Felipe Leiva Wengers kärlekshyllning till mamma efter flykten: ”Jag ser allt du offrade”
Berättar i ”Sommar i P1” om barndomen
Publicerad 2025-07-06 07.00
Hans mamma lämnade allt och flydde diktaturen i Chile med sina tre barn.
Nu hyllar Felipe ”Fille” Leiva Wenger henne i sitt sommarprat.
– Du fostrade tre barn i ett land du inte förstod, med ett språk du inte kunde, och i dag lever alla dina söner på det språket, säger han.
Felipe ”Fille” Leiva Wenger, 45, är känd som artist i duon Ison & Fille, och som den roliga träningsoverallklädda karaktären i peruk, ”Lilla Al-Fadji”, och växlar mellan att vara sig själv och Lilla Al-Fadji i sitt sommarprat i P1.
Där berättar han om hur hans mamma efter hot lämnade hemlandet Chile under den brutala diktaturen som präglades av politiska mord, förtryck och försvinnanden.
– Min mammas familj var vänster, och det betyder att vi alla var motståndare till regimen, till och med vi barn, säger han.
Tillsammans med den då femåriga Felipe Leiva Wenger och sina andra två söner flydde hon och hamnade i Stockholmsförorten Vårberg. Han berättar om hur hon höll ihop dem, och överlevde för barnens skull som ensamstående medan hon kämpade med språket och med ekonomin.
– Jag frågade henne nyligen vilken tid i hennes liv som har varit hennes bästa. Jag trodde att hon skulle säga någon period i sin barndom, kanske innan diktaturen, men hon sa att det var när vi kom till Sverige. Jag trodde att hon skulle säga något helt annat. Hur kunde den tiden som varit så utmanande vara den bästa? Hon sa: ”För då var jag fri. Jag var fri att vara den mamma jag ville vara, och ingen kunde säga hur jag skulle uppfostra mina barn”.
Blev psykiskt sjuk
Men sedan kom allting ikapp henne.
– Mamma höll ihop det i så många år. Jag såg henne aldrig vackla. Hon var klippan, tills hon inte var det längre. Jag tror att när man har hållit ihop det ett helt liv så kommer det en punkt då man måste tappa det. Och hon nådde sin punkt. När jag var i 20-årsåldern blev min mamma psykiskt sjuk. Det var en kamp för mycket som gjorde att allt hon tryckt undan och burit ensam till slut hann ikapp henne. Hon var inte sig själv längre.
Med tiden fick hon hjälp att komma ur det och vardagen fortsatte, men med vetskapen om att sjukdomen finns där.
– För första gången insåg jag att mamma inte är någon stålkvinna. Men mamma, jag vill att du ska veta att jag ser dig nu. Jag ser allt du offrade. Du lämnade ditt land, din familj, din trygghet, för att vi skulle få en framtid. Du fostrade tre barn i ett land du inte förstod, med ett språk du inte kunde, och i dag lever alla dina söner på det språket. Du gjorde ett bra jobb mamma. Jag tänker ofta på det nu när jag har egna barn.
Mammans fina ord i sommarpratet: ”Jag älskar dig”
Plötsligt hörs hans mammas röst i sommarpratet. Hon berättar en anekdot om hur hon brukade kolla ut genom köksfönstret i Vårberg och titta ut efter honom och såg honom varje dag klättra upp på ett träd vid en kulle och var orolig för att han skulle göra illa sig. Om hur han höll i sig med ena armen i trädet och vinkade till henne med den andra, för att han visste att hon tittade på honom.
– Felipe, jag är så stolt över dig min son. Över vem du är och har blivit. Son, bror, kompis, man och pappa till mina barnbarn. Jag älskar dig Felipe.
Sedan frågar hon honom på spanska om hon får hälsa till sina två andra söner också, dramatikern och författaren Alejandro Leiva Wenger och skådespelaren och artisten Pablo Leiva Wenger, och säger att hon älskar dem också.
”Sommar i P1” släpps som podd klockan 07.00 och sänds i P1 klockan 13.00.
