Spelmissbruk

S Club 7-stjärnan om sitt spelberoende

Jo O'Meara: Det finns ingen skam i att be om hjälp

Av: 

Emma Håkansson

NÖJE

Spelberoende blev snabbt en del av 90-talsstjärnan Jo O'Mearas vardag. Innan varje konsert spelade hon på slotmaskiner.

– Jag fick ett rus när det blev jackpott och lamporna började lysa, säger hon.

Jo O'Meara, 43, känd från den populära 90-talsgruppen S Club 7, öppnar nu för första gången upp om sitt spelberoende, skriver The Sun.

Efter flera års förnekelse berättar O'Meara att hon fastnade för ”spänningen i jakten” när hon spelade på slotmaskiner innan gruppens konserter. Hon använde det som en flykt från ”dåliga saker” i sitt liv.

– Jag tror inte ens att det handlade om pengar för mig. Allt jag kunde tänka på var det som hände där och då och inte behöva oroa mig för stressen från dåliga saker, säger hon.

Hon fortsätter:

– Det handlade bara om att få tillräckligt många symboler på maskinen och sen det där ruset jag fick när det blev jackpott och lamporna började lysa.

Jo O'Meara talar ut om spelberoendet.
Bradley, Jo, Rachel, Jon, Ian, Tina och Hannah i S Club 7.

Bandmedlemmarna reagerade

Spelande blev en slags rutin när hon väntade på tåget när de skulle göra sina konserter. Till slut gick det så långt att hon alltid kom tidigare till stationen innan bandet skulle resa någonstans.

– Jag kom alltid till stationen en till två timmar innan. Media och mitt band visste var de kunde hitta mig, men jag tänkte inte på det.

Men till slut reagerade hennes bandmedlemmar.

– När vi brukade resa runt i landet, så var det alltid ”var är Jo?” och alla visste, ”jo hon är vid slotmaskinerna”.

I början var hon i förnekelse.

– Jag blev så irriterad. Jag tänkte ”hur vågar de säga att jag har ett beroende?”.

S Club 7.

Insåg nyligen allvaret

Hon får frågan när hon insåg allvaret i hennes beroende.

– Jag tror inte att jag någonsin gjorde det, inte förrän nyligen om jag ska vara ärlig.

I dag spelar hon inte längre och hon är väl medveten om hur annorlunda livet kunde ha blivit om hon hade fortsatt.

– Jag hade sån tur. Jag sa bara ”aldrig igen” och jag har inte tittat på en maskin sedan dess.

Hon uppmuntrar nu andra att söka hjälp för sina beroenden.

– Det finns ingen skam i att lyfta på luren och säga ”snälla hjälp mig”. Det finns ingen skam i att be om hjälp.

Hon valde att öppna upp sig nu, då det är GamCares 25-års jubileum – en välgörenhet som hjälper människor med spelproblem.

ANNONS

Hitta dina favoriter bland hundratusentals ljudböcker - prova Nextory gratis i 30 dagar!

Extern länk från Nextory

Gå till kampanjen

Publisert:

LÄS VIDARE

Marie Mandelmann: Jag ställde ett ultimatum

ÄMNEN I ARTIKELN

Spelmissbruk

Musik