Eva Rydberg: ”Jag lyssnade inte på kroppens signaler”

Berättar om stressen, hjärtproblemen och kärleken till maken Tony

Publicerad 2021-04-12

Eva Rydberg.

Hon blev utbränd och fick svåra hjärtproblem men tog ändå inte varningssignalerna på allvar. 

Till slut kom Eva Rydberg till en punkt då hon blev riktigt rädd. 

– Hjärtat rusade något enormt och det kändes som jag skulle dö, och det kan man göra om tillståndet varar för länge.

Nöjeslegendaren Eva Rydberg har hunnit bli 77 år, men jobbar oförtrutet vidare. Senast när hon dök upp i Melodifestivalen med väninnan Ewa Roos och tävlade med ”Rena rama ding dong”.

Hon har jobbat med de stora, från Hasse Alfredson och Owe Thörnqvist till revykungen Hagge Geigert. Karriären har också innehållit dans, sång, rollen som clown med Cirkus Scott och som chef för anrika Fredriksdalsteatern i Helsingborg.

Om vi börjar med Mellon i år, hur hamnade du där?

– De som har skrivit låten, där min son är med, skickade den till mig och undrade om jag skulle kunna tänka mig att göra den. Jag tyckte den var rolig, men jag ville inte göra den ensam.

Vi har förstått att du och Ewa Roos inte bara är en duo utan även bästa vänner?

– Ja, det har vi varit i närmare 50 år. Det är så härligt att ha haft en teaterkompis så länge. Men Ewa undrade om vi verkligen skulle skicka in låten. Jag sa att det kan vi väl göra, vi kommer inte komma med i alla fall för jag trodde inte vi hade en chans på grund av åldersdiskrimineringen som finns i Sverige, särskilt när det kommer till kvinnor.

Apropå ålder så reagerade du på åldershånet i Mellon när programledaren Shirley Clamp nämnde er och Vasaskeppet i samma mening?

– De får väldigt gärna skoja om vem de vill, men jag har aldrig haft den humorn. Jag har alltid haft respekt för mina äldre kollegor i branschen så jag skulle aldrig kunna säga en sådan grej, men det är andra tider nu. Jag undrar om de hade sagt det om det handlade om en manlig artist?

Eva Rydberg och maken Tony har varit gifta i över 40 år.

”Är stolt över det mesta jag har gjort”

Apropå ditt artisteri så har du sagt att det är skrattet du vill åt, inte applåderna. Var kommer din komiska tajming och mimik ifrån?

– Jag hade en pappa som var väldigt rolig och från mamma fick jag dansen så det blev en bra kombination. Redan som liten ställde jag mig på bordet och dansade och sjöng för våra gäster. Då var jag kanske bara tre-fyra år.

Så det var självklart att det skulle bli artisteri för din del?

– Ja, men jag ville bli klassisk ballerina och jag var väldigt seriös, men jag kunde inte hålla mig från att göra miner så att de skulle skratta vilket var dumt. Jag gick bara en termin, de tyckte jag passade bättre som clown, haha!

Det känns som att revykungen Hagge Geigert har haft stor påverkan på din karriär?

– Han var som en teaterpappa och banade vägen för mig. Det var också han som skrev ”Den närsynte bofinken Knut” och ”Strippan”, men jag gör inte dem längre. Det skulle jag aldrig i mitt liv kunna göra nu. Jag ångrar det inte, men var sak har sin tid.

Om du ser tillbaka på din imponerande karriär, är det något du har gjort som du är extra stolt över?

– Jag är stolt över det mesta som jag har gjort, jag är tacksam för att jag har fått vara med så här länge och roat folk. Men jag har varit uppvärmare för Lena Horne under en skandinavisk turné och så var jag uppvärmare för Frank Sinatra på Globen 1990.

Med Ewa Roos i Melodifestivalen tidigare i år.

Nära att bli utbränd

Det måste varit fantastiskt?

– Ja, men också jobbigt och nervöst. Han ville ha sin scen i mitten med publiken runt omkring och det hade vi ingen aning om, så det blev väldigt jobbigt att plötsligt ändra numret. Han ville träffa mig efteråt, men jag tyckte inte att jag hade levererat till hundra procent när jag fick ändra så mycket. Han stod utanför sin loge med sin agent och vinkade att jag skulle komma dit. Jag tittade på honom och tänkte ”nä, jag skäms”, så jag bara gick.

Är det sant?

– Det är sant. Jag har alltid haft dåligt självförtroende. Tänk er själva, uppvärmare för Frank Sinatra som jag hade beundrat i så många år och så tyckte jag inte att jag fick göra det som jag ville. Men han hade tagit in en monitor för att han ville se hur jag jobbade och han hade sagt ”she’s good, she’s very good” till sin manager.

Ångrar du inte att du gick?

– Det är klart jag gör! Jag hade velat sagt så mycket till honom, det var verkligen synd.

Du har varit nära att bli utbränd och tvingats uppsöka sjukhus för hjärtproblem?

