Winona Ryder föll men kravlade sig upp igen
Sylvia Balac hyllar en ungdomsidol
Jag beundrade Winona Ryder för vad hon var. Men vad hon blev är ännu mer beundransvärt.
”Stranger things” på Netflix frossar i 80-talsnostalgi med mängder av referenser till filmer och populärkulturella fenomen. Men det starkaste nostalgikortet för mig är att Winona Ryder spelar en huvudroll. Rådjursögda coola Winona, i ungdomen ville jag vara som hon.
Jag ville vara lika vän som hon var i ”Edward Scissorhands”, lika åtråvärd som i ”Reality bites”, lika utåtagerande som i ”Mermaids” (”Kärleksfeber”) och lika sarkastisk och slagfärdig som hon var i fantastiska high school-satiren ”Heathers” (”Häxor, läxor och dödliga lektioner” på svenska). Jag lyckades bäst med det sistnämnda.
Jag ville också ha Cher som kompis och rådgivare. Jag ville också filma med Rob Lowe och Christian Slater och Johnny Depp. Och jag ville att Johnny Depp, eller åtminstone någon lika snygg och häftig som han, skulle tatuera in mitt namn på sin överarm.
Till dags dato har ännu inte någon tatuerat in mitt namn på sin kropp och det känns faktiskt rätt skönt. ”Winona forever” blev ”Wino forever” på Depps arm, vad skulle jag bli när kärleken tog slut, ”Syl”?
Nu, långt efter att min ungdoms besatthet och beundran ebbat ut, kan jag konstatera att jag i alla fall blev litegrann som Winona. Jag åkte dit när jag snattade ett läppstift i en butik i Tyskland när jag var 16, hon åkte dit när hon snattade märkeskläder för 5 500 dollar på Saks i New York 2001.
Jag har en förpackning Atarax ”mot tillfällig oro” i min väska, hon hade de starkt beroendeframkallande medicinerna Oxycontin och Vicodin i sin. Fast hon hade inget recept på sina tabletter.
Men Winona gjorde sina 480 timmar samhällsstjänst, gick i terapi för sitt tablettmissbruk och sina depressioner och harvade sen på med mindre roller tills hon fick en comeback med ”The black swan” 2010.
Nu hyllas hon för sin roll i Netflix-serien ”Stranger things”.
Och det, att falla och kravla sig upp igen, är ännu mer beundransvärt än att vara cool och ha rådjursögon.
Missa inte tv-redaktör Karolina Fjellborgs recension av ”Stranger things” här.