Mårten Klingberg: Elitmotionär är ett löjligt begrepp
Träningsnarkomanen har gjort succéfilmen ”Ur spår”
Publicerad 2022-02-02
Han har varit träningsnarkoman hela sitt liv. Så vem är mer lämpad att göra en filmkomedi om Vasaloppet än Mårten Klingberg.
– Främst är ”Ur spår” en film där vi använder skidtävlingen som en fond för att berätta om människor med olika livsproblem och utmaningar, säger den 53-årige regissören om sin bioaktuella film.
När en del andra tänkta breda svenska publikfilmers premiärer har skjutits på framtiden på grund av pandemin och restriktioner, så har ”Ur spår” – med Fredrik Hallgren, Katia Winter, Rakel Wärmländer, Leif Andrée, Susanne Thorson, Torkel Petersson, Ulf Stenberg, Maria Sid och Tuva B Larsen – just haft premiär runt hela landet.
”Har lite slagläge”
– Jag var inte hands-on i det beslutet, men jag är väldigt glad att den går upp. Nu killgissar jag, men jag tror det är lite slagläge. Det finns inget annat som är både komedi och drama och som vänder sig till en lite vuxen publik, säger Mårten.
Han har ett bra ”track record”. Förutom sex Beck-filmer, som alltid hittar sin publik, är ”Offside” (2006), ”Cockpit” (2012) och ”Min pappa Marianne” (2020) tre filmer som alla gått hem hos den breda publiken.
Hur startade ”Ur spår”?
– Jag fick en fråga för många år sedan om att göra något på Vasaloppet. Det var väldigt löst formulerat. Jag började omedelbart reflektera över min egen tid när jag var en slags elitmotionär, ett löjligt begrepp, egentligen.
Mårten har i åratal hållit på med långdistanslöpning och triathlon strax under elitnivå. Varit krönikör om det i magasinet Runner's World. Och tränar fortfarande mycket. Så Fredrik Hallgrens rollfigur Daniel, en träningsnarkoman som förbereder sig för Vasaloppet, har lånat mycket drag av regissören.
Kämpar för att få barn
Daniel och hustrun Klara i filmen, spelad av Rakel Wärmländer, kämpar också med att försöka få barn.
– Det är fyra år sedan Marie (Robertsson, skådespelerska) och jag separerade. Vi har det bra i vår relation till vår dotter Anna, som är det klarast lysande ljuset i mitt liv. Hon är sex år nu. Men med tanke på den här filmens tematik… vi fick också kämpa för att få barn. Jag var 47 när vi fick Anna.
”Är en motpol”
Den andra huvudpersonen i filmen är Lisa, syster till Daniel. Hon spelas av Katia Winter, som tidigare bott i USA och mest jobbat där.
– Hon är en motpol som lär sig övervinna hinder. Därför tror jag det kan bli en bred film, man kan identifiera sig med ytterligheterna. Lisa har haft svårt att tackla sina utmaningar och har flytt in i drickande och är på väg att förlora vårdnaden om sin dotter.
Var det inte en logistisk mardröm att filma under Vasaloppet?
– Vi filmade inte så mycket på själva Vasaloppsdagen, utan före och vi skapade vårt eget Vasalopp med statister. En del scener är tagna i Luleå. Det gällde att matcha dem med de kring Mora och Sälen. Att göra stora spelscener mitt under loppet, det hade inte funkat.
Träffade Olof Palme
Mårten Klingberg växte upp i stockholmsförorten Vällingby.
– Det var inte jätteposch, men det var heller inga sociala problem. Vi idrottade hela tiden. Vi var nästan grannar med Olof Palme. Jag har träffat honom och Lisbeth jättemycket, för deras yngsta son Mattias och jag spelade i samma lag i ishockey och basket.
Så var uppväxten
Pappa Klingberg var civilingenjör. Han gick bort 1997, Mårtens mamma för tio år sedan.
– Uppväxten var en trygg borgerlig kulturell sfär. Det fanns böcker i bokhyllan, mamma tittade på Woody Allens och Ingmar Bergmans filmer. Jag hade ett behov att uttrycka känslor, det har jag fortfarande.
Mårten Klingberg gick Teaterhögskolan i Stockholm och har gjort ett 30-tal film- och tv-roller.
– Fortfarande är det en hel del som känner igen mig från Beck-filmerna. Jimmy Endeley och jag spelade två poliser, vi kallade oss själva för ”fogmassan”. Två killar som skulle komma in med information, men annars handlade det aldrig om oss.
Ända sedan Mårten sedan gick ut DI (Dramatiska Institutet) 2001 ser han sig mer som regissör än skådespelare, även om han gärna gör småroller framför kameran. Både i andras och egna filmer.
– Sedan ”Cockpit” gillar jag att göra douchebags. Svinpälsar. Man tillåter sig själv att leva ut sina sämsta sidor. Men i ”Ur spår” är jag mer en rättfärdig typ som pratar dalmål. Vi hade en bra dialektcoach och så lyssnade jag på systrarna Kallurs podd och försökte prata som dem.
Mårten Klingberg om…
… att åka Vasaloppet själv:
– Det var andra gången jag stod på ett par längdskidor på 25 år. En funktionär fick hjälpa mig med bindningarna. Jag är vältränad, men gick i mål på 8 timmar och 5 minuter. Sista milen stod jag i princip still.
… skådespelarinsatsen han är mest nöjd med:
– Jag tycker jag gör en bra gubbe i SVT-serien ”Blå ögon” (2014-2015). En partiledare för Trygghetspartiet, som liknar Sverigedemokraterna. En obehaglig typ, men jag försökte göra honom likeable, det blir mer spännande i relation till vad han står för och säger.
… att regissera sex Beck-filmer:
– Det var jag som tog ihjäl Mikael Persbrandt i ”Gunvald”. Jag vet det var en stökig tid för honom när han fick sparken, han har väl berättat det mesta om det i sin biografi, men för mig var det inga bekymmer, helt plötsligt var det bara fait accompli för mig, att ”Micke” inte är med längre.
– Det var ängsligt i kulisserna bland finansiärerna när vi var fyra män som skulle hitta en karaktär som funkar i kontrast till Martin Beck men ändå inte är en kopia av Gunvald Larsson. Det var inte jag utan någon annan som drog Kristofer Hivju ur hatten, han hade just börjat synas i ”Game of thrones”.