Julkalendern anmäld: ”Djupt kränkande”

SVT kritiseras för skildringen av HVB-hem och adoption

Uppdaterad 2020-12-23 | Publicerad 2020-12-21

Årets julkalender ”Mirakel” anklagas för att vara missvisande när det gäller barnhem, HVB-hem och adoptioner.

”Helt oacceptabelt av SVT och djupt kränkande för dem som detta berör”, skriver en av anmälarna till Granskningsnämnden.

– Jag är jätteledsen om det är barn som får problem i sin vardag på grund av det här, säger Johanna Gårdare, chef för SVT Barn.

SVT:s julkalender ”Mirakel” har anmälts till Granskningsnämnden och kritiseras av adoptivföräldrar för hur man skildrar barnhem, HVB-hem och adoptioner.

”Två känsliga ämnen berörs i årets julkalender. HVB-hem samt adoption. Tyvärr framställs båda helt felaktigt och målar upp en helt felaktig, kränkande och skadlig bild av vad ett HVB-hem är och hur adoptioner i Sverige går till. Resultatet blir att en hel del barn nu får utstå jobbiga frågor i skolan, inte ok”, skriver en anmälare till Granskningsnämnden.

”Mycket missvisande”

”Även om det är en saga så skildras nutid på ett sätt som kan vara skadligt för många barn och ungdomar i vårt land. Sättet man visar att HVB-hem och adoption är och går till är mycket missvisande och framställs på ett negativt sätt och inte alls med tanke på barnets bästa”, skriver en annan anmälare.

I ”Mirakel” bor föräldralösa Mira på ett barnhem i väntan på adoption. Men i serien kallas barnhemmet felaktigt för ett HVB-hem, vilket är ett stödboende för bland annat barn och ungdomar som kommer från familjer med missbruksproblematik, eller för ensamkommande flyktingbarn.

Mira (Sarah Rhodin) till vänster och Rakel (Bibi Lenhoff) är huvudrollsinnehavarna i SVT:s julkalender ”Mirakel”.

I anmälningarna som kommit in till Granskningsnämnden kritiseras också hur det framställs att blivande adoptivföräldrar kan besöka de föräldralösa barnen för att välja vilket barn de skulle vilja adoptera. I serien ses också hur blivande adoptivföräldrar lämnar boendet i en slirande bil efter att inte ha velat adoptera huvudrollspersonen Mira.

– Barn riskerar att få stora frågor som är svåra att hantera. Frågor som: Hur blev du vald? Var du på HVB-hem? Lever dina riktiga föräldrar?, säger Mona Berglund på adoptionsföreningen Barnens vänner till SVT Nyheter.

Två anmälningar

Adoptivföräldern Conny Norén har också reagerat över julkalendern:

– För det första hör inte HVB-hem och adoptioner riktigt ihop. HVB-hem är en sak och adoptioner är en annan. Både jag och andra personer har reagerat på att det fanns nån form av känsla på att här måste man sträcka upp sig, vara ordentlig och presentabel, annars kommer föräldrarna inte vilja ha en, säger han till SVT Nyheter.

Granskningsnämnden har fått in två anmälningar mot ”Mirakel” som rör just hur HVB-hem och adoptioner skildras.

”Helt oacceptabelt av SVT och djupt kränkande för dem som detta berör”, skriver en av anmälarna.

Den andra anmälaren menar att barn och unga kan bli trakasserade och kränkta som följd av innehållet i julkalendern:

”Det väcker också svåra existentiella frågor och tankar hos dessa barn som de kan ha svårt att hantera framför sina jämnåriga och tyvärr även framför obetänksamma vuxna. Årets julkalender gör denna situation än mer påtaglig”, skriver anmälaren och uppmanar SVT att lägga in en varning i början av varje avsnitt.

SVT: Kan inte linda in barn i bomull

Enligt Johanna Gårdare, chef för SVT Barn och ansvarig för julkalendern, har SVT varit förberedda på reaktioner.

– Jag har full förståelse för att det är en känslig sak och en skör del av deras liv, de som är i den här situationen. Samtidigt tror jag att barn och vuxna, kanske framför allt barn, förstår att det här är fiktion. Det är många saker i en julkalender eller dramaserie över huvud taget som inte överensstämmer med verkligheten.

Hon beklagar om något barn mått dåligt över innehållet i kalendern.

– Jag är jätteledsen om det är barn som får problem i sin vardag på grund av det här, som mötts av sina kompisars reaktioner och fått svara på konstiga frågor. Jag har förstått att det förekommit. Men rent generellt anser jag att det också är vuxnas ansvar att hjälpa barn och ge dem verktyg. För alla barn har olika känsliga saker i sina liv som gör att de möter olika reaktioner och måste hantera situationer som är problematiska och svåra. Vi hjälper inte våra barn genom att linda in dem i bomull och skydda dem från allt svårt. Vi kan inte kontrollera vilka frågor de kommer möta, bara rusta dem med svar. Det är så livet fungerar, säger Johanna Gårdare.