Ronnie, 62, flyttade hem till mamma
”Min tur att ta hand om henne”
Publicerad 2021-04-16
62-åriga Ronnie älskade jobbet, livet och pulsen i Stockholm.
Men när hans mamma blev sjuk, släppte han allt och flyttade hem till Granö igen.
– Jag kände att det var min tur att ta hand om henne.
Redan som ung grabb ville Ronnie Lindholm bort från vintermörkret och de djupa skogarna i Västerbotten. Han ville göra någonting annat – gärna i kombination med sol och värme. När flickvännen drog till Uppsala följde Ronnie med – och sedan fortsatte färden söderut och tog tvärstopp i Stockholm.
– Jag blev kvar 34 år i Stockholm och trivdes väldigt bra med jobb, fritid och familj. Jag var helt säker på att jag aldrig skulle flytta tillbaka till Västerbotten igen, säger Ronnie.
”Hon är en tuffing”
Men Ronnies mamma Britta Rydman, 84, bodde kvar i Granö, sju mil nordväst om Umeå. Varje morgon klockan 07.00 ringde Ronnie upp sin mamma för att kolla läget.
– Min mamma och jag har alltid varit väldigt nära, trots att vi bott långt ifrån varandra. Vi pratar om allt, stort och smått, och varje sommar åkte jag upp för att hälsa på henne.
När Ronnie kom upp till Granö sommaren 2018 blev mötet lite extra jobbigt. Britta hade problem med knäna och mötte Ronnie med den nya rullatorn.
– Det kände inte bra alls. Hon bor själv i ett stort hus och har en brant backe upp till ytterdörren. Hon är en tuffing, men att leva så är nästan omöjligt.
Ronnie funderade och räknade. Han hade jobbat hårt hela livet och det var ju inte så många år kvar till pensionen.
– Egentligen var beslutet inte svårt alls. Mamma har funnits där för mig hela livet, så nu var det dags för mig att hjälpa henne.
Tog ut tjänstepension och flyttade upp
Han lämnade lägenheten i Stockholm till sina vuxna barn att ta hand om och flyttade själv hem till mamma Britta. Slutade jobba och tog ut tjänstepensionen i förväg. Nu var det projekt ”ta hand om mamma” som gällde.
– Det visade sig att mamma hade gått med bruten höft i tre månader, så nu hade hon två dåliga höfter som behövde opereras. Och så de trasiga knäna ovanpå det. Nu får jag hjälpa till med allt: klä på henne, laga mat, handla och fixa med huset. Men det gör jag så gärna! säger Ronnie.
Nu har mor och son bott tillsammans i snart tre år och livet rullar på. Britta sitter i köket och fikar med en väninna när vi ringer upp. Att Ronnie flyttade hem igen är det bästa som hänt henne.
– Jag är så otroligt tacksam och glad över att han hjälper mig så att jag kan bo kvar här. Jag känner mig trygg och ompysslad, säger Britta som till skillnad från sonen älskar skogarna och lugnet i Vindelns kommun.
– Här känner vi varandra allihopa och naturen är så vacker. Jag är ingen stadsmänniska utan trivs i det enkla och tysta. Och så har jag vant mig vid att Ronnie bestämmer nu, haha.
Började jobba på förskola
Men Ronnie, som inte är ett dugg intresserad av jakt eller fiske, behövde något mer att göra i sitt nya liv i Granå. Så från att ha jobbat i detaljhandeln hela livet drog han nytta av den förskollärarutbildning han hade skaffat sig för 30 år sedan.
– Nu jobbar jag som vikarierande förskolelärare i Vindelns kommun – som ensam gubbe bland alla kvinnor. Så jag börjar morgnarna med att klä på min mamma, sedan gör jag samma sak några timmar senare med en 3-åring.
Både Ronnie och Britta har humor – och alla små gliringar bygger på mycket kärlek och respekt för varandra. Så småningom behöver Britta ändå lämna huset och flytta till ett enklare boende – och Ronnie ska tillbaka till Stockholm. Men just nu längtar han inte tillbaka till storstadslivet.
– Tiden här har gett mig lite mer lugn och en annan sorts lycka. Att flytta ihop med mamma har varit bra för oss båda.