Hollywoods pretty woman tvingas jaga roller

Men trivs med att laga mat och passa barn

Magnus Sundholm

LONDON. Hollywoods filmbolag brukade stå i kö för att få jobba med Julia Roberts.

Nu tvingas den 50-åriga skådespelerskan jaga jobb.

Den Sverigeaktuella tårdryparen ”Wonder” letade hon själv upp.

– Det var mina barn som fick mig att göra det, säger hon.

Julia har fyllt 50, en milstolpe för skådespelerskan som slog igenom för 30 år sedan.

Men när Nöjesbladet möter henne över en kopp té på ett hotell i London är det nästan som om tiden stått still. Det bländvita leendet, det långa bruna håret och det smittande skrattet är nästan likadant som då hon tog världen med storm i ”Pretty woman”.

– Jag firade födelsedagen med min familj, säger hon.

– Jag mår bra, jag känner mig bra och jag är nästan säker på att jag kommer att känna mig bra nästa år.

Livet som mamma till tre barn, den äldsta har precis fyllt 13, fick henne att självmant dra ner på arbetstempot i takt med att familjen växte.

– Efter att ha jobbat i 18 år tyckte jag att jag hade förtjänat att ta ett steg tillbaka, säger hon.

Pumpar bröstmjölk

Det är anledningen till att vi alltmer sällan ser henne på vita duken.

Men det är inget hon har något emot.

– Jag har tjejkompisar som ringer från garderober på jobbet där de pumpar bröstmjölk. Jag är så tacksam att jag får vara en kreativt uppfylld person och vara hemma. Jag älskar att laga frukost, lunch och middag. Jag älskar till och med att tvätta.

På frågan om hon inte överdriver, skakar hon på huvudet.

– När jag vill ha en förändring tar jag ett jobb.

Men det var inte en förändring som fick henne att kampanja för ”Wonder”.

– Hela min familj älskade boken (av R J Palacio, reds anm). När barnen frågade om den skulle bli film sa jag att det var givet. Men sen började jag undra om det verkligen stämde. Därför ringde jag min agent och frågade.

Annan barndom

För agenten förklarade hon att hon var intresserad av rollen som mamman till Auggie Pullman, en tioårig pojke född med kraftiga ansiktsdeformeringar.

– Jag fick beskedet att inspelningen inte kommit i gång, men att de hade börjat med rolltillsättningen. Det var i den vevan jag hade turen att få komma ombord.

Filmen, där Owen Wilson spelar hennes make, beskriver en annan barndom än den hon hade.

– Det var annorlunda när jag växte upp. Vi hade inte de här djupa konversationerna om känslor och sinnesstämningar. Man hanterade det inte på veckobasis som man gör nu. Min mamma jobbade heltid. Det var fullt ställ och många att ta hand om.

– Vi hade inte lyxen av familjemiddagar där man positivt och negativt diskuterar vad folk gått igenom under dagen. Hade jag problem vände jag mig till min storasyster.

Mobbades som barn

Julia säger att både hon och hennes make, filmmakaren Danny Moder, är noga med att inte vara dömande i konversationerna med barnen.

– Vi försöker bara visa dem att de kan prata med oss om allt. Det får aldrig bli något svar som, ”Va? Jag ringer rektorn”. Mina barn vill bara prata och inte ha drama.

Hon uppger att hon mycket väl vet vad Auggie går igenom.

– Jag vill inte säga varför, men jag mobbades själv som barn.

Hon rör i tekoppen medan hon tänker tillbaka på den tunga perioden.

– Alla som gått i skolan har väl drabbats någon gång? Jag var inte unik på något sätt.

Det är svårt att intervjua Julia Roberts utan att blicka tillbaka. Under många år var hon den stora kvinnliga Hollywoodstjärnan som dominerade filmscenen.

Som i går

Det finns många frågor att ställa, succéer som ”Notting Hill”, ”Erin Brockovich” och ”Runaway bride” att ta upp.

Men även om hon inte säger det rätt ut märks det under en sån här pratstund att hon heller pratar om helheten än speciella framgångar.

I stället säger hon att hennes liv är ett ”Wonder” i sig.

– Jag har skämts bort under mitt liv. Från mina föräldrar till min familj, mina syskon, min make och mina barn. Jag tror inte någon kan drömma om något sånt här – som mitt livs arbete resulterat i.

– Det är djupt meningsfullt för mig och jag älskar det lika mycket nu som jag gjorde då. Det enda som är chockerande är att 30 år faktiskt passerat sedan starten. Det känns som om det var i går.