Jimmy Page avslöjar hur ”Stairway to heaven” kom till
Publicerad 2021-09-07
VENEDIG. Han räknas som en av alla tiders bästa rockgitarrister, i ett av alla tiders största rockband, Led Zeppelin.
Nu gästar Jimmy Page, 77, filmfestivalen i samband med att dokumentären om gruppen har premiär.
– Vår musik har överlevt från generation till generation för att vi var nyskapande och, om jag får säga det själv, jävligt bra, säger han.
Under åren 1968-1980 när Led Zeppelin var ett av världens största rockband, hade Jimmy Page ett stort, burrigt och mörkt hårsvall. Det är knappt jag känner igen den man i långt grått hår, som han ibland har uppsatt i en hästsvans, som sätter sig mittemot mig nu. Bredvid sitter regissören Bernard MacMahon och producenten Allison McGourty som har gjort ”Becoming Led Zeppelin”. De får inte en enda fråga av oss sex (manliga) journalister. Lite oartigt, kanske.
Alla de andra börjar sina frågor med att säga ”jag såg ju tyvärr aldrig Led Zeppelin live…, så jag kan inte låta bli att lite skrytsamt tacka för både klubbkonserter i Köpenhamn och megakonserter i Knebworth utanför London 1979. Jimmy Page skiner upp och säger:
– Då vet du vad vi handlar om. Respekt!
Varför har er musik överlevt från generation till generation?
– Vi gjorde något som ingen gjort, varken förr eller senare. Och så var vi jävligt bra. Alla var självlärda på våra instrument. Vi jobbade som studiomusiker i de sena tonåren. Vi lärde oss spela allt; blues, jazz, rock, klassiskt. När vi förenade våra influenser blev det… Led Zeppelin.
– Vi bekostade också vår första skiva själva. Sedan gick vi till skivbolagen och sa: ”Ta skivan som den är – eller inte alls!” När den blev en succé, hade vi aldrig några problem med att någon försökte styra oss. Därför var vi ett av få band som kunde nobba att släppa singlar.
Varför har det inte gjorts någon film om er tidigare?
– Vi har fått många förfrågningar och alla idéer har varit… miserabla. De här (han pekar på Bernard och Allison) ville göra en film som helt koncentrerade sig på musiken. Och hade snokat rätt på massor av filmklipp jag inte hade en aning om att de existerade.
Filmen slutar redan efter andra LP:n. Och berättar bara framgångshistorien, inget om sex & drugs & rock 'n' roll-livet. När jag frågar Jimmy hur mycket han, Robert Plant, 73, och John Paul Jones, 75, har träffats efter 1980, svävar han på målet. Och intervjuerna till filmen har gjorts med var och en, inte tillsammans.
Filmen slutar innan ”Stairway to heaven” kom med på fjärde skivan. Många är nog nyfikna hur ni skapade klassiska låten?
– Vi hade en studio på landet, huset hette Headley Grange. Jag hade olika gitarrsektioner jag hade skrivit tidigare under åren som jag satte ihop, ungefär som ett klassiskt verk. Tanken var ett anthem som bara växte och växte. Robert satt och pulade med papper och penna i ett hörn. Sedan hade han plötsligt en text som han började sjunga till min musik.
Led Zeppelin lade av 1980, efter trummisen John Bonhams död, blott 32 år gammal. De har bara återförenats en gång, 2007, för ett par konserter i London, då med Bonhams son Jason bakom trummorna.
– Musiken lever vidare, men Led Zeppelin återuppstår aldrig mer, det kan jag lova, säger Jimmy Page.
Jimmy Page om…
… när han var studiomusiker på inspelningen av Shirley Basseys tema till James Bond-filmen ”Goldfinger” tidigt på 1960-talet:
– Abbey Roads största studio. Jag var bara 17, 18 år. John Barry placerade mig framför hela orkestern, nära sångmikrofonen. Så det var lite nervöst. Vi såg hur Shirley sjöng upp ute i köket. Sedan kom hon in och satte allt på en tagning. Efter den sista långa tonen föll hon ihop på golvet av lycka. Det var magiskt.
… Rolling Stones-trummisen Charlie Watts död nyligen:
– Vår John Bonham var alla tiders bästa trummis. Det var som att han kunde läsa tankarna hos oss andra tre. Men Charlie var nästan lika bra, fast på ett annat, mindre spektakulärt, sätt.