Gustaf Skarsgårds förvandling: Så fixade stjärnan Karl-Oskar-kroppen

”En kombination av bondstark och smal” – mathistorikerns meny

Publicerad 2020-09-27

Gustaf Skarsgård, 39, har läst om ”Utvandrarna”-böckerna flera gånger.

Men rollen som Karl-Oskar kräver även en fysisk förvandling.

– Det är en kombination av bondstark och smal, säger Skarsgård, 39, till Aftonbladet Nöje.

Gustaf Skarsgård spelar in nya ”Utvandrarna”-filmen.

Coronautbrottet stoppade inspelningen av familjen Skarsgårds film ”What remains”, där Gustaf Skarsgård, 39, skulle haft den manliga huvudrollen och pappa Stellan en mindre roll, med Stellans fru Megan Everett Skarsgård som regissör.

De inställda vårplanerna gav Gustaf Skarsgård ännu mer tid att förbereda sig på sin roll som Karl-Oskar i nya ”Utvandrarna”-filmen, som precis börjat spelas in. ”Vikings”-stjärnan har läst om böckerna flera gånger – men även ägnat tid åt att skaffa sig Karl-Oskars kropp.

– Man har verkligen fått chansen att kunna jobba med fysiken, säger han.

– Det har varit en kombination av att man ska vara bondstark och smal – de hade ju inte så mycket mat på den tiden. Så det har varit ett intensivt arbete.

Hur har du jobbat med det?

– Det har bara varit att träna en jävla massa och äta mycket mindre. 

Hur mycket har du gått ner?

– Jag tycker att det blir så töntigt att ge siffror för då blir det plötsligt som att man ska börja mäta skådespelarambitioner i kilogram och det blir så fel, men jag är i alla fall glad att jag hade mycket tid att förbereda sig ordentligt.

Gustaf Skarsgård och Lisa Carlehed i ”Utvandrarna”.

”Gick ner fem kilo”

Lisa Carlehed, 41, som spelar Kristina, har också förberett fysiskt sig för att kunna spela 1840-talsbondfru.

– Jag har inte tränat så som Gustaf har gjort – han ska ju kunna bygga hus och så – men gå ner i vikt har varit en del av min förberedelse, säger hon.

– Jag har kanske gått ner fem kilo. Jag var inte jättestor innan och nu säger de till mig att jag inte får gå ner mer – jag ska ju passa i kläderna som de har tagit fram till mig också.

Har det varit en speciell 1800-talsdiet?

– Nej, det har nog bara varit det gamla vanliga som folk kanske ändå vet – att man ska undvika kolhydrater, bröd, socker och mjölkprodukter – lite sådant.

Skarsgård i ”Vikings”.

Åt bara vete till jul

Verklighetens Karl-Oskar och Kristina hade en mager kosthållning. Några års dålig skörd blev till slut anledningen till att de bestämde sig för att fly till USA.

– Det viktiga för utvandrarna, när de säger att de emigrerar till ett bättre liv, är ju att de emigrerar till bättre mat. Inte bara till att ha mycket mat på bordet för att kunna äta sig mätt utan också till bättre mat, säger mathistorikern Richard Tellström.

1840-talets sydsmåländska matsedel dominerades av spannmål, berättar docenten i måltidskunskap som setts i SVT-serier som ”Landet brunsås” och ”Historieätarna”.

– Det är ju stapelvaran i Sverige. Råg och korn är de stora sakerna där nere, men förmodligen åt de inget vete, för det var ganska dyrbart så man åt det bara till jul, säger Richard Tellström.

– Det var mycket gröt, välling och soppor.

Gustaf Skarsgård, Lisa Carlehed, Tove Lo i ”Utvandrarna”.

Grönsaksfattig mat

Man åt även mycket potatis, som kunde odlas i marken där det inte gick att odla spannmål. Det kompenserade något för bristen på grönsaker.

– Åt de mycket potatis så klarade de sig från skörbjugg. Potatis är inte jätterikt på c-vitaminer men eftersom vi äter så mycket av det så blir det ett bra c-vitaminvärde, säger Richard Tellström.

Sedan åt man fisk, som fångats i sjöarna i närheten, eller salt sill från havet.

– Men eftersom Ljuders socken, där de kom i från, ligger ett antal mil från kusten så har de inte ätit färsk kustfisk utan möjligtvis saltad eller konserverad.

Så mycket kött var det inte tal om.

– Till jul åt man kanske grisfötter eller något liknande, sedan sålde man huvuddelen av grisen till folk på stan i stället, så att man kunde få pengar att köpa viktigare varor för, som spik, vackrare tyger eller snus.

Drömmer om fikabröd

Efter inspelningen ser Köpenhamnsbaserade Lisa Carlehed fram emot att åter kunna unna sig en kardemummabullesemla på ett konditori i Lund. Kanske blir det tillsammans med hennes motspelare – som längtar efter samma nästan samma sak.

– Jag är ju rätt svag för kardemummabullar. Smöriga, goda kardemummabullar. Det är väl det som jag saknat mest, säger Gustaf Skarsgård.

– Det kanske har blivit att man fuskat någon gång – men jag ser fram emot att gå in i en mysig vinterbubbla sen, käka lite bullar och mysa in sig lite.

Att båda just nu längtar efter kardemummabullar landar helt rätt, menar Richard Tellström, eftersom det svenska fikabrödet kan symbolisera allt som ännu inte fanns tillgängligt 1840-talets fattiga bönder.

– En kardemummabulle är ju gjord på vetemjöl och det var ju dyrt. Kardemumma var också dyrbart och sockerkonsumtionen i Sverige drog igång på 1860-70-80-talet, säger han.

– Det de (Carlehed och Skarsgård) saknar är helt enkelt industrialismens välstånd. Så är lite kul att de sa just det.

Meny


Bröd

– Det måste vi ha med, och det kan vara ett mjukt sydsvenskt rågbröd.

En bit ost och en bit korv

Mjölkvälling – välling gjord på något slags mjöl – med mjölk.

Sill

– Om man åt sill så brukade man dela upp den i tre delar, så att mannen i huset fick mittbiten, barnen fick svansen och hustrun fick huvudet. Den som var brödförsörjare och behövde arbeta fick alltid äta bäst.

Maltdrycker

– Det är svagdricka eller mycket svagt öl av lättölsstyrka eller liknande. Sedan kan det vara brännvin också men jag är inte helt säker på om Karl-Oskar kanske var nykterist.

Gröt med mjölk eller öl

Man åt gröt med mjölk, svagdricka eller öl på. Grötväta alltså. Man gör alltså den lite lättare att äta, lite blötare. Men skulle man ha mjölk på gröten som vi har i dag så skulle man ha haft en bättre ekonomi för då hade man haft kor som gav så mycket mjölk att man kunde dricka upp den i stället för att ha den till ost och smör.

Brorsan Alexander Skarsgård kontrar med den så kallade Tarzan-kroppen.