”Guillou är förbannat avundsjuk”

Leif GW:s känga efter kollegans vintest och sitt nya krimprogram med Strömstedt: Ingen av oss är krånglig

Uppdaterad 2018-10-08 | Publicerad 2018-10-07

Jan Guillou kallade Leif GW Perssons rödvin inställsamt.

Nu knäpper GW Guillou på näsan:

– Han förstår sig inte på vin, säger han till Nöjesbladet.

Förra söndagen recenserade Jan Guillou, 74, kändisviner här i Aftonbladet. Han gav Leif GW Perssons, 73, rödvin två plus och kallade det ”inställsamt”.

Det uppmärksammas i kvällens ”Hellenius hörna”. Där får GW i uppdrag att hitta sitt eget vin i ett blindtest av tre sorter. Då passar kriminologiprofessorn på att ge författarkollegan Guillou en känga:

– Du har inte Guillous vin, va? Jag hörde att det var indraget på grund av hälsoskäl.

Till Nöjesbladet levererar han ytterligare gliringar mot Jan Guillou:

– Han är avundsjuk så förbannat, det är inte svårare än så. Sen förstår han sig inte på vin, säger Leif GW Persson.

Jaså?

– Han har missat poängen. Det här vinet kostar hundra kronor. Jag tror inte att Guillou har varit i närheten av ett vin med det priset, så hans utgångspunkt är en helt annan.

”Gör jobbet”

Leif GW Persson må ha bytt tv-kanal i våras – och nu hamnat på samma kanal som David Hellenius. Men TV4:s nya krimprogram ”Brottsjournalen” bjuder på ett välbekant format: GW granskar brott.

Jenny Strömstedt, 46, är dock ny som ena halvan i programledarduon.

– Jag är oerhört lättad över att Leif inte tycker om krångel, för det tycker inte jag heller om, säger Jenny Strömstedt när Nöjesbladet träffar dem.

Hur visar sig det här okrångliga?

– Man gör det som är viktigt för att det ska bli ett bra program och sedan kan man skita i resten. Eller vad säger du, Leif? undrar Jenny.

– Javisst. Det finns ju personer, sådana där tv-kändisar som är genuint krångliga, va? Som är så jävla självupptagna att de börjar läsa vädret och efter en vecka tror de att de är vädret. Ingen av oss båda är sådana, säger Leif.

Inga Zlatanfasoner, alltså?

– Nä, nä, inget sånt. Gör jobbet, se till att det blir så bra som möjligt. Tacka för titten. Gå hem. Kom tillbaka nästa vecka, säger Leif.

”Blev lite för mysigt”

Han har inte gjort någon hemlighet av att han gärna hade bytt bort författarkarriären för att få vara detektiv. Den drivkraften vill han få utlopp för i ”Brottsjournalen”.

– Jag är svag för sådana här gamla spaningsmord. Jag vill ta reda på vad som hände och helst i detalj, säger han.

Den mer påkostade produktionen gör att han nu kan besöka fler brottsplatser.

– Det tyckte jag var lite jobbigt med ”Veckans brott”, som bäst hade man någon modell som de hade gjort i modellera i studion och så stod man där och pekade. Det var så klippa och klistra att man tänkte: När ska de plocka fram flanellografen? säger Persson.

Aftonbladets krönikör Jan-Olov Andersson skrev att det inte är fältet tittarna vill åt, utan krimmyset vid din soffa. Vad säger du om det, Leif GW Persson?

– Ibland när jag gjorde ”Veckans brott” kände jag att jag tyckte att det blev lite för mysigt med tanke på vad det handlade om. Det fanns en betydande sannolikhet att anhöriga tittade på det. De ser då en höggradig, trovärdig professor i kriminologi som sitter och berättar om det som slog deras liv i spillror. Det försökte vi vara vaksamma på, säger Persson.

– Men visst, en del brott är ju enbart intressanta som underhållning och då kan man väl släppa loss det där. Krönikören får nog båda delarna, förhoppningsvis.