SVT hade kommit undan med en fiskmås
I dag fortsatte SVT att bekräfta vad Aftonbladet redan har avslöjat.
Inga överraskningar, med andra ord.
Men 2021 hade de kommit undan med nästan vad som helst.
Det är likadant varje år.
Traditionen har nästan äldre än den svartvita sketchen ”Grevinnan och betjänten” vid nyår.
28 artister presenteras och min käre kollega Torbjörn Ek har redan avslöjat 99 procent av dem. Det är fler än jag som borde lyfta på sin keps för honom.
Tack vare Tobbe blir spänningen ärligt talat därefter - noll.
Det mest komiska är årets upplägg. På grund av pandemin är den sedvanliga analoga presskonferensen vaskad. I år släpper SVT en artist i timmen i tre dygn digitalt.
Allt är väldigt segt och utdraget. Att mjölka den här kon ännu mer borde klassas som djurplågeri. Och jag vet inte. Jag vet inte. Vi är fortfarande en rörande liten provins.
Det känns som att alla inblandade laddar för att nästa generations Whitney Houston eller Agnetha Fältskog snart ska träda fram ur kulisserna. I dag händer det. Nu kommer namnet som ska få publiken att kippa efter andan, från Ystad i söder till treriksröset.
I stället får vi... Anton Ewald.
Ställ in hela 2021. Be Anders Tegnell att boka av nästa presskonferens om covid-19. Skjut upp Carina Bergfeldts kommande talkshow. Kalla hem ambassadörer från flera länder. Vilka länder då? Skit samma, ta några bara. Sticka en jultröja till Stefan Löfven och joddla nakna vid Sergels torg.
”Begging”-Anton är ju tillbaka i Melodifestivalen. Kommer någon ens ihåg att han redan har tävlat två gånger?
Jag vet inte ens hur viktiga artisterna är i år. Det är betydligt viktigare att tävlingen över huvud taget blir av. Vi har alla lärt oss hur tomt och själlöst livet kan vara utan trivial och harmlös underhållning.
Nästa år blir Melodifestivalen en liten påminnelse om hur en normal lördag kunde se ut förr i tiden.
SVT sitter därför i en guldsits. Efter skitåret 2020 hade de kunnat klä en fiskmås i gladpack som bidrag nummer sju.
En fiskmås i green room är ändå en fiskmås i green room.