Duon som klär nästa ”Jills veranda” i guld

RARITETER David Rawlings och Gillian Welch har sedan 1996 varit en av de mest sympatiska och älskade americana- och countryakterna som över ­huvud taget existerar hos musiker, specialintresserade entusiaster och kritiker. Nu är de färdiga för nästa års ”Jills veranda”.

Ett litet och anspråkslöst pressmeddelande dimper ner i mejlkorgen.

Det räcker.

Två namn presenteras som får kommande säsongen av ”Jills veranda” att kläs i guld.

David Rawlings och Gillian Welch.

Vet för närvarande inte vad jag ska göra med den informationen, så jag skriver det igen: David Rawlings och Gillian Welch.

Jag kan inte komma på många gäster i ”Jills veranda” som ­skulle göra mig gladare.

Det gifta paret har sedan 1996 varit en av de mest sympatiska och älskade americana- och countryakterna som över huvud taget existerar hos musiker, ­specialintresserade entusiaster och kritiker.

Det känns som om de, musikaliskt och bokstavligt, reser runt med häst och vagn på lantliga grusvägar långt bortom mainstreamvärldens motor­vägar. De har två akustiska gitarrer som kuddar och läser böcker om amerikanska inbördeskriget i skenet av gaslyktor.

Med långa mellanrum släpper de också skivor som får klockorna att stanna och börja lyssna på The Louvin Brothers. I kategorin traditionsbärare och för­valtare förtjänar de snart Polarpriset. Egentligen ska de ha två enbart för låten ”Revelator”.

Det var för övrigt Gillian ­Welchs ”Orphan girl” som kickstartade ”Jills veranda” när Titiyo och Jill Johnson satte sig ner och sjöng balladen i första avsnittet.

Andra säsongen av ”Jills ­veranda” har premiär 11 november och har en strålande uppställning: Joel Alme, Seinabo Sey, Annika Norlin, Jerry ­Williams, Veronica Maggio och Adam Baptiste.

Om det var svårt att ragga ­artister till första säsongen lär det vara betydligt lättare nu. ­Inom bred musikunderhållning finns det inget annat svenskt tv-program med högre status. Och var ska artister som inte vill spela teater framför tv-kamerorna annars ta vägen?

Tävlingsmomentet i Melodifestivalen skrämmer och sam­talen i ”Så mycket bättre” klipps ängsligt ner till laddade signalord som får plats i webbpuffar. ”Jills veranda” vill mer.

Under ledning av den pris­belönta producenten Agnes-Lo Åkerlind visade första säsongen pedagogiskt och visuellt snillrikt hur musik bara är toppen av ­isberget i ett samhälle.

Genrer och låtar uppstår inte ur tomma intet utan är rotade i politik, motsättningar och klass. ”Jills veranda” hade lika kunnat handla om hiphop eller house.

Agnes-Lo Åkerlind är inte med i år, men tack vare beslutet att ­inkludera David Rawlings och Gillian Welch i två av programmen verkar ambitionsnivån vara intakt.

Duon har spelat två gånger i Sverige, 2007 och 2011, på China­teatern respektive Cirkus i Stockholm. Båda konserterna var utsålda. De som var där har pratat om dem i åratal efteråt.

I den stora världen är Rawlings och Welch rariteter. Att de snart får synas i ett program som når hundratusentals svenska tv-tittare är en mycket värdefull och fin kulturgärning.

Det ska nog aldrig tas för ­givet.

Markus topp 3

1 ”Hello” (låt, Adele)

Det kommer, högst välförtjänt, att bli en av de mest ström­mande låtarna i år. Hon sjunger om de där pinsamma telefonsamtalen som de flesta känner igen allt för väl.

2 Ulf Lundell (artist)

På samma plats där han började sin ”The never-ending farewell tour” 2008, Gävle, hade Lundell även premiär för den sista delen av den långa turnén i veckan. Han har inte varit lika bra på flera år. Och det var ­materialet från hösten av hans karriär, ”Senare år” och ”Club Zebra”, som brann mest.

3 ”Hitlåtens historia” (tv-program)

I morgon har ett av de mest älskvärda tv-programmen om musik på SVT nypremiär. Första avsnittet handlar om Joan ­Osbournes ”One of us”.