Michael Nyqvist bad barnstjärnans föräldrar om ursäkt
Publicerad 2020-04-17
Kjell Bergqvist, Michael Nyqvist, Lena Endre, Alexandra Rapaport, Mikael Persbrandt.
Anastasios Soulis, 33, spelade mot dem alla redan som barn.
Nu gör han entré i TV 4:s ”Sjölyckan” – där hans rollfigur retar gallfeber på alla.
– Han är en besserwisser utan att vilja vara det. Det är nästan ännu mer provocerande, att han inte har någon agenda, säger ”Stasse”, som han kallas av alla.
”Sjölyckan” är den populära komediserien om ett par svenska familjer på en skärgårdsö. Har hela tiden haft extra stor publik, med bra draghjälp då avsnitten visats i pausen mellan ”Let's dance” och Nyheterna/resultatshowen vem som åker ut.
I fredagskvällens tredje avsnitt förändras saker och ting.
Syskonen Klara (Malin Cederbladh) och Tomas (Henrik Schyffert) främst, men även deras respektive Rille (Gustaf Hammarsten) och Lily (Shima Niavarani) har retat sig på/inte varit bekväma med att de förstnämndas pappa (Hans Mosesson) fått ihop det med Söderberg (Marianne Mörck) som har lanthandeln. Inte minst för att åldringarna har högljutt sex som om de vore pilska tonåringar.
Nu blir det än värre när Söderbergs son Mats (Anastasios Soulis) med dotter (Maja Söderström) flyttar in i huset.
”Stasse”, som gör rollen, är en av få barnskådespelare som lyckats fullt ut även i den vuxna skådespelarvärlden. Utan utbildning. Totalt över 40 tv- och filmroller. Mer om det snart. Först lite om varför rollfiguren Mats retar gallfeber på de flesta andra i tv-serien.
”Det tar några svordomar och knytnävsslag i madrassen”
Mats gör bokstavligt talat entré med en skruvdragare i ena handen. Han är en fixare. Lagar allt som är trasigt i sommarhuset. Från trappsteg till utegrillen.
– Han är en besserwisser utan att vilja vara det. Han vill inte att någon ska känna sig dum eller illa till mods, han vill bara att rätt ska vara rätt, säger ”Stasse”.
– Å ena sidan önskar jag att jag kunde vara så och ha en så positiv syn på livet som han har. Å andra sidan är jag rätt nöjd med mitt eget lite cyniska jag. Men han är en bra stadig kille, som jag tror alla kan behöva – i små doser…
Är du händig?
– Jag kan mecka ihop en Ikea-garderob själv, men det tar några svordomar och knytnävsslag i madrassen. Jag har aldrig fått arslet ur och snickrat något från scratch.
Men skådespelare, det blev han tidigt.
Han växte upp på Gärdet i Stockholm. Med pappa Georgios från Grekland och mamma Katariina från Finland.
– Farsan hade flyttat hit 1972 med sina föräldrar, som en senare del av vågen av arbetskraftsinvandring. Morsan hade varit här och jobbat en sommar på ett äldreboende. Sommaren efter kom hon tillbaka och träffade då pappa. Deras bästisar var redan ihop med varandra.
Har din familjs semestrar några likheter med de i ”Sjölyckan”?
– Jag har kompisar med lantställe. Vi är ett tiotal som har som tradition att åka ut ett par helger varje sommar. Vi grillar, fiskar, badar bastu och dricker bärs.
– Min mormor och morfar hade lantställe i Finland. Familjen har lägenhet i Grekland, i Thessaloniki, pappa har rötter i utkanten av stan. När jag var liten, bilade vi alltid ned till Grekland varje sommar.
Inträdesbiljetten i filmvärlden
Pappan, numera pensionär, har jobbat som både fastighetsskötare och haft städfirma och skobutik. Mamman är tandläkare. Inget i kultursvängen, alltså. Det var en öppen audition på skolan som blev inträdesbiljetten till filmvärlden.
– Jag blev inringd till Maggie Widstrand, känd barncastare, för provspelning inför ”Den bästa sommaren”. Hon hade snappat upp att jag var bra, tydligen. ”Jag tror vi hittat honom”, sa hon. Det fattade inte jag. Jag såg bara två gubbar som satt och rökte på en balkong när jag träffade ”Uffe” (Malmros, regissören) och ”Kjelle” (Bergqvist).
Filmen från år 2000 blev publik- och kritikersuccé. Guldbaggevinnare för Bergqvist.
– Det minne jag har av honom som barn är samma som i dag; en hedersman som är otroligt lojal. Han mådde inte asbra då, han låg i skilsmässa. Jag var tolv år, en liten skitunge som inte fattade så mycket. Men han, och även Cecilia Nilsson, var supergulliga mot mig och Rebecca (Scheja).
Sedan blev det nästan en ny film varje sommarlov för ”Stasse”, ett smeknamn han fick redan i första klass.
– Några veckor in på lågstadiet sa två kompisar: ”Du måste ha ett lättare namn”. Det blev ”Stasse”. Men min lågstadiefröken var noga med att kalla mig Anastasios. ”Var stolt över ditt fina namn”, sa hon. Men vilken sexåring ville höra det? Jag ville bara passa in på den fina Östermalmsskolan.
