SVT-korren Johan Ripås om sonens cancer: ”Vi kraschlandade”

Tillbaka efter sonens cancerbehandling – friskförklarades

Publicerad 2021-08-26

"Det känns som att komma hem", säger tv-journalisten Johan Ripås, 47, som nu åter blir korrespondent för SVT i Sydafrika, landet som familjen brådstörtat fick lämna 2018.

För tre år sedan tvingades familjen huvudstupa att lämna landet de älskar, när deras då treårige son drabbades av cancer.

Nu har SVT-journalisten Johan Ripås, 47, precis återvänt till Sydafrika, som korrespondent för SVT.

– Det känns som att komma hem, säger han.

I sju år var tv-journalisten Johan Ripås utrikeskorrespondent för SVT i Afrika, först i Kenya och sedan i Sydafrika åren 2011–2018. Där levde han med hustrun Rebeccah Ripås, 42, och deras tre barn.

Familjen hade precis bestämt sig för att stanna kvar i Sydafrika och Johan hade kommit överens med SVT om att säga upp sig för att i stället bli korrespondent på frilansbasis.

– Vi var helt överens om att vi skulle vara kvar i Sydafrika. Det är då jag plötsligt tittar på min son och ser att han ser lite blek ut och tänker ”vad sjutton är det här?”.

Sonen drabbades av akut cancer

Den 6 maj 2018 fick de beskedet att deras yngste son, som då var tre år, hade insjuknat i cancer. Han hade drabbats av ALL, akut lymfatisk leukemi.

De beslutade sig då för att omedelbart resa hem till Sverige för att sonen skulle kunna få barncancervård som är bland den bästa i världen, vid Astrid Lindgrens barnsjukhus på Karolinska universitetssjukhuset.

Inom loppet av två veckor hade de sålt allt de ägde och packat ned hela sitt liv från sju år i Afrika och transporterats hem till Sverige med ambulansflyg via SOS Alarm.

– Vi kom hit och kraschlandade och har sedan levt med cancerbehandling i 2,5 år. Vi har kurat ned oss i en skyttegrav, säger Johan Ripås.

SVT-journalisten Johan Ripås kommer att vara korrespondent på halvtid i Sydafrika och sedan skriva kriminalromaner på halvtid. Han har precis flyttat dit med familjen igen.

”Beredd på allt”

Tiden beskriver han som mycket svår, med oerhört tuffa cellgiftsbehandlingar för sonen.

– Man knyter näven i fickan, man har skölden uppe och är beredd på allt.

Den 19 november 2020 kom dock att bli en milstolpe. Det var dagen då sonen blev friskförklarad.

– Då fick han ringa i en klocka. De ställer fram en pall på sjukhuset så får småttingarna kliva upp på den och ringa i klockan och så applåderar alla i personalen.

Johan Ripås lade ut den berörande bilden på Twitter. Den fick 26 000 gillningar och blev den näst mest gillade tweeten det året.

– Det vara bara Zlatan som fick fler likes, säger han och skrattar åt den världsliga konkurrensen.

SVT-journalisten och programledaren Johan Ripås, 47, blir åter utrikeskorrespondent för SVT i Sydafrika och kommer att bo i Kapstaden med sin familj.

Skrev dagbok om sjukdomstiden

Att se sitt barn vara livshotande sjukt, påverkat av tuffa cellgiftsbehandlingar och tappa håret, och att heller inte veta om barnet kommer att tillhöra de 90 procent med ALL som överlever sjukdomen – eller bli ett av dem som inte klarar sig – har varit smärtsamt att uppleva.

– Du är på något sätt i ett slags krigstillstånd hela tiden, säger Johan Ripås.

– Men man kan inte gå med det här försvaret hela tiden, utan man måste släppa på garden. Då blir man sårbar för minsta lilla vindpust, men man måste tillåta sig att bli det.

Hur mår din son i dag?

– Han mår toppen!

Under sex veckor i början av sonens sjukdomstid skrev Johan Ripås dagbok som kom att resultera i boken När himlen faller ner (från Piratförlaget).

Nyligen gavs ytterligare en bok av författaren ut, men av en helt annan kaliber. Sönderlandet är en kriminalroman och den första i en tänkt svit om kriminalkommissarien Nora Wagners (förlaget Polaris).

Behov av verklighetsflykt

Johan Ripås skriver disciplinerat varje morgon i ottan. Prick klockan 4.46 väcks han av larmsignalen.

Varför exakt klockan 4.46?

– Jag började med det i Kenya av någon anledning och sedan dess har jag fortsatt med det. Jag tar en kopp kaffe och klockan fem är jag i full färd och skriver.

Att skriva kriminalromaner har fyllt ett behov av verklighetsflykt hos honom under sonens sjukdomstid.

– Jag ville ta mig så långt bort från verkligheten som möjligt. Att få resa långt bort från skiten, det var min tillflyktsort, säger han.

Nominerad till tv-priset Kristallen

Kriminalromanen utspelar sig i Stockholms skärgård, men även i Kongo, en plats han beskriver som en av de grymmaste på jorden, "med pågående folkmord, mord, stympningar, lemlästningar och våldtäkter på civila".

– Jag har varit på många platser där det på något sätt råder ren laglöshet och sett vad det kan göra med människor – och vad människor kan göra mot varandra när man inte har den sociala överbyggnaden som finns i Sverige, säger han.

Johan Ripås lämnar nu även rollen som programledare för ”Utrikesbyrån” i SVT. Programmet har nominerats till tv-priset Kristallen i kategorin Årets nyheter – och aktualitetsprogram. Det är ett av tittarnas favoritprogram.

– Det är jättekul, jag tycker det är jättestort. Folk har verkligen blivit förälskade i formatet, för de känner sig väldigt inbjudna till seriösa ämnen. Så där tror jag att det var en lucka som vi fyllde.

SVT-journalisten och programledaren Johan Ripås, 47, blir åter utrikeskorrespondent för SVT i Sydafrika och kommer att bo i Kapstaden med sin familj.

”Känner luften under vingarna”

Familjen befinner sig nu, sedan förra helgen, återigen i Sydafrika och kommer att bo i Kapstaden.

– Många undrar hur vi kan åka till Sydafrika nu när det är politiskt kaos, butiker plundras och man bränner bildäck. Visst är det en risk, men man kan leva i riskmiljöer om man lär sig att navigera. Man måste begränsa sig lite grand, man kanske inte går ut och joggar i en park om kvällen. . .

Johan Ripås kommer att vara korrespondent på halvtid och bevaka hela Afrika söder om Sahara. Kontraktet med SVT löper på ett år i taget. Sedan kommer han att skriva kriminalromaner på halvtid.

Han låter mycket längtansfull under vårt telefonsamtal dagen före avfärd.

– Det känns helt underbart, jag känner luften komma under vingarna. Vi kände att vi måste sticka iväg för att återta initiativet och känna att nu är allt som vanligt. Det har varit undantagstillstånd för oss och vi har hållit andan i 2,5 år, säger han.