Rätt film vann Guldlejonet på Venedigfestivalen
”Nomadland” tog hem priset för bästa film
VENEDIG. Årets Guldlejon för bästa film på filmfestivalen i Venedig gick till amerikanska ”Nomadland” med Frances McDormand i huvudrollen.
Ett val som är svårt att ha några invändningar mot.
Vad man än tycker om årets filmer, så kommer den 77:e upplagan av världens äldsta filmfestival att gå till historien. Venedig vågade modigt satsa på en riktig filmfestival, till skillnad från så många andra lite meningslösa online-festivaler. Det var ett sätt att åter öppna upp filmvärlden, så här i vad många hoppas är slutfasen av coronapandemin. Fast det vet vi ju inte, förstås.
Även om de stora Hollywoodfilmerna lyste med sin frånvaro, fanns det åtskilligt bra för Cate Blanchett, juryordförande, Matt Dillon och de andra i juryn att välja bland.
Djupt gripande historia
”Nomadland” av Chloé Zhao, nytt hett namn i Hollywood, är en långsam men djupt gripande historia om en kvinnlig ensamvarg som efter att maken dött och fabriken i hemstaden slagit igen, tar sin skåpbil och reser runt bland andra fattiga och utslagna i USA. Eller som hon själv beskriver sig: ”Jag är inte hemlös, jag är huslös”. Dubbla Oscarsvinnaren Frances McDormand är, inte helt oväntat, helt lysande i rollen. Förutom hon och David Strathairn är alla andra i filmen amatörer, riktiga ”nomader” som lever ett sådant liv.
Med ”Nomadland” är det högst troligt att Venedig ännu en gång, som ofta de senaste åren, anger tonen för vad som blir Oscarsfavoriter nästa år.
Sverige blev utan pris
Två filmer tycker jag saknades i prislistan:
Jasmila Zbanics bosniska ”Quo vadis, Aida?”, om Srebrenicamassakern 1995, tog ett eget grepp på historien om ett av moderna tiders värsta folkmord. Och jag trodde Alec Utgoff, som charmig massör till den polska borgarklassens kvinnor i ”Never gonna snow again”, var svårslagen som manlig skådespelare.
Sverige, då? Greta Thunberg-dokumentären visades utom tävlan. I sidosektionen Orrizonti blev Jerry Carlssons kortfilm ”Nattåget” utan pris.