Nästa film blev Dan Yings ”Hem ljuva hem”. Ett kolsvart familjedrama där Michael Nyqvist (1960-2017) spelar mannen som misshandlar både fru (Kristina Törnqvist) och barn (”Stasse”).
– Han var riktigt elak i filmen. Det var skitjobbigt. Hur snäll han än var innan vi filmade, så hade han sådan glöd och intensitet i scenerna. Jag kunde inte skilja på det då. När vi sedan hade galapremiär på filmen, gick han fram till mina föräldrar och sa ”Förlåt, det ni kommer att se, det är fejk, det är inte på riktigt”.
”Shit, vad jag saknar ’Micke’”
När ”Stasse” var 19 återförenades han och Nyqvist i ”Underbara älskade” (2006). Ett annat familjedrama, där de spelar sörjande far och son, som har mist sin fru och lillebror i en bilolycka.
– Jag hade tvekat, hade pluggat lite journalistik på gymnasiet, tyckte det var lite trist att bli igenkänd och trodde mitt kall var att bli sportjournalist. Men den filmen cementerade för mig att satsa på skådespeleriet.
– Och shit, vad jag saknar ”Micke”!
Och sedan har det rullat på. Med allt från Ulf Malmros ”Bröllopsfotografen” och Helena Bergströms ”En underbar jävla jul”, till gangster i Johan Falk-filmerna och tv-serien ”Gåsmamman”. De två sistnämnda det som nog flest människor känner igen honom från, tror han.
Däremot var det många som inte kände igen honom i norska tv-serien ”Lyckolandet”, om oljeboomen på 1970-talet, häromåret.
– Det blev en fin serie. Men även för nära vänner tog det tid att processa att det var jag som spelade Frank Lawson, amerikan med jättemustasch och 1970-talsbrillor som pratade engelska med amerikansk brytning.
Många i din generation försöker och lyckas ibland slå sig fram i Hollywood…?
– Kul för dem (skratt). Jag bodde i Los Angeles i tre månader för tio år sedan. Joel Kinnaman var där samtidigt. Jag var nära en roll i tv-serien ”True blood”. Någon varulv eller något sådant. Så den serien ville jag aldrig se.
– Mer nära i tiden var jag i London och träffade castare, manusförfattare och Johan Renck (regissören) för ”Chernobyl”. Rollen jag var nära var den som brandmannen i början av serien. Med facit i hand så… jag tänkte inte se serien nu heller, men sedan gick den på en lång flygresa och det var irriterande, för den var ju ännu bättre än vad jag trodde den skulle bli.
Namn: Anastasios Soulis.
Ålder: 33.
Bor: Lägenhet i Nacka strax utanför Stockholm.
Familj: Flickvän.
Aktuell: I TV4:s komediserie ”Sjölyckan”. Kommer i Viaplay-serien ”Maskineriet” som har premiär 24 maj.
Anastasios Soulis om…
… Mikael Persbrandt, som han filmat mot i ”Alla älskar Alice”, ”Gryningsland” och en Beck-film:
– Alltså, med allt som har sagts, skrivits och sagts om honom, jag har aldrig sett något av det, mot mig har han alltid varit reko. När vi gjorde Beck-filmen, jämförde vi tatueringar, jag hade just gjort min första. I ”Gryningsland” spelar jag rollen liten gutt. Ska avbryta ett slagsmål där Persbrandt och Kim Bodnia ger Shanti Roney rejält med däng. Kim lyfte upp mig i luften och sa något vänligt på danska. Men han pratar en version av danska som ingen fattar.
… Lena Endre, som spelat hans mamma både på bio i ”Alla älskar Alice” och i tv-serien ”Viva hate!”:
– Varje gång vi ses hälsar jag ”Hej, mamma!”. Det har varit stort att få lära mig first hand av en sådan gigant som hon är.
… Alexandra Rapaport, som han filmade mot som barn i ”Hem ljuva hem” och som vuxen i ”Gåsmamman”:
– När vi gjorde ”Hem ljuva hem” där allting var så tungt, stämningen och känslan, kom hon in som en frisk fläkt, som ett riktigt yrväder. Hon kände nog att den inspelningen kanske inte var den bästa arbetsplatsen för den här ungen…
… svåraste förberedelserna inför en roll, i ”Rendez-vous à Kiruna”:
– När jag gjorde en liten roll i fransksvenska Anna Novions ”Les grandes personnes - De vuxna” blev vi goda vänner. Hon lovade specialskriva en roll till mig. Några år senare sa hon: ”Nu har jag gjort det. Du har ett år på dig att lära dig franska”. Rollfiguren var svensk men skulle prata flytande franska. Så jag fick en privatlärare på franska institutet på heltid. Tre timmar fem dagar i veckan i åtta månader. Bland de tuffaste utmaningar jag har haft.
… sin drömsemester:
– En kompis och jag hade fyllt 20 och hade ingen lust på backpackerlivet i Thailand, vi hade varit där med familjerna som barn. Vi sparade pengar i 1,5 år. Sedan åkte vi till USA i tre månader. Besökte 27 stater. Åkte runt hela landet. Vi har skojat om att vi ska göra om det när vi har fyllt 50 och är nyskilda båda två.