Skärgårdsmäklarens rekordår – priserna rusar i pandemin

... och markbråket som skakade idyllen

Uppdaterad 2021-07-30 | Publicerad 2021-07-17

NORRÖRA/FEJAN. Coronapandemin har fått priserna i Stockholms skärgård att skjuta i höjden.

Sjönära fastigheter har sålt lika mycket på ett halvår som under hela 2020.

– Det som kostade två miljoner när jag började jobba kostar väl fem miljoner nu, säger skärgårdsmäklaren Johan Vogel.

I näst sista avsnittet av ”Vi på Saltkråkan” från 1963 är farbror Melkers sommardröm hotad.

Karaktären direktör Ahlberg kommer till Saltkråkan med planer på att köpa Snickargården, huset där familjen Melkersson är sommargäster.

”Kåken är ingenting att ha, den skulle jag i såfall riva. Det är tomten jag vill åt” säger direktör Ahlberg när han spatserar runt på tomten.

”Snickargården” på Norröra.

Direktör Ahlbergs dotter Lotta föreslår att de ska bygga en bungalow, vilket möts av hån från Tjorven, Teddi och Freddi och de andra barnen på Saltkråkan. Att dottern är livrädd för hunden Båtsman gör inte hennes besök lättare. Hon blir nedsprutad med en vattenslang och lämnar ön i tårar.

Norröras speciella ägandeform

En fruktan för att kapitalet ska slita sönder Norröra fanns alltså speglad redan i tv-serien.

Norröra är ovanligt, men inte unikt, genom att det bara finns ett fåtal strandtomter. Cirka 80 procent av Norröras mark består nämligen av ”hemman”, och ägs av ett 15-tal ”hemmansägare”.

Mellan tomterna och havet går ofta en remsa av hemmansägd mark, vilket innebär att den inte får bebyggas eller styckas till tomter som utesluter människor från strandlinjen.

– Som det är nu kan man vandra rätt fritt på ön. Det är inte bara tomter, och det är jätteskönt. Sen får man också tänka på att vattnet ska räcka och sånt, säger Jonas Wersäll, 68, som har sommarstuga på ön.

Jonas Wersäll och hans fru hade kompisar som redan hade ställe på Norröra – och slog till.

För tio år sedan blossade ett bråk upp på Norröra. Den som hamnade i skottlinjen var hemmansägaren Catrina Elliot Ring, 66. Hon äger drygt sex hektar mark, och även hälften av den klassiska bryggan från vilken farbror Melker brukade ramla i plurret.

Men den hemmansägda marken och den allmänna omgivningen på Norröra blir allt mer igenvuxen, och som hemmansägare har man inte rätt att göra något åt det. I stället är det samfälligheten som ska sköta marken.

– Jag kan inte ens odla potatis på min egen mark, säger Catrina Elliot Ring.

Lite sörjigt i vattnet just denna junidag.

”Det var liksom ingen god stämning”

Hon var en av fem personer som ville ändra öns detaljplan så att man själv skulle kunna förvalta sin mark. Ett 50-tal namnunderskrifter lämnades in i protest. Motståndarna menade att syftet var att stycka och sälja tomter, vilket skulle leda till fler sommargäster och fastigheter än de cirka 180 befintliga.

Catrina Elliot Ring menar att hon inte var ute efter att tjäna pengar, bara att få göra något av den allt mer igenväxta marken.

– Det var liksom ingen god stämning mellan hemmansägarna och tomtägarna, som hade semesterbostäder där. Det var det jag tyckte var så tråkigt, för vi är ju där allihopa för att ha det lite trevligt och mysigt.

Hemmansägare Catrina Elliot Ring och Rolf Elliot.

Numera verkar dock konflikten ha lagt sig. De vi talar med är genuint måna om att inte en kvällstidningsartikel ska piska liv i någon ny osämja. Norröraborna lyfter fram den goda sammanhållningen, idrottsföreningen med dess årliga simtävling till Tättgrundet, och det samägda kapellet där det bland annat anordnas konserter och kurser i kroki.

En försonande faktor var också stormen Alfrida, som skapade enorm förödelse i Roslagen under januari 2019. Hela ön gick samman i att forsla bort nedfallna träd från den hemmansägda marken.

– Jag tycker vi gjorde det här på ett väldigt bra sätt gemensamt. Ön är så viktig för oss alla, det är vårt semesterparadis, säger Catrina Elliot Ring.

Man kan vandra fritt på ön.

Även Peter Gerdman, som ledde protesten, konstaterar att sammanhållningen blivit betydligt bättre på senare tid.

– Det känns som att som att stormen har lagt sig, inklusive Alfrida, säger Peter Gerdman över telefon.

Svårt att hitta nåt under 1,5 miljon

Mäklarfirman Sjönära fastigheter är specialiserad på skärgården. Vi följer med delägaren Johan Vogel en förmiddag då han ska ta lite somriga bilder på tre objekt som ingen ännu slagit till på.

Mäklarfirman vet värdet av ”storytelling” och ger bland annat ut ett eget magasin. Johan Vogel bjuder på anekdoter om omgivningen medan han rattar motorbåten.

– Här finns det ett gammalt kolerasjukhus som aldrig kom i bruk, en jättehäftig tegelbyggnad. Nu håller de på och rustar upp det lite, det ska bli spahotell och allt möjligt, säger Johan Vogel och pekar upp mot ön Fejan.

Johan Vogel är en av grundarna till Sjönära Fastigheter. En satsning han inte haft anledning att ångra.

