Mejla

Patrik Syk

Det är nödvändigt med tydligare regler

Patrik Syk om plagiatanklagelserna mot ”Svenska mordhistorier”

Publicerad:
Uppdaterad:

Jättepodden ”Svenska Mordhistorier” har blivit påkomna med att plagiera andra medier och publicera det som sitt eget.

Kanske kan det leda till att svenska podcast-branschen till slut växer upp.

1 av 2 | Foto: JESSICA GOW / SCANPIX / TT NYHETSBYRÅN

Det har ju alltid varit en del av charmen. Den ungdomliga, nästan naiva, friheten att göra precis det som faller en in, spela in det på en mp3-fil och pytsa iväg det via en enkel rss-feed till vem som än råkade ha tillgång och kunskap att ta emot och lyssna. Sedan de första poddarna såg dagens ljus i början av 00-talet har hela podcast-mediumet präglats av just den känslan av ”kom igen, det blir kul!”. Även grundläggande saker som en ordentlig mikrofon eller något så när ljudisolerad inspelningsmiljö var sekundära. Det var ju ändå inte något man tjänade några pengar på. Det var inte riktigt på riktigt. 

Men de senaste åren har saker och ting förändrats. Publiken består inte längre av en handfull tekniknördar med hemmasnickrade rss-läsare. Mikrofonerna och inspelningsmiljöerna har blivit professionella och annonsörerna står i kö redo att ösa pengar över de mest populära programledarna för att få sina varumärken träffsäkert planterade direkt på trumhinnan hos hundratusentals svenska poddlyssnare.  Men fortfarande finns den kvar, känslan av att det inte är riktigt på riktigt. 

”Svenska mordhistorier” är inte unika

Och det är väl bra? Ja, det är absolut fortfarande en av styrkorna med podcast. Den otroligt korta startsträckan, enkla tekniken och tillgängligheten till publiken gör att den främsta utmaningen i att starta en podd faktiskt är kreativ. Vad ska vi prata om då? Kan vi använda musik? Kan vi kopiera det här amerikanska formatet rakt av? ”Äh, kom igen det blir kul!”.

”Svenska Mordhistorier” är på det viset inte unika. Det har skarvats rejält när det kommer till saker som upphovsrätt, källkritik och journalistisk etik och hundratals poddar i Sverige. Podcast lyder heller inte under radio- och tv-lagen och flera av de mest populära programledarna har ingen som helst journalistisk bakgrund och kallar sig för den delen inte heller för journalister. Och här, just nu uppstår en skarv. Här finns en problematik som är mer än bara växtvärk. 

Upphovsmännen har tjänat stora pengar på andras material

Det var först när ”Svenska Mordhistoriers” ”lånade” innehåll gavs ut som bok som diskussioner om plagiat dök upp. De borde de såklart gjort långt innan, upphovsmännen har tjänat stora pengar på andras material sedan podden lanserades 2016. Men det är svårt att få överblick. ”Svenska Mordhistorier” har producerat runt hundra timmar podcast. Och de är bara en av många inom samma genre. Att granska det materialet genom att bara lyssna är en enorm uppgift. Lyckligtvis är nya tjänster på väg ut. I USA har Google börjat gör själva innehållet sökbart genom transkribering. I Sverige finns företag med samma funktionalitet, något som blir avgörande när podcasten-branschen nu är redo att ta på sig vuxenskorna.

Med två miljoner podcast-lyssnare i Sverige är det inte bara önskvärt utan faktiskt nödvändigt med ökan insyn, tydligare regler och gemensamma standards för den bransch som redan omstätter mångmiljonbelopp. Kritikerna mot denna professionalisering menar att det kommer hämma skaparlusten och möjligheten för oberoende aktörer att skaffa sig utrymme. Jag hävdar att det bara är ytterligare en kreativ utmaning för oss alla att ta oss an.

Kom igen, det blir kul!

Av: Patrik Syk

Publicerad:

LÄS VIDARE

ÄMNEN I ARTIKELN