Homodanspar kommer 14 år för sent, TV4

Andreas Hansson: Men – bättre sent än aldrig

Andreas Lundstedt och Tobias Bader är först ut som samkönat par. Och ingen skugga på dem, men TV4 kunde gjort det här för längesen.

KRÖNIKA. Dubbelt historiskt när två män dansar ihop i en i övrigt tom studio.

Men hur ”historiskt” är det första egentligen?

I pandemins farvatten svänger Soldoktorn sina lurviga inför – noll – vinmutat fryntliga ”Let’s dance”-åskådare.

Årets upplaga har presenterat tävlingens första samkönade par, Andreas Lundstedt och Tobias Bader. Irlands och Storbritanniens versioner har i år samma nyhet.

Men de är inte först, Danmark hade förra året ett homodansuellt par som dessutom tog hem segerpokalen. Australien följde efter med ”RuPauls drag race”-profilen Courtney Act.

Det kallas ”historiskt”, och visst är det det i någon mening. Som gay upplever jag själv tilltaget med två kvinnor eller män i en irvingsk roombaah lika pirrigt som när nåt hetero ramlat in på en gayfest för att experimentera lite.

 

De är så efter att de nästan är bakåtsträvande

Kanalernas nyhet hade varit större för, säg, sex år sedan då dansaren Tobias Karlsson säger sig ha föreslagit idén. Eller 14. Nu är de så efter att det nästan känns som bakåtsträvande pinkwashing. 2020 riskerar kanalerna ingenting med samkönade danspar. 2006, när TV4 sände sin första säsong, hade det möjligtvis förändrat något.

Men visst, det är ett dansprogram. Vem har begärt att en show där David Hellenius försörjer sig på underlivsskämt år efter år ska förändra något?

David Hellenius och Tilde de Paula Eby programleder även i år.

Som nöjesjournalist blir jag stolt när ”min” bransch, av många sedd som fylld av sockervadd, står upp för något viktigt och gör skillnad. Det är inte ovanligt, de som ser nöjesbranschen som ofarlig missar att den är en mångmiljardbransch som har makt att påverka allt ifrån demokratiska val till vad vi har på oss eller äter till frukost.

Även om två dansande herrar i TV4 coronavåren 2020 inte förändrar något så säger det åtminstone något: att kampen för acceptans har kommit långt, och att det är bättre med sent än aldrig.

Tryggheten för runt tio procent av befolkningen är aldrig garanterad, i dagens politiska klimat: tvärtom.

Så länge Ann Wilson får lyfta poängspateln åt danspar av samma kön kan Sverige alltså andas lugnt.

Det kunde varit betydligt värre. Men tanken bränner: varför – verkligen – dröjde det så länge?


För övrigt...

Disney+ portas nu spinoffen på gaydramat ”Love, Simon” som ”för vuxen” medan Karen Duffys, då 31, rollfigur kyssraggar på en 11-årig Brian Bonsall i filmen ”Blank check” (1994) på samma tjänst. (Se nedan)


Följ ämnen i artikeln