Röd jättepanda i fokus i nya Disneyfilmen

För tre år sedan vann Domee Shi en Oscar för kortfilmen ”Bao”.

Nu kommer hennes första långfilm, den Pixar-producerade ”Röd” – om en kinesisk tonårstjej som bor i San Francisco och när hon blir stressad förvandlas till en stor, röd panda.

– Filmen är inspirerad av min relation till min egen mamma, säger Domee Shi i ett videosamtal från San Francisco.

Hon har själv skrivit manuset tillsammans med Julia Cho och berättar att idén till ”Röd” föddes när hon gjorde promotion för ”Bao”, som handlade om en liten dumpling som kommer till liv som pojke.

– Man frågade mig varför det handlade om en pojke, och jag svarade att om jag skulle berätta en mor-dotter-historia så var det tvunget att bli en långfilm, inte en kortfilm på åtta minuter.

När Pixar bad henne pitcha en idé till en långfilm hade hon redan ämnet färdigt.

– Jag hade många idéer och alla handlade om tonårstjejer som började närma sig vuxenlivet, och det var ju inte vanligt i animerade filmer. Ihopkopplat med pandastoryn kändes det här som den mest personliga. Den var både verklig och helt knäpp.

Emigrerade från Kina

Domee Shi är född i Kina och hennes familj emigrerade till Toronto när hon var två år gammal – precis som huvudpersonen Mei Lee i ”Röd”.

– Jag är enda barnet och jag har alltid varit väldigt nära mina föräldrar, särskilt mamma, eftersom pappa ofta var borta på jobb. Det var bara mamma och jag, vi gjorde allt tillsammans. Vi reste tillsammans till skolan, vi gjorde bussutflykter, vi åkte på semesterresor tillsammans.

Domee Shi berättar om hur hon, när hon började växa upp, precis som alla barn, började förändras – hon hängde med vänner, hon upptäckte anime och serietidningar.

– Jag umgicks mindre och mindre med mamma och hon kunde inte förstå min fascination inför anime-karaktärer. Jag kände hur jag drogs i en riktning men min lojalitet till mina föräldrar och till mamma drog mig i en annan riktning.

Pandan symbol för harmoni

I Kina står pandan som en symbol för fred, harmoni och vänskap.

– Pandan blir den magiska gnista som tänder konflikten inom henne. Mei tror att hon vet allt, precis som vi själva gjorde innan vi en dag vaknade upp och insåg att vi fått hår där det inte funnits förut, att vi luktade konstigt och att våra känslor var så oerhört motstridiga, säger Domee Shi och fortsätter.

– Pandan står som en gullig metafor för de skrämmande och jobbiga förändringar vi går igenom. I grunden är det en berättelse om hur en mamma och en dotter till sist accepterar de oundvikliga förändringarna.