Hellre körkort för att få gå på bio än godis

Markus Larsson: Det krävs exakt noll kalorier för att klara av uppdraget

Popcorn och läsk på Filmstaden.

Godisdebatten om Filmstaden väcker bara en gammal sanning till liv.

Det borde krävas körkort för att gå på bio.

Först måste väl följande erkännas:

Jag hade ingen aning om att man fick ta med eget godis och popcorn till biograferna.

Det säger kanske mer om mitt liv än ditt, men så är det.

Jag kan hålla med om att det kan vara en tveksam idé att göra det dyrare för publiken att se en film på stor duk.

Men jag blev ändå mest förbluffad över något helt annat.

Det krävs ganska exakt noll kalorier för att klara av uppdraget

Hur mycket snask, mat, kolsyrat socker och kaffe behöver folk egentligen för att överleva en biovisning?

Uppgiften är som bekant att sitta still i mellan 90 och 180 minuter och passivt ta in ljud och bild utan att behöva göra annat än att andas och blinka med ögonen.

Det krävs ganska exakt noll kalorier för att klara av uppdraget.

Men med tanke på godisdebatten har svenskarna större problem med sina blodsockernivåer än läkarna trodde.

Det är inte bio. Det är ett fälttåg i en stol

Det behövs tydligen kaffe, smörgåsar, ett stormkök, litervis med kaffe och läsk, en ryggsäck med popcorn, ett halvt kilo revbensspjäll, chips, termosar, en fällkniv, öl, vin, fickpluntor och en soptunna med lösgodis per familj för att överleva.

Det är inte bio. Det är ett fälttåg i en stol.

En enkel packning för ett besök på bio.

Medan klimatet gick åt helvete var vi helt klart upptagna med att äta ihjäl oss till en film av Ruben Östlund.

Det finns lyckligtvis verk som är anpassade för detta ivriga smackande, kladdande, sörplande och prasslande.

Man kan falla i koma och ändå följa med i storyn

Det spelar ingen roll hur mycket folk käkar under valfri Marvel-rulle, del 157 av ”Star wars” och James Bond.

Man kan falla i koma och ändå följa med i storyn. Dessutom är ljudet så högt att det slår lock för öronen efter en minut. En galen dansk hade kunnat bränna Koranen under en visning av ”Aquaman” utan värre reaktioner än att någon på rad sju skulle ha ropat:

”Va?”

Läget är sämre för mer lågmälda filmer. Min gamla vän och kollega, regissören Ronnie Sandahl, brukar säga att ljudet i en film kan vara viktigare än fotot. Det är ljudet som skapar en djupare emotionell relation med publiken än bilderna. Den som tvivlar på det kan exempelvis titta på bankrånet i ”Heat” en gång till.

”Världens värsta människa”.

Ovälkomna ljudeffekter i salongen har definitivt en förmåga att dränera magin.

Hennes väninna svarade i sin tur i telefon

När jag såg Joachim Triers ”Världens värsta människa” ägnade sig en dam åt att äta chips långsamt.

”Skkkkkkrrrrrriiiiiiiiiiuuuuuuugrumphf!” (Första tuggan.)

Och sedan:

”Crunch-crunch-crunch.”

Repetera i en timme.

Hennes väninna svarade i sin tur i sin telefon när den ringde femton minuter in i filmen, som man gör.

Det är knappast godiset som är biografernas största problem. Anledningen till att många av oss väljer bort bio beror snarare på att vi hellre äter en trerättersmiddag hemma.

Dessutom slipper man känna att man vill hugga av händerna på folk som inte kan lägga undan sina telefoner eller tvingas höra hur andra frågar ”Vem var det där?” och ”Vad hände nu?” efter varenda förbannad scen.

Det borde krävas ett körkort för att människor över, säg, tolv år ska få gå på bio.

Innan dess kommer ingen biopremiär vara lika lockande som nya säsongen av tv-serien ”Better call Saul”.

”Better call Saul”.

Larssons topp tre

1. ”Better call Saul” (tv-serie)
”Severance”, ”Pachinko”, ”Better things”, ”Slow horses” och Michael Manns ”Tokyo vice”. Det saknas inte direkt utmärkta tv-serier just nu. Snart har även ”The wire”-skaparen David Simons nya serie ”We own this city” premiär. Men för tillfället är inget mer efterlängtat än den sista säsongen av ”Better call Saul”. Ställ larmet nu på tisdag.

2. ”Let’s do it again” (singel, Jamie XX)
En liten och sju minuter lång housedröm. Musik som aldrig har brytt sig om edm, tack och lov.

3. ”Air” (album, Sault)
I år kom påskharen med en överraskande present – sju nya låtar med hemliga gruppen Sault. Att musiken mest består av sakrala och kosmiska psalmer är bara förtjusande. Att på kort tid kunna veta om samma musik bara är konstig eller briljant är lika välkommet.