Gert Fylking om att fylla 75: ”Näsan växer och pitten krymper”
Uppdaterad 2022-03-18 | Publicerad 2020-10-07
Idag fyller radioprofilen Gert Fylking 75 år.
Han är dämpat entusiastisk över att bli äldre.
– Magen växer och pitten krymper, det känns sådär.
Radioprofilen och tv-pionjären Gert Fylking har gjort odödliga avtryck i nöjessverige med sina påhitt. Vem ler inte en smula när hans rosa träningsoverall kommer på tal eller hans fredagsfräckisar i radioprogrammet ”Rix MorronZoo”.
I dag onsdag fyller Gert Fylking 75 år, något födelsedagsbarnet själv inte tycker är så kul.
”Jag mår väldigt bra”
– Det betyder att jag har sovit i 25 år, sedan är det en annan sak som är ett faktum när man blir äldre och det är att näsan växer, magen växer, prostatan växer och pitten krymper. Det känns sådär.
Tänker du mycket på åldern?
– Man blir ju påmind om den och läkarbesöken blir alltmer frekventa, man blir kallad till än den ena än den andra undersökningen. Det är urologer, hjärtspecialister och allmänläkare.
Hur är det med hälsan?
– Jag mår väldigt bra, tack. Det skrämmande är att min ålder innebär att jag har samlat på mig en stor bank av erfarenheter, men de är väldigt sällan efterfrågade. Det känns som att eftersom man är muskulärt förbrukad så är man även mentalt förbrukad.
Firar på sonens krog
Hur ska dagen firas?
– Jag är ute på lantstället, kobben, och är i karantän. Det blir jag och min vän Runo som firar, kanske med lite matjessill. Men på lördag ska jag och barnen samlas på min son Felix restaurang på Kvarnholmen, då kommer jag in till människobyn.
Hur känns det att ditt eftermäle blir att du har ropat ”äntligen” iförd rosa träningsoverall när Nobelpriset i litteratur har förkunnats?
– Det känns bra. För några år sedan gav Horace Engdahl mig Svenska Akademiens ordlista när jag fyllde år. Han hade skrivit en dedikation i den; ”Grattis till Gert och tack för att du gett ett av det svenska språkets enkla ord vingar”. Det var vackert.
Du har gjort många saker under din karriär, du har bland annat ett imponerande cv som skådespelare?
– Jag kan dela in mitt liv i faser. Jag var ung och rymde hemifrån och var i Paris i två år på luffen. Sedan blev det militärtjänst. Jag var kustjägare och gick kungliga sjökrigshögskolan som jag senare blev relegerad ifrån...
... för att du hade dansat för tätt med prinsessan Sibylla läste vi?
– Ja, visst var det så. Jag var ung och stark på den tiden så hon kom upp på låret, det var inga problem. Men dåvarande överbefälhavaren, general Rapp, som var kort och hade högklackade skor, blev fullständigt tokig och skrek rätt ut bland folk; ”ditt jävla kadetthelvete, vad fan tror du att du håller på med?”. Dagen efter var jag relegerad.
– Sedan kom teaterepoken, jag gick teaterskola och startade till exempel Dalateatern med bland andra Henning Mankell på 70-talet.
Vill skriva sina memoarer
Gert Fylking förklarar att hans skådespelartalanger hjälpte honom att improvisera när han så småningom hamnade i tv-branschen med Robert Aschberg.
Vad är du mest stolt över?
– Jag är väl mest stolt över att jag trots allt har lyckats hålla kursen och vara lojal i min egen uppfattning om hur saker och ting bör vara. Men min stora ambition, om jag inte hade varit så jävla lat, är att jag hoppas kunna skriva mina memoarer. Det finns mycket dolt i min historia.
Är det något du vill säga någonting om?
– Till exempel så är jag adoptivbarn. Min biologiska mamma Siv födde mig 1945 när hon var 17 år. Att få ett barn i den åldern då var inte lämpligt. Hon var arbetslös, kunde inte ta hand om mig och hade ingen bostad. Det gjorde att hon tvingades lämna bort mig för ett tag till ett barnhem, vilket man kanske kan förstå. Sedan när hon hade jobb och bostad och hade fått ordning på sitt liv, vilket tog några månader, så åkte hon för att hämta mig på barnhemmet. Då hade de sociala myndigheterna adopterat bort mig utan hennes vetskap. De stal mig kan man säga.
Hur går det med kärleken?
– Jag saknar den, jag är inget ungkarlsämne, jag vill inte ha en kvinna som bor någon annanstans som jag träffar lite då och då. Jag vill leva tillsammans med en kvinna under samma tak och den människan är väldigt svår att finna för att de som kommit upp i åldern har skaffat sig vanor och olater och det är svårt att ändra på sig efter lång tid, det gäller mig och det gäller andra.
Du har inte gett upp hoppet?
– Jag ger aldrig upp hoppet. Varför ska jag göra det? Då är det ingen mening att gå upp på morgonen.