”Allsång på Skansen” är ett sjukt vuxendagis

Inför premiären av ”Allsång på Skansen” på tisdag:

Titta på mannen på bilderna nedan.

Han kan ju inte må bra.

För de flesta passerade den tredje juli 2012 obemärkt förbi.

Det var växlande molnighet över hela landet och runt 20 grader varmt.

Någon gick säkert och fiskade, någon hade semester, en plastpåse blåste runt utan mening eller mål i Malmö, en skojare blåste en ordvits i Västergötland, en regnskur blåste förbi Pajala, tågen var antagligen försenade och Gällivare bidade sin tid.

På historiska tabeller över Sveriges väder var tredje juli en Foppatoffla, en vanlig och genomsnittlig sommardag.

En mental jordbävning mitt på Djurgården

Förutom på en plats. Det fanns inget normalt med livesändningen av ”Allsång på Skansen” den kvällen. Efter klockan 20.00 inträffade en mental jordbävning mitt på Djurgården i Stockholm.

Anledningen var Dead By April, ett metalcoreband från Göteborg.

Det året hade gruppen ställt upp i Melodifestivalen och tävlat ända in i kaklet, eller åtminstone ända till att Loreen vann i idrottsgrenen singback över Danny Saucedo i finalen.

Därför fick naturligtvis Dead By April en biljett till ”Allsång på Skansen” också. Det ena ger det andra.

I sitt obligatoriska allsångsnummer valde bandet ”Kalle på Spången”. Schlagervisans oompa-pa-pompa hördes första gång i komedifilmen med samma namn från 1939, i regi av Emil A Lingheim.

Lät strupen flyga fritt utan säkerhetsbälte

Och det var inte vilken ”Kalle på Spången” som helst. Det var en ”Kalle på Spången” med growl.

(Growl, eller growling, är populärt i ljusskygga subkulturer som black metal och death metal. Det är en blandning av sång och skrik där resultatet brukar jämföras med ett morrande lejon. ”Growl” betyder bland annat ”morra” på engelska. Slut på veckans pedagogiska parentes.)

Dead By Aprils version av ”Kalle på Spången” började lugnt. Det var inga som helst problem med de inledande textraderna ”Var sover man bäst och var äter man bäst? Hos Kalle Kalle Kalle Kalle på Spången”. Nej då.

Men sedan laddade bandets growlare, Jimmie Strimell, om och lät strupen flyga fritt utan säkerhetsbälte:

”Vicken Kalleeeaaarrrggh?! Vicken Kalleeeeeeaaarrrggh?!”

Hoppsan, Kerstin. Dåvarande programledaren Måns Zelmerlöw oompade obekymrat vidare och sträckte fram mikrofonen till olika nyanser av mestadels vitt eller blont hår.

”Vicken Kalleeeeaarrgggh? Vicken Kalleeeeeaaarrggghh?!”

Var det det här han drömde om när han ville bli rockstjärna?

Under tiden gick även Dead By April-sångaren Zandro Santiago runt i publiken och försökte oompa så gått han kunde. Det ansträngda leendet nådde aldrig riktigt upp till ögonen. Var det det här han drömde om när han ville bli rockstjärna? Tänk att en dag få sjunga ”Kalle på Spången” på Skansen, ivrigt påhejad av en mycket glad Lars-Åke ”Babsan” Wilhelmsson. Var det värt det?

”VICKEN KALLEEEEAAAAAAAAAAAAARRRGH!”

Det var två minuter som skakade Sverige. Tillsammans med SVT levererade Dead By April en humorklassiker som är däruppe med tv-serierna ”Pang i bygget” och ”The office”.

Varje år bevisar ”Allsång på Skansen” att Sverige är ett av världens sjukaste länder. Programmet som firar 40-årsjubileum i år reducerar musik till ett uppsluppet och korkat vuxendagis där ingen vill sluta oompa groda runt sin inre midsommarstång.

Nu tror säkert någon att jag vill lägga ner skiten. Men låt skiten vara, säger jag.

Det finns ärligt talat inte så mycket annat att skratta åt.

Följ ämnen i artikeln