Ruben Östlund: ”Jag vill gå tio steg längre än publiken förväntar sig”

För drygt fyra månader sedan vann Ruben Östlund, 48, inte bara sin andra Guldpalm på raken i Cannes.

Den femton minuter långa scenen där folk spyr och skiter på sig i ”Triangle of sadness”, blev hela filmfestivalens mest omtalade.

Nu har filmen haft Sverige-premiär.

– Det är intressant att en del tycker det är så mycket jobbigare att titta på en spya än våldsscener, säger han.

Det är onekligen en tänkvärd iakttagelse. På bio går ständigt Hollywood-filmer där man frossar i våld. Just nu Brad Pitt-thrillern ”Bullet train”. Rena blodbadet, men det har inte väckt någon som helst uppståndelse.

Scenen när en Captain’s dinner i ”Triangle of sadness” urartar fick somliga, inte jättemånga, att lämna galavisningen i Cannes i våras. Nästan alla på den lyxyacht där middagen i filmen äger rum, blir otroligt sjösjuka när det blåser upp till storm. Alla utom den marxistiska amerikanska kaptenen (Woody Harrelson) och en stenrik rysk oligark (Zlatko Buric).

– Jag har haft en scen i varje film där jag punchar till det lite extra. Det var så jag sålde in filmen till Woody Harrelson. Att han skulle vara en aspackad kapten som sitter och super med en oligark, börjar leka med mikrofonen till båtens högtalar­anläggning och sedan läser det kommunistiska manifestet för alla – medan gästerna bara spyr. ”Yes, vi kör”, sa Woody.

– Sedan vet du hur jag är. Jag vill gå tio steg längre än publiken förväntar sig. De ska komma till ett läge där de tänker ”Herregud, skona dem” – och då går jag ännu längre, säger Ruben och skrattar förtjust..

Hollywoodstjärnan på plats

Jag har följt hans mycket målmedvetna satsning i Cannes sedan 2008. Tre filmer – ”De ofrivilliga”, ”Play” och ”Turist” – i sidosektioner, två – ”The square” och den nya – som vunnit Guldpalmen. Då har vi svenskar på plats jublat ungefär som när fotbollslandslaget vunnit viktiga matcher.

Har du hunnit njuta av framgången?

– Jag tänkte på det på flyget. Det är något med steget som blir lite lättare. Det är fantastiskt när man har skapat sig en egen liten arena som man verkar på, visar sina filmer och får gehör för dem. Det är en otrolig njutning.

– Jag hade några ögonblick inne i Lumière (festivalens största biograf) när de delade ut priserna när jag kände ”nu vinner jag igen, orkar jag med det?”. Samtidigt blir man jättestolt. Nu med två Guldpalmer är jag verkligen en del av Cannesfestivalens historia och jag tar gärna den rollen.

I torsdags kväll var det galapremiär i Stockholm. Med inte bara filmteamet, Henrik Dorsin och Carolina Gynning (som har biroller) på plats, utan även Hollywoodstjärnan Woody Harrelson.

– Väldigt kul, han har inte varit med på några andra lanseringsplatser.

”Ska fan ha bra betalt”

Dagen innan när vi träffas, har Ruben Östlund landat från New York bara några timmar tidigare. Och innan det besöket har han lanserat filmen i Frankrike och andra europeiska länder.

Ruben Östlund har, som man sa förr i tiden, verkligen kommit upp sig i smöret.

– Ja, jag är i en härlig lyxsituation. Kan boka möten med vilka skådespelare som helst. Behöver inte spela med i Hollywoods spelregler, samtidigt som jag kan utnyttja lite av det som finns där.

Så du har ett stort entourage omkring dig nu?

– Nja, jag blev själv förvånad när det var tre publicister i USA som sa att de jobbade för mig. Totalt var det väl åtta, nio personer. Det får väl distributionsbolaget där betala.

Även om han nu tjänar bra, så är inte pengar den främsta drivkraften.

– Jag är inte beredd att göra reklamfilmer för att få en bättre levnadsstandard. Jag vill göra mina filmer. Men jag tycker fan jag ska ha bra betalt för jag är på en hög nivå.

Blivit pappa igen

Det är inte bara den andra Guldpalmen som gjort att året varit omtumlande för Ruben. Numera har han och tyska hustrun Sina, modefotograf, ettårige sonen Elias att ta hand om.

