Helena af Sandeberg: Dejta på nätet, är du galen?
Om Nutleys tv-serie, Metoo, uteblivna idrottskarriären och sitt ”nonexistent” kärleksliv
Publicerad 2020-09-27
Förvecklingarna i succéserien ”Bröllop, begravning och dop” fortsätter nu i en andra säsong.
En ny bekantskap spelas av Helena af Sandeberg, 49.
– Jag älskade ”Black Jack” och ”Änglagård” som tonåring, så jag blev skitglad när Colin Nutley ringde och erbjöd mig rollen, säger hon.
När Colin Nutleys dramaserie hade premiär i februari 2019 var det den mest framgångsrika på sju år för TV 4. Nästan 1,5 miljoner tittare per avsnitt på TV 4 och TV 4 Play. Och höga tittarsiffror även på streamingtjänsten C More.
Nu rullar andra säsongen sedan några veckor på C More och startar för den större publiken i TV 4 på söndag 28 september.
Nya i den stjärnspäckade ensemblen, ett relationsdrama som utspelas i tre generationer, är Tomas von Brömssen, Klas Wiljergård, Robert Gustafsson – och Helena af Sandeberg.
– Helena (Bergström) regisserade mig på Stockholms Stadsteater i pjäsen ”Sanningen”. Det sa klick mellan oss direkt. Jag har inte varit i Colins värld, men har längtat, jag har ju älskat de där filmerna med sin drastiska blandning av humor och allvar.
– Det är väldigt roligt att jobba med Colin. Han och Helena har skapat en storyline, sedan blir man väldigt mycket medskapare. Mitt i sommaren flera månader innan inspelningen ringde han från Grekland och sa att jag måste bestämma vad min rollfigur skulle heta. ”Jag ringer igen om tre timmar”, sa han. Han hade sagt att hon är en femme fatale som har något lurigt över sig. Så jag tog namnet Veronika, från Kieslowski-filmen ”Veronikas dubbelliv”.
Gillar improvisationerna
Helena hade inga problem med Colin Nutleys arbetsmetoder, att skådespelarna rätt mycket hittar på sina egna repliker utifrån givna förutsättningar.
– Jag tycker det var jätteroligt. Man blir väldigt närvarande i stunden. Man kommer tillbaka till någon slags ursprungskänsla i skådespeleriet. Varje dag är som ett äventyr. Fast om man är en skådespelare som är total kontrollfreak, då trivs man nog kanske inte.
Kände sig modig på scen
Helena af Sandeberg föddes i Solna men växte upp i en annan stockholmsförort, Rotebro. Pappa var kapten i flottan men sadlade sedan om till ekonom. Mamman var lågstadielärare.
– När jag var nio år spelade vi skolteater. Jag gjorde Lilla My i Mumindalen. Jag minns det som ögonblicket som väckte min skådespelarlust. Det var otroligt roligt och jag kände mig modig.
Pappan står hon fortfarande nära. Just nu bor hon och barnen i hans lägenhet, när det det pågår stambyten där hon bor. Men mamman miste hon som 18-åring.
– Hon blev sjuk i cancer när jag var 12 och gick bort när jag var 18. Så jag hade inte de ljusaste av tonår. Förutom mina barns födelse, har inget påverkat mig mer än min mammas död. Det har gjort mig orolig. Hon dog när hon var 45, livet kan bli kort, så jag har aldrig suttit och väntat på något.
Träffade kärleken i New York
Efter gymnasiet drog hon till New York och pluggade teater vid Actors Studio. Träffade sin första stora kärlek, som efter några år blev känd som popsångaren Eagle-Eye Cherry.
Väl tillbaka i Sverige blev tv-serien ”Rederiet” en första språngbräda till en karriär som nu omfattar snart 50 film- och tv-roller och mycket på teatern också, hon har jobbat på Stockholms Stadsteater i snart 20 år.
Dit ska Helena för övrigt tillbaka kring nyår, efter tre års tjänstledighet för olika film- och tv-roller.
”Fredriksson betydde mycket”
Förutom att hela huset har renoverats, så har man fått en ny chef, Maria Sid, efter att Benny Fredriksson avgick då hård kritik hade riktats mot hans ledarstil i samband med Metoo-rörelsen hösten 2017. Främst i artiklar i Aftonbladet där anonyma källor anklagade honom för olika saker, dock inte av sexuell art. I mars 2018 begick han självmord.
– Jag har inte varit på teatern ännu, jag vet inte ens om Vanna Rosenberg och jag har samma loge fortfarande. Maria Sid tror jag blir bra, alla verkar glada och lyckliga på teatern. Men Benny… det var en stor sorg. Han betydde jättemycket för mig. Han anställde mig 2003, han gav mig många fantastiska roller. Vi tjafsade och bråkade ibland, men jag tyckte väldigt mycket om honom. Vårt ”förhållande” höll längre än mina äktenskap (skratt).
– Om man kritiserar någon personligen med anonyma vittnen och som nu blev ett drev, då borde det ha faktakollats mycket bättre. Jag är ganska nyfiken på Åsa Linderborgs bok.
