Kenneth Gärdestad - en av våra största textförfattare

Ted Gärdestad gick bort redan för drygt 20 år sedan. Men musiken har levt vidare.

Nu är också Kenneth Gärdestad borta. Men hans ord lever också vidare.

Utan hans originella kärlekspoesi hade Teds låtar aldrig blivit de klassiker de nu är.

Lillebror Ted Gärdestad (1956-1997) gick bort blott 41 år gammal.

Men musiken från åren som tonårsidol från främst 1970-talet, han var faktiskt inte sällan yngre än sina fans, har levt vidare.

Från generation till generation.

Numera sjungs hans melodier på skolavslutningar, bröllop och begravningar.
Det finns knappt en känsla som människor känner – glädje, sorg, kärlek, svartsjuka och så vidare – som det inte finns en Ted Gärdestad-låt som man kan tycka uttrycker just de känslorna.

Och det beror inte bara på att de där smittande verserna och refrängerna har fastnat i våra huvuden.

Det beror förstås också på orden.

De som storebror Kenneth Gärdestad (1948-2018) skrev.

”Fått Gärdestads låtar med modersmjölken”

Oh, vilken härlig da'. Jag vill ha en egen måne. Jag ska fånga en ängel. Sol, vind och vatten. Eiffeltornet. Angela. Chapea claque. Satellit. Himlen är oskyldigt blå. För kärlekens skull. Låt solen värma dig. I den stora sorgens famn.

Titlarna räcker för att en slags automatisk Spotify-lista ska börja ljuda inne i våra huvuden.

Generation efter generation har snudd på fått bröderna Gärdestads låtar med modersmjölken.

Tonerna och orden.

Benny Andersson och Björn Ulvaeus spelade en stor roll i Ted Gärdestads karriär. De producerade de första fyra skivorna och hela ABBA spelade och/eller sjöng på åtskilliga låtar.

Skivbolaget Polars chef ”Stikkan” Andersson (1931-1997) ville byta ut Kenneth Gärdestad som författare till sångtexterna, han tyckte man skulle ha något proffs i branschen. Ted vägrade, då kunde han lika gärna låta bli att göra skivan.
(Det skildras i en rolig scen i filmen ”Ted – För kärlekens skull” med Adam Pålsson som Ted, Peter Viitanen som Kenneth och Jonas Karlsson som ”Stikkan”).

Till skillnad från Björn & Benny, erövrade aldrig Ted & Kenneth hela världen.
Försöket att slå internationellt med LP:n ”Blue virgin isles” (1978) floppade.
Men med det svenska språket, hade Kenneth Gärdestad ett unikt handlag.
Ted satt oftast vid pianot och skrev sina melodier. Sedan fick Kenneth tolka hans tankar och känslor kring kärlek.

Han har berättat att han kunde gå i naturen och promenera och fundera ut orden. Eller sitta på läktaren när Ted tränade tennis (han var näst bäst i Sverige som tonåring, bara slagen av en viss Björn Borg…). Kenneth skrev inte ned det han kom på. För kom han inte ihåg det, var det inte värt att användas.

Men var och hur han än skrev sångtexterna, var temat så gott som alltid kärlek.
När jag ser dig, då slutar jag tänka, när jag hör dig, då hettar min kind. Kanske vill du att jag ska få längta när du försvinner, som en sommarvind.
Är du ängen vill jag vara din blomma, är du havet, vill jag vara din båt. Än så länge står ängarna tomma, havet är stilla, luften kall och våt.

Vilka innovativa metaforer, ur sången ”Helena”.
Eller:
Kan du förstå två våta kinder, dom torkar lika snabbt igen. Man rår ej för att tårar rinner när man har mist sin vän.
Du har då aldrig trott på tårar, det passar inte för en karl. Om man är över femton vårar finns inga känslor kvar.
Ur ”Jag vill ha en egen måne”.

Tonerna och orden hör ihop

Kanske finns där något i att en åtta år äldre storebror tolkade en lillebrors kärleksbekymmer. Något som fick artisten att verkade lite klokare än han var.

Titelmelodin till den amerikanska flopp-LP:n blev så småningom en av Teds allra mest älskade låtar – men först när den femton år senare gavs ut igen, med ny svensk Kenneth Gärdestad-text, som ”Himlen är oskyldigt blå”.
Så här börjar den:

Himlen är oskyldigt blå,
Som ögon när barnen är små.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
Rår inte stjärnorna för.
Älskling jag vet hur det känns,
När broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat oss in i en vrå,
Är himlen så oskyldigt blå.
När vi växte upp, lekte livet,
Vi var evighetens hopp.
Det var helt självklart att vår
Framtid skulle bli,
Oförbrukat fri.

Poesi som står sig alldeles utmärkt, även utan Teds melodi och sångröst.
Jag träffade bara Kenneth en gång, på pressträffen för TV 4:s ”Så mycket bättre” förrförra säsongen, när artisterna hyllade brödernas låtar.

Kändes som att han tyckte det var lika kul som jag att småprata lite om en popbransch som han har varit del av och jag har bevakat från och till ungefär lika länge.

Han var redan då rätt märkt av de sjukdomar som tog hans liv.
Lite grann kändes det ju, utifrån i alla fall, som att han kämpade på för att hinna vara med om och få se Hannes Holms fina biografi ”Ted – För kärlekens skull” som hade biopremiär strax efter nyår. Och lite grann i förväg visste han väl antagligen om att han skulle få en heders-Grammis av kulturministern Alice Bah Kuhnke på årets gala 8 februari.

Även om det han åstadkom ihop med sin bror, ligger många år bakåt i tiden, så kan man inte säga annat än att Kenneth Gärdestad slutade på topp.

Tonerna och orden.

De hör ihop.

Jag är övertygad om att svenska folket aldrig kommer att sluta gnola på Ted Gärdestads låtar.

Man får väl hoppas att åtminstone några upptäcker att de där underbara orden som så sömlöst fastnar i medvetandet, hittades på av en annan Gärdestad.

Följ ämnen i artikeln