Kritisk redaktör vill stoppa barnboksbajset

Bara bajs gör ingen bok. Det framhåller Sara Meidell, kulturredaktör på Västerbottens-Kuriren som fått nog av både bajskorvar och dinosaurier i barnböcker.

Pernilla Stalfelts klassiker "Bajsboken" från 2003 bär ingen skuld för den långa kavalkad av barnböcker om bajs som kommit på senare år. Även "Det var det fräckaste" – Wolf Erlbruch och Werner Holzwarths berättelse om mullvaden som fått en bajskorv i huvudet – får godkänt av Sara Meidell, men med dessa två böcker är kvoten också fylld, tycker hon. I en krönika i Västerbottens-Kuriren med rubriken "Bajset i barnlitteraturen måste stoppas" skriver hon att överexponeringen av temat bajs i barnböcker visar på en både "respektlöst slapp och samtidigt ängslig inställning till de läsande barnen".

Bland hennes exempel finns "Alla bajsar" samt "Super-Charlie och bajsexplosionen".

Barnpsykologen Bella Berg tycker dock att bajsböckerna överlag fyller en funktion, uppger SVT. De hjälper till att avdramatisera toalettbesöken, menar hon.

– Vuxna kan närma sig det skamliga utan att behöva komma på själva exakt vad de ska säga, säger Bella Berg till SVT.

Och Eva Dahlin, förläggare på Bonnier Carlsen framhåller i ett mejl till Kulturnyheterna att böcker kan berätta saker på tusen olika sätt.

Men det är inte själva bajset som är problemet, säger Sara Meidell till SVT:

– Det finns ju inget skäl till att sätta en familj bajskorvar i en historia där ingenting händer utöver att det är just bajs. Det är oerhört banal litteratur utan helhjärtade ambitioner att göra bra barnlitteratur. Jag tycker att barn är mycket mer komplexa än så, säger hon.

Rättad: I en tidigare version av texten stavades Sara Meidells namn fel.