(Hennes självbiografiska roman ”Året med 13 månader” handlar bland annat om Aftonbladets skriverier om Benny Fredriksson)
Vad ska du göra på teatern?
– Jag frågade och jag fick inte säga mer än att jag ska spela samma roll som Ingrid Bergman har spelat i en film.
”Såg det som en del av livet”
Helena var väldigt engagerad i Metoo och skådespelarnas upprop Tystnad tagning hösten 2017.
– Det sjuka var att innan Metoo, såg man sådana saker som en del av livet. Jag har definitivt utsatts för grejer, det har väl alla, men jag har hela tiden blivit arg och sagt ifrån. Förr kunde folk säga: ”Men gumman, han tycker ju bara om dig”. Så är det inte nu längre.
– Jag hoppade av mitt allra första jobb, då var jag 17 år och gick på teaterlinjen på Södra latins gymnasium. Det var en novellfilm. Regissören tyckte jag var spänd och ville massera mig. Han masserade konstigt nog ända ned till brösten… Jag tog med pappa dit för att våga säga att jag hoppar av. Ungefär samtidigt hade en teaterlärare sagt till mig: ”Branschen är sådan”.
Helena har två barn, en 15-årig son och en 6-årig dotter. Papporna är två före detta makar, regissören Alexander Mørk-Eidem och skådespelaren/sångaren Fredrik Lycke.
– Mitt kärleksliv nu är nonexistent. Slentriandejtande är inget för mig. Och nätet… aldrig! Är du galen? Mitt bästa bet på att träffa någon är nog på jobbet.
Till sonen är hon enligt honom en ibland pinsamt engagerad fotbollsmorsa. Hon följer AIK:s alla matcher i allsvenskan (”Vi har väl inte vår bästa säsong i år…”). Och hon hade kunnat tänka sig ett annat jobb: fotbollsproffs.
”Blir alltid lite sotis”
Vi träffas under eftermiddagen några timmar innan Sverige spelar EM-kval mot Island häromkvällen.
– Jag är verkligen där jag vill vara i livet. Men… det är ändå lite surt att jag inte blev fotbollsproffs. Jag spelade till jag var 14. Sedan valde jag teatern och killar.
– Jag har gråtit av glädje när landslaget vunnit medaljer. När de spelar tittar jag alltid och blir lite sotis. Sofia Jakobsson, Linda Sembrant, Kosovare Asllani… jag älskar dem allihop. De är så sjukt mycket coolare än jag själv är.
Helena af Sandeberg om…
… ”Robssons”, ny serie för barn med premiär i oktober:
– Det handlar om fyra robotar som är ditskickade av utomjordingar för att ta reda på hur människorna fungerar. Min dotter frågade: ”Varför gör du aldrig något som jag kan se?”. Ungefär då undrade Fredde Granberg som jag hade träffat på ”Finaste familjen” om jag ville vara med i ”Robssons”. Kul att spela mot Linus Wahlgren igen, vi var ett par i ”Rederiet”. Drygt tjugo år senare har vi avancerat till robotpar…
… ”Deg”, tv-serien som hon nu spelar in med Levan Akin, som gjorde fyrfaldiga Guldbaggevinnaren ”And then we danced”, som regissör:
– En drömroll som kräver allt och lite till. Bland de bästa manus jag någonsin läst. Det är en serie i åtta delar för SVT om två kvinnor, Bianca Kronlöf och jag. Min rollfigur är en ensamstående mamma på ruinens brant. Hon hittar 47 miljoner kronor, behåller dem och öppnar ett bageri för att försöka tvätta pengarna. Ett drama, men med mycket humor.
… vad folk främst känner igen henne från:
– Det är lite beroende på ålder. 30-åringar känner ofta igen mig från komediserien ”Heja Björn”. Leif GW-deckarna med Rolf Lassgård hade ju väldigt stor publik. Och många killar tycks minnas ”Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö”. Konstigt, va'? (skratt)
(filmen innehåller en mycket naken kärleksscen)
… vad hon är mest nöjd med i karriären:
– Svår fråga, jag är så väldigt onöjd, även när jag blir hyllad. Men ”Hedda Gabler” på Stockholms Stadsteater var minnesvärd. Och GW-deckarna är jag stolt över. Rolf Lassgårds och min slutscen i ”Den döende detektiven” är jag jävligt nöjd med. Det var som att hela vår vänskap som vi utvecklat mynnade ut i den.
… vad hon skäms över i karriären:
– Gud, ja, sådant finns. Men då andra är inblandade vill jag inte nämna vad. Det märkliga och underbara med yrket är att man aldrig i förväg kan säga vad som blir magi eller skit. Det har hänt att man som skådespelare har stått på premiärfesten, tittat på varandra, bestämt oss för att dricka väldigt mycket alkohol och sedan gömt sig i ett par veckor.
… sitt adliga efternamn:
– Pappa har berättat att någon anfader till oss var chef över Ostindiska kompaniet under en period och då blev han adlad. Det är knapadel, det finns inga slott, ingen förmögenhet, tyvärr…