– Under många år hände det flera gånger att hjärtat rusade, men på den tiden fanns det inget som hette att man gick in i väggen. Jag lyssnade inte på kroppens signaler. När jag jobbade på Berns satt jag hos min tandläkare och somnade hela tiden. Hon frågade vad det var och jag svarade att jag inte visste, bara att jag var så otroligt trött. Då ringde hon till min manager och sa ”jag tror inte Eva ska jobba, hon är helt utbränd”. Då fick jag komma till ett vilohem och ta igen mig och återfå mina krafter. Men det där hände hela tiden för jag gick på lika hårt igen.

”Kändes som jag skulle dö”

Så du vilade aldrig upp dig ordentligt?

– Nej, och jag fattade inte hur det låg till. Det gjorde jag inte förrän jag var mycket äldre. När jag senare var i Los Angeles och arbetade med en amerikansk grupp som jag skulle ta till Sverige, då hände det där med hjärtat igen, jag fick ingen luft och drabbades av ångest. Jag tvingades åka ambulans och då blev jag verkligen rädd.

Lyssnar du på din kropp nu?

– Ja, för jag flydde från Stockholm. Jag tänkte att om jag inte är så mycket i Stockholm där allting händer så får jag inte så många erbjudanden och så blev det också. Det blev bättre med hjärtat, men sedan kom det tillbaka.

När kände du senast av hjärtat?

– Jag kan känna när det är på väg nu också, då vet jag att jag måste ta det lugnt.

Har du kollat upp det här ordentligt?

– Oh, ja! Jag kollade upp det och då hette det skenande hjärta. Jag vet knappt vad det är, men hjärtat rusade något enormt och det kändes som jag skulle dö, och det kan man göra om tillståndet varar för länge. Det var förfärligt, men jag blev vegetarian då och det hjälpte mig. Efter det blev jag väldigt noga med vad jag stoppar i mig och jag ser verkligen till att vila.

Fick stryk av föräldrarna

Du sommarpratade 2018 och berättade att du på ren svenska fick stryk under uppväxten av dina föräldrar?

– De använde en mattpiska och det gjorde så fruktansvärt ont, jag kunde inte sitta. Jag fattade inte att de som jag älskade så mycket kunde göra så, det var örfilar och sånt. Men jag har pratat ut med mina föräldrar om detta. 

Hur lång tid tog det innan du gjorde det?

– Jag hade fått min son så jag var nog 31-32 år gammal. Jag älskar verkligen mina föräldrar, men det där gnagde så jag tog dem vid köksbordet och vi pratade ut. De skämdes verkligen och blev ledsna och vi grät alla tre.

Något helt annat, ditt liv tog en ny vändning när du tog över Fredriksdalsteatern efter Nils Poppe?

– Ja, och det var faktiskt hans idé. Jag sa till kommunen att jag tar det på ett år och sedan får jag se. Både för att jag skulle trivas, men även för att de skulle trivas med mig för det fanns inte i min sinnebild att jag skulle vara teaterchef. Men det gick ju bra.

Privat lever du med maken Tony, hur träffades ni?

– Första gången var under en skivinspelning i Köpenhamn. Efter det träffades vi på en turné och det sa klick efter den var slut. Jag tyckte så mycket om att sitta och prata med honom och dricka te och äta en smörgås efter föreställningarna. När vi sedan skildes åt tänkte jag ”men Gud, det är ju mer än detta”. Det visade sig att han kände likadant.

”Kan se Tony på stan och tänka: Vilken snygging”

Var det någon av er som hörde av er till den andra?

– Det blev inte vi direkt efter, men Ewa Roos hade varit med på turnén och hon sa att hon visste vilken man som skulle passa mig och pekade på Tony. Nej, det går ju inte sa jag, vi är ju jättegoda kompisar. Sedan sa jag att han också är alldeles för lång för mig och skrattade hysteriskt. Men i och med att hon hade sagt det där så väcktes något och jag började se på honom på ett annat sätt. Och på den vägen är det. Vi har varit gifta över 40 år och det är underbart.

Har den här långa äktenskapliga vägen varit fri från gupp?

– Nej, man bråkar ju och det kan vi fortfarande göra. Man kanske har olika åsikter, men ingenting annat. Jag kan se Tony på stan och tänka ”vilken snygging”, och så är det min man!

3 SNABBA FRÅGOR

Du och maken är är varandras motsatser?

– Ja, han är lugn och långsam och det kan irritera mig väldigt mycket ibland, men det är nog bra för jag rusar, allting ska jag ha gjort nu! Han tänker efter och är noggrann, det är inte jag. Det har varit jättebra, vi kompletterar varandra. Jag kan pusha på honom och han bromsar lite. 

Sveriges radio vägrade spela din hitlåt ”Himmelen” 2018 för att den var för ”old school” vilket du blev sur på?

– Ja, de tyckte den var old fashion och jag tyckte att det var synd att de åtminstone inte kunde spela den någon gång, men så är det. Det är i och för sig så för alla, inte bara för mig. Det är likadant med vår Mellolåt ”Rena rama ding dong”.

Du håller igång kroppen med tuff yoga?

– Ja, det är tibetansk yoga med tuffa rörelser, det är fem olika rörelser som man gör 21 gånger. Det har verkligen hjälpt mig, det är väldigt bra. Sådan där långsam yoga klarar jag inte av. Men det här håller igång kroppen och så tränar man även andningen.