Lars Lerins varma, ljusa röst – och så dialekten – gör att vi alla smälter
Konstnären Lars Lerin är ett utmärkt val som årets julvärd i SVT.
”Värme, humor och medmänsklighet”, kännetecknar honom enligt SVT:s programdirektör Eva Beckman.
Hon glömde nämna dialekten.
För om det är något som kännetecknar Lars Lerin förutom allt det andra, är det hans sätt att prata. Värmländska påminner en hel del om, och förväxlas ibland med, min egen dialekt, östgötska.
Jag skulle nog hävda att en majoritet av landets befolkning inte tycker det är särskilt vackra dialekter. Snarare något att skratta åt. Tänk på kvinnan från Mjölby i Lasse Åberg-filmen ”Sällskapsresan”. Så fort hon öppnar munnen, skrattar publiken, även om det hon säger inte är särskilt roligt.
Om Lars Lerin hade klivit ut ur en ladugård klädd i gummistövlar, blåställ och keps och till exempel blivit intervjuad i tv:s nyhetsprogram, hade nog folk undrat vad det där var för bonnläpp.
Han bryter väldigt starkt på sin värmländska dialekt. Om han skrev som han pratade, hade han snudd på fått underkänt i betyg i svenska språket. Men värmländskan kan också vara väldigt vacker. Som när Sven-Erik Magnusson sjöng i Sven-Ingvars.
Och det är något med Lars Lerins varma och ljusa röst som gör att vi alla bara smälter.
Kanske också för att den där vänligheten och värmen ju inte är spelad.
Tv-serien ”Lerins lärlingar” för ett par år sedan handlade om hur Lerin skulle lära ut konst till ett antal personer med funktionsnedsättningar. Just det gick väl både mer eller mindre bra, alla har inte förmågan att kunna förverkliga sina idéer med hjälp av målarfärg på ett papper. Men tv-serien handlade lika mycket om hur dessa lärlingar lite grann utvecklades som människor i Lerins sällskap.
I kommande tv-serien ”Lerins sommarö”, bjuder konstnären och hans man Junior in gäster och lärlingar till sitt sommarställe på Västkusten. De umgås och målar tillsammans. I säsongsstarten onsdag 25 november vill lärlingen Birgitta bara så gärna träffa Kalle Moraeus och de båda finner omedelbart varandra. Helt klart är spelmannen Moraeus betydligt bättre på sitt vanliga jobb än på att måla. Lerin kommer ändå med uppmuntrande beröm.
Det är tv-feelgood så det nästan sprakar om rutan.
Jag har en känsla av att ungefär så kommer det även bli när han tar plats som julvärd.