– Det är helt fantastiskt att bli pappa igen. Jag var 28 när jag fick mina tvillingdöttrar (med förra hustrun Andrea Östlund, filmregissör). Två veckor efter att vi fick Elias flyttade döttrarna hemifrån. De är jättefina med honom. Så på ett sätt önskar jag att de bodde kvar.

Just nu bor dock ingen i familjen Östlunds ordinarie lägenhet i Göteborg. Hela huset renoveras under två år och därför har de köpt ett hus på Mallorca, i Campos, där Rubens svärföräldrar bor. Det var för dyrt att skaffa boende i Stockholm.

Barnet får följa med

Trots sin status som en av filmvärldens hetaste regissörer, är Ruben Östlund annorlunda på så sätt att han inte skyr för att visa upp sitt privata liv. Hemma-hos-reportage på Mallorca. Många bilder på Ruben och Elias tillsammans.

– Det är väl skönt när man tar bort de förväntade statusgrejerna. Det är väl mindre skrämmande om gammelmedia har en bild på min son än att alla lägger ut bilder på Instagram och på sätt göder deras innehåll.

– När Sina ska göra jobb, så får Elias följa med mig på intervjuer. Man ska inte behöva bli stressad om barn är med, de får väl skrika lite grann, det gör väl inget.

Och det är kanske bra för din image som pappa också..?

– Vi har faktiskt skojat om det… (skratt).

Betraktar succéfilmerna som en trilogi

”Triangle of sadness” handlar om skönhet och pengar. Om två modeller (Harris Dickinson, Charlbi Dean) som åker på lyxkryssning med stenrika människor.

Där är Henrik Dorsin en rik svensk-finsk man som stöter på några unga kvinnor, en av dem spelad av Carolina Gynning. Och sedan händer något som gör att hierarkierna och alla personers status kastas omkull.

Det var inte tänkt så från början, men så här i efterhand ser Ruben Östlund de tre senaste filmerna som en slags trilogi.

– Jag kom på: Herregud, en gång till har jag gjort en film om en man som kämpar med sin identitet, kulturella förväntningar och hur det är att vara man. Filmen skrevs ju under metoo. Jag tyckte det var spännande att ha en manlig karaktär som har sin valuta i utseende och sexualitet och hur han använder sig av det.

Har temat fått dig att reflektera över ditt eget utseende? Du har ju sagt att du har ”regissörsskägg”, som David Fincher och de andra i den generationen ofta har…

– Utseendet var mer känsligt när man var yngre, det skiter man väl i lite när man blir äldre. Skägget skaffade jag i unga år. När vi spelade in ”Turist” i Alperna var senast jag var utan skägg, jag hade ställt in trimmern så att det blev för kort. Nu tycker jag att jag inte ser klok ut utan skägg. Det är en uniform, en rustning.

Nästa film finns redan inne i Rubens huvud. Snart ska han börja skriva manus och börja tänka på skådespelare. Titeln är ”The entertainment system is down” och skildrar vad som händer med passagerarna under en långflygning när de blir utan underhållning.

– Målet för nästa film är att göra den så episk som möjligt, trots att den utspelar sig på en plats.

Ruben Östlund om…

… Charlbi Dean, som gick bort 29 augusti, blott 32 år gammal:
– Det var chockartat och ledsamt. Så tråkigt. Hon har jobbat som modell i 14 år, nu kände hon att hon var på väg någonstans med skådespelarkarriären. Dödsorsaken får familjen uttala sig om.

… chanserna att bli Oscarsnominerad i olika kategorier:
– Jag har publicister i USA som hela tiden skickar information om branschtidningarnas predictions. Hur de spår vilka chanser filmen har. Men jag vet inte riktigt hur de sammanställer de där listorna. Det är klart att Oscars kan bädda för nästa projekt, men jag tror inte jag har några problem. Nu har jag ännu bättre position med ännu en Guldpalm.

… hur han med åsikter åt vänster, upplever en högerregering:
– Jag fick jättemycket frågor om det i Frankrike, precis efter valet. Här hemma har vi sett utvecklingen, utomlands var folk tagna på sängen hur det kunde bli så här. I Tyskland och Frankrike förstod ingen hur liberaler kunde ställa sig på samma sida som Sverigedemokraterna.