.
– Med facit i hand så har det blivit bra. Vi trivs jättebra här. Vi fick ett jättefint hus, mot all förmodan och över all förväntan också. Man kan ju tänka att man skulle ha flyttat för många, många år sedan, säger Anna Karin.
Och planer smids på en örtträdgård, nu när odlingssäsongen plötsligt har förlängts med flera månader.
– Det växer ju ingenting under den korta säsongen där uppe. Nu har vi planterat vindruvor och fikon.
Mårtens och Anna Karins råd: ”Släpp sargen”
- Våga släppa sargen – och kliv ut på isen! Den är halkig där i början, men man lär sig när man börjar skrinna iväg att det inte är någon fara. Man kan stå på rören till slut.
- Åk och reka innan du bestämmer dig. Hur ser det ut?
- Vad har du för jobb? Är du lärare, sjuksköterska, snickare eller liknande … det är inga problem. Var inte så rädd.
- Man oroar sig så mycket i onödan, en dag är man död och har aldrig gjort någonting.