Kelly Gale: ”Känner mig nästan alltid som den smartaste”

Svenskan i stor intervju om livet som toppmodell: mobbningen, träningen, maten – och pengarna

Uppdaterad 2020-02-10 | Publicerad 2017-07-25

NEW YORK. Hon är Sveriges mest okända supermodell – som mobbades och blev slagen i skolan efter sin första reklamkampanj.

Nu drar Kelly Gale in miljoner och har gjort prestigeuppdrag för Sports Illustrated, Victoria’s secret och Playboy.

I en exklusiv intervju berättar hon om modellandets baksida, den tuffa träningen och varför hon ska sluta jobba om tre år.

– Jag saknar att lära mig grejer, det intellektuella, säger hon.

Hon var enda svenska modellen i årets baddräktsupplaga av ”Sports illustrated”. Förra december gick hon Victoria’s secrets eftertraktade modevisning för tredje gången. Och dessförinnan, i september 2016, var hon månadens playmate i Playboy.

Kelly Gale, 22, är den svenska supermodellen som hittills gått lite under radarn.

När Nöjesbladet träffar henne på en uteservering i New York är planen att presentera Sveriges nästa stora stjärna i modellvärlden.

Men då berättar hon att hon bara tänker jobba som modell i tre år till.

”Saknar att lära mig”

– Folk frågar ofta vad det negativa är med modellandet. Jag har alltid förut sagt att det är mycket resor och svårt att träffa kompisarna och planera. Men nu är det tre år sen jag tog studenten och jag saknar att lära mig grejer, det intellektuella. Det är det absolut jobbigaste. Jag kommer till jobbet och känner mig nästan alltid som den smartaste. Alla andra vill prata om Kim Kardashians ass och jag bara: ”Vet ni vad som hände i Syrien i går?”. Det är inte så stimulerande.

Blev slagen på grund av modelljobbet

Hon har bott i New York i fem år redan. Flyttade hit när hon var 16 och pendlade de första åren hem till Göteborg för att hinna med gymnasiet och ta studenten med sina klasskamrater.

De nya klasskamraterna.

För efter första modelluppdraget hemma i Sverige när hon var 13, blev hon både mobbad och slagen.

– Det blev en jättestor kampanj, bilderna hängde på H&M och i katalogen. Jag hade fortfarande inte sagt det till någon för jag var för blyg.

När andra tjejer i skolan ändå fick se bilderna blev de avundsjuka. De bestämde sig för att bevisa att de också kunde bli modeller.

– Det var helt sinnessjukt. Agenturen ringde mina föräldrar och frågade varför plötsligt alla andra tjejer i min skola hade hört av sig, säger Kelly Gale.

– De blev inte antagna. Jag var ju jättelång och smal och lite konstig, det var därför de ville ha mig.

– Killarna började reta dem för att de inte fick bli modeller och då blev de sura på mig. Det var de lite äldre tjejerna. Det eskalerade på rasterna och de hetsade varann att slå till mig så jag fick bitchslaps och de frågade ”varför tror du att du är bättre än oss”.

Till slut fick Kelly nog. Hon köpte kakor och godis och låste in sig på sitt rum. När hennes föräldrar kom hem möttes de av ett brev:

”Jag har förklarat att den här skolan är hemsk. Nu finns det inget mer att säga. Jag har mat för en vecka och jag öppnar inte dörren förrän ni har fått in mig på en ny skola.”

Taktiken fungerade.

Modellvärldens baksida: ”Varför har du ätit?”

Det här är nio år sen nu. Sedan dess har du haft en framgångsrik karriär som modell, känns det som din revansch?

– Jag tror till och med att jag sa det till dem: ”Vänta ni bara”. Jag lovar dig, jag tog ingen skit.

Känner du fortfarande att du bevisar något varje gång du gör ett bra jobb?

– Inte för någon annan än mig själv. Jag är väldigt hård mot mig själv för att jag hela tiden själv ska vara bättre, aldrig bli bekväm med något.

Mellanmålen i Kelly Gales handväska

Är det på grund av mobbning som du fått den inställningen?

– Mobbningen gjorde mig nog starkare. Det har hjälpt mig. Folk kan vara väldigt elaka inom modellyrket. Därför har jag till exempel slutat göra fashion week, för de behandlar tjejer riktigt dåligt.

Kelly berättar om hur castingagenter, som ska välja ut modeller till visningar, kan tvinga hoppfulla tjejer att vänta i timmar, för att sen duka upp en middag inför ögonen på dem och säga saker som: ”Du har blivit lite tjock sen förra året, varför har du ätit? Du vet att det är fashion week två gånger om året, cigaretter och kaffe är det enda som funkar”.

– För mig är det ett skämt. Om mobbningen har hjälpt mig med något så är det att jag kan säga ifrån när jag känner att något inte är okej, det här förtjänar inte jag.

Tjänar miljoner

Men modevärldens baksidor har inte avskräckt Kelly Gale.

Snarare har det fått henna att jobba hårdare. I den senaste årsredovisningen hade hennes företag, där Kelly är enda anställd, en omsättning på drygt två miljoner kronor och tillgångar på 3,6 miljoner.

– Det är mycket pengar i att jobba med detta. Det är därför jag alltid har sagt att jag jobbar så mycket jag bara kan tills jag är 25 och sen kan göra något annat.

Varför 25?

– Jag har räknat ut att om jag håller mig på samma nivå och tjänar lika mycket varje år tills dess så kan jag göra vad jag vill sen utan att behöva tänka på pengar. Och när jag är 25 är jag fortfarande ung, om jag vill bli advokat då så kan jag fortfarande bli det.

Nöjesbladets Tobbe Ek träffar Kelly Gale i New York

Sparar - och betalar skyhög hyra

Förstår jag dig rätt om du oftare tackar nej till prestigeuppdrag som inte betalar lika bra och snarare tänker att du ska jobba för att tjäna så mycket pengar som möjligt?

– Ja. Och det är kanske inte alltid smartast. Men jag behöver åtta timmars sömn. Jag behöver min träning sex dagar i veckan. Jag behöver tillgång till jättenyttig mat. För att må bra och för att se bra ut till framtida modelluppdrag. Om jag lägger en vecka på ett sånt prestigejobb så behöver jag en vecka ledigt sen för att ta ikapp det jag missat. Då plötsligt har du inte tjänat några pengar alls på två veckor.

Vad gör du med pengarna du tjänar då?

– Sparar. Ja och betalar hyran för lägenheten då. Det är dyrt.

Hon och pojkvännen har precis flyttat till en trea i New York-stadsdelen Hell’s kitchen. Och hyran gör ett rejält hål i plånboken.

– Man vill inte ens tänka på det. Men jag resonerar så här att om jag bor bättre så kommer jag inte längta hem till Sverige lika mycket.