Peter Dalle om nya filmen: ”Mycket bättre än Yrrol”

Mathilde Albinsson

”Jag tror att jag har gjort min sista film”, sa Peter Dalle 2013.

Men den 19 oktober har hans nya komedi ”Lyrro – Ut&Invandrarna” svensk biopremiär.

– Min nya film är, i mitt tycke, mycket bättre än ”Yrrol”, säger Peter Dalle.

Han fick kämpa i flera år för att få thrillern ”En fiende att dö för” finansierad.

2013 svor Peter Dalle, 61, på att aldrig mer göra film.

Men i höst är han återigen bioaktuell. 23 år efter premiären av ”Yrrol – en kolossalt genomtänkt film” kommer nu en fristående uppföljare av den kultförklarade succéfilmen.

– Min nya film ”Lyrro – Ut&Invandrarna” är, i mitt tycke, mycket bättre än ”Yrrol”. Den är också mer tematisk och det finns en mer sammanhållen tanke. ”Yrrol” var mest en samling blandade sketcher som jag som regissör sedan satte ihop på alla möjliga olika sätt.

”Lyrro – Ut&invandrarna” handlar om svenskar från norr som vill flytta till södern för solbränna, och flyktingar från syd som vill norrut. I trailern säljer Suzanne Reuter, i rollen som flygvärdinnan, sprit till charterresenärer. I en annan sekvens inviger Peter Dalle, Björn Gustafsson och Henrik Dorsin en massiv betongmur mellan Sverige och Finland.

– Jag tyckte det var ett bra sätt att beskriva hur jag tycker det ser ut i landet och världen, om man öppnar köksfönstret och tittar ut.

”Vi var aldrig något Lorry-gäng”

Flera Yrrolveteraner medverkar, men även yngre förmågor som Nour El Refai och Sanna Sandqvist.

– Vi var aldrig något ”Lorry”-gäng, utan bytte medlemmar. Här behövde vi inte vara fler än fyra. Det var bara det skälet, och så behövde jag ett par yngre människor, så det blev Sanna Sundqvist, Björn Gustafsson, Nour El Refai och Henrik Dorsin. Det har varit jättekul och det törs jag nog påstå att alla tyckte. Det var så inspirerande och lätt att umgås och roligt att arbeta tillsammans. Det finns många nackdelar med mitt yrke, men en av fördelarna är att få jobba med människor i olika åldrar.

”Yrrol”- och ”Lorry”-fansen kommer att känna igen sig i uppföljaren, förutspår Dalle.

– Att vi har kallat den för ”Lyrro – Ut&Invandrarna” är väl ett sätt att sälja den, helt enkelt. När vi gjorde ”Yrrol” var det inte så svårt att marknadsföra en svensk film, men det är det i dag. Publiken måste veta vad den ska se.

Vad tycker du om den utvecklingen?

– Det är en ofrånkomlig utveckling, om man nu kan kalla det för utveckling. För det som händer är att finansiärerna tittar på vilka förslag på filmer de får in som liknar det som säljer. Nu liknar inte den här filmen någonting, men den har en rollbesättning som säljer. Men den är inte vald för biljettförsäljningens skull, utan för att de är jäkligt bra, säger Peter Dalle.

Förtar det lusten och kreativiteten?

– Nej, det tycker jag inte, däremot får man tänka sig för. Film är ju business. Man måste anpassa sig. Tidigare kunde SF ensamma säga, ”det här gör vi, det här tror vi på!” I dag har du kanske fem, tio finansiärer och en mängd olika distributörer vilket innebär att du måste göra något som går att få ut på marknaden, säger han.

Och nu har Peter Dalle fått blodad tand. Ett nytt manus är redan påbörjat.

– Jag tycker ju att det jag är mest lämpad för är att göra film. Om jag skulle försöka se krasst på mig själv, så passar det mig och mitt kynne väldigt bra. Och så är det roligt att göra film eftersom det är något som finns kvar.

Vad kan du säga om nästa film?

– Den handlar om drömmar, alltså sömndrömmar, och om att kunna kontrollera sina drömmar. Men det börjar med ett manus och så får man se om det är någon som vill satsa pengar på det.

”Lyrro – Ut&invandrarna” har svensk biopremiär den 19 oktober.

Peter Dalle om...

... inspelningarna av ”LYRRO - UT&INVANDRARNA”...

– Det var lätt att jobba på Aruba, men det finns alltid en del besvärligheter när man jobbar med locations. Vi hade en åsna som var besvärlig och som vi fick rida in en månad. Sen fick vi måla om åsnor i Sverige som liknade den på Aruba. Det var lite besvärligt.

... att göra Hollywood-karriär...

– Nej, aldrig. Jag har haft många naiva drömmar om mitt yrkesliv, men det mesta har jag fått göra och jag har ju vänner som jobbar där och det låter inget kul, tycker jag. Det är tio gånger värre än här. Det är som att du är en duktig arkitekt och har ritat en katedral och så sitter det människor som inte har byggt ett torrdass ens i hela sitt liv och har synpunkter på hur du har ritat och tänkt. Nej, det har inte lockat mig och jag har barn och skulle inte vilja bo i Kalifornien heller.

... att gå i pension...

– Det hoppas jag att jag inte gör! Jag kan inte föreställa mig vad jag skulle göra om jag inte hade något att göra. Så länge folk vill använda sig av det jag lärt mig under de här åren, så gör jag gärna det.