Det finns ingenstans att ta vägen
Per Bjurman om det inställda utelivet i USA
NASHVILLE. Inte ens Music City svänger med någon särskild glöd och glädje längre.
Då vet man verkligen att det är bistra tider.
Det är oklart vad jag egentligen förväntar mig när jag för första gången sedan i mars navigerar down south, men man har ju läst och hört att människor här nere inte låter corona-viruset diktera villkoren på samma sätt som vi mespottor på kusterna så jag bespetsar mig nog i alla fall på lite mer hålligång än i de stränga restriktionernas New York.
Fast – nä. Inte riktigt.
De flesta honky Tonks längs södra Broadway är för all del öppna och på flertalet scener står habila akter och vevar som vanligt, men gästerna är få och alla etablissemang som serverar alkohol – alltså samtliga – måste stänga redan vid 23.00.
Jag som legat vaken på nätterna och tänkt på det där oset...
Jaja, det finns mycket att säga om SoBro. Det är lite turistfälla och helger vill i alla fall jag, inte helt bekväm med brölande grabb- och tjejgäng som inte vet hur man dricker, i vanliga fall helst undvika. Då finns det andra, mer genuina Nashville-stråk att söka sig till. Men det är samtidigt svårt att inte bli begeistrad av en stad som låtit sitt magnifika musikarv bli den stora attraktionen, stämningen kan vara förträfflig och många av banden som lirar på Robert’s Western World, Legend’s Corner och till och med Tootsie’s är verkligen bättre än man skulle kunna tro.
Så att se den vanligtvis elektriska gatstumpen, och de omkringliggande kvarteren, i det här dämpade, lätt förstämda skicket är en sann bummer.
Och som om det inte vore nog har Martin’s BBQ på fjärde avenyn– ett av få himmelriken på jorden – bara öppet på helgerna, för kundunderlaget är för litet just nu. Jag som legat vaken om nätterna och tänkt på det där oset i den där trädgården…
Hurra för Loretta, åtminstone
Ryman Auditorium? Nä, alla höstens konserter är inställda eller framskjutna.
Samma slags deppiga lägesbeskrivningar droppar in när man hör sig för om hur det är i New Orleans och Memphis och Austin och Vegas – där något så otänkbart inträffat som att Encore, likt Martin’s, infört strikt weekend-verksamhet.
Det finns kort sagt ingenstans att ta vägen, ingenstans att fly. Läget är i högre eller lägre utsträckning precis likadant över hela USA och vi kan bara sätta oss på arslet och vänta på att pandemin någon gång brinner ut.
Just här i Nashville tröstar vi oss dock med det faktum att Loretta Lynn – självklar aspirant på plats på countryn Mount Rushmore – fick sin rättmätiga staty rest utanför Ryman i måndags.
Hurra för Loretta, åtminstone.
ORSAKER TILL EXTAS
Caroline Spence – ”The Choir” (Singel)
– Det bästa från Nashville just nu.
”The Trial of The Chicago 7” (Film, Netflix)
– Förträffligt skådespeleri i story som inte borde kännas så dagsaktuell som den gör.
Alicia Keys – ”Gramercy Park” (Albumspår)
– Vissa platser tar helt naturligt fram det bästa hos de stora.