Skärgårdsmäklaren nickar också åt ett objekt på en annan ö som nyligen sålts för nära 19 miljoner. Men firman har ingen nedre gräns för vilka objekt de tar sig an.

Vad är det billigaste man kan hitta i skärgården?

– Är man beredd att leva spartanskt… så är det nog ändå svårt att hitta en tomt med hus för mindre än 1,5 miljoner, säger Johan Vogel.

Skärgårdsspekulanter värdesätter goda båtkommunikationer till ön, helst året runt. En matbutik eller restaurang är också faktorer som drar upp värdet.

– Just att kunna ta en promenad och träffa lite folk nånstans. På en mindre ö så måste man iväg med båten så fort man vill göra nåt. Och har man barn och barnbarn, så kan de lätt skapa sina sommarkompisar på en lite större ö.

Johan Vogel har kontor i Norrtälje, den närmaste staden i hans del av skärgården.

Fejan är en sådan ö med både goda kommunikationer och ett liv utanför tomten. Johan Vogel håller på att sälja just ett gammalt ”hemman” som styckats till sex tomter med hus. Tre är sålda, tre finns kvar.

Kåkarna är fina och gamla men ser ut att behöva en hel del arbete och kärlek. De är till salu för omkring två miljoner styck.

– De flesta vill ha det bekvämt och kunna bo året runt. Men sen finns det vissa som börjat tänka att ”nej, vi kanske ska ha ett väldigt enkelt ställe”, som inte kräver så mycket. Man åker ut och klipper gräset och sen är man där, och lever spartanskt. Att få det här avbrottet från det vardagliga livet.

Spartanskt smultronställe.

Rekordår för mäklarbyrån

Sjönära fastigheter har haft ett ”rekordår på alla sätt och vis”, som skärgårdsmäklaren uttrycker det. Under första halvåret 2021 har de både sålt lika många ställen – och samlat ihop ett sammanlagt försäljningsvärde – som under hela 2020.

– Det har varit en sån marknad där man innan man ens visar huset får höra: ”Jag vill ha det. Får jag köpa, vad kostar det”.

Coronapandemin har varit den enskilt viktigaste faktorn, tror Johan Vogel.

– Många yngre som kommer till skärgården nu har tidigare byggt sina liv på att när man är ledig så sticker man till Alperna, Thailand eller vart man nu föredrar. Innan corona var ju flygskam på tapeten, och nu tror jag det här kombinerat kommer göra att man ser på sitt resande på ett annat sätt.

Prisutvecklingen på Saltkråkan-ön Norröra har följt den generella i skärgården där Norrtälje är den närmaste staden.

– På Norröra har väl priserna sedan 2010 i princip fördubblats. Och sedan 2003 när jag började jobba så var det väl nästan en fördubbling fram till 2010. Så det är väl en prisuppgång på 150 procent, åtminstone.

”Saltkråkan-effekten” på Norröra har avtagit senaste åren, enligt Johan Vogel. ”De som är lite yngre än mig har nog inte samma upplevelse av alla Astrid Lindgrens verk”.

I våras kom statistik som visade att priserna i Stockholms skärgård ökat med 20 procent de senaste året. Johan Vogel tycker att 10 procent är närmare sanningen för de objekt som han säljer.

Han ser inga tecken på att trenden kommer avmattas.

– Ibland har man ju tänkt att ”jäklar vad dyrt de köper, det där blir jobbigt för dem”. Men sen efter ett par, tre år har i princip alla gjort bra affärer. Och de som köpte för tio år sedan har gjort jättebra affärer, säger Johan Vogel.

Ställer till det för skärgårdsborna

Norrörabor såsom paret Envall och Ove Gerdin, som Aftonbladet tidigare intervjuat, köpte sina ställen i ett helt annat prisläge än det rådande. På frågan om de hade haft råd att köpa sina ställen i dag svarar de nej.

”Vi på Saltkråkan”-medarbetaren Lotti Ekberg, 78, som har hus på Söderöra, oroar sig över vad som kan låta som ett lyxproblem.

– Framför allt tänker jag på de som är fastboende, att det blir så svårt att exempelvis flytta hemifrån. För egen del så har jag två barn, och det kommer bara att bli dyrare och dyrare om man vill köpa ut varandra. Marken ökar i pris och taxeringsvärden och allting. Man blir rikare på pappret, men man har ingen nytta av det utan det blir bara jobbigare när de eventuellt ska dela upp det.

Så länge man vill ha det kvar i alla fall?

– Ja, och det vill man ju när man varit där ute sedan 1950-talet.

”Mina barn får leva sitt sommarliv”

Hur slutade då ”Vi på Saltkråkan”. Såldes Snickargården till direktör Ahlberg och revs till förmån för en bungalow?

Nej, det slutar förstås som en Astrid Lindgren-saga.

Efter att Tjorven och Pelle bearbetat Snickargårdens ägare fru Sjöblom stoppas försäljningen. I stället köps Snickargården av farbror Melker, efter att Pelle erlagt en krona i handpenning – den krona som direktören tidigare gett till Tjorven under förnedrande former.

”Mina barn får behålla sin sommardröm, och leva sitt sommarliv. Det ljuvliga, hemliga, och vilda. Det som människan upplever bara när hon är barn, och glömmer när hon är vuxen och inte har samma rätt till paradiset”, säger Melker, spelad av Torsten Lilliecrona, för sig själv i slutscenen av ”Vi på Saltkråkan”.

DAILY Spricker bostadsbubblan nu?

Aftonbladet Daily med Claudia Wörmann, boendeekonom på SBAB.

Lyssna:  iPhone  Acast  Spotify
 
Eller ⬇️ Klicka på Lyssna-knappen