Joy M’Batha bryter tystnad och tabun

Pernilla Ericson

helskärm

Joy M’Batha sommarpratar inte för att marknadsföra sig själv.

Hon viger sitt ”Sommar” åt att bryta tystnad och tabun.

Om psykisk ohälsa, ensamhet, utanförskap.

Hon bär på nattsvarta minnen – och gör ett ”Sommar” många behöver höra.

Det finns en fälla som många sommarpratare trillar i, att vilja berätta så mycket att det i stället blir för kort när det bränner till och lika spretigt som en julgran.

Artisten och konstnären Joy M’Batha tar fram olika utsnitt ur sitt liv men duckar den där fällan, för det finns en röd tråd som hon följer elegant. Den om psykisk ohälsa, ensamhet, utanförskap.

Som att vara den enda personen med mörk hy i ett vitt samhälle: ”Aphänder!”, ”Får jag känna på ditt hår?”, ”Do you speak Swedish?”.

Otryggheten kom också inifrån, från den plats där hon borde varit som mest älskad och trygg. Hemmet. Joy minns slagsmål och skrik. Den perfekta familjefasaden utåt, som till slut krackelerade. Jag har sällan hört någon så skickligt sätta ord på hur det är att växa upp med en förälder med psykisk ohälsa och missbruk. Hur mycket Joy älskade och beundrade sin vackra, roliga mamma, och hur allt föll samman med mammans eskalerande drickande. ”Hur kan du älska alkoholen mer än oss?”. Inga barn ska behöva gå igenom det. Alltför många barn går igenom det.

Som när lillasystern hittar en ”juicekartong” under mammans säng, och Joy inte vill berätta att det är en bag-in-box.
Det är fruktansvärda minnesbilder hon bär på. Att jobba på fik och se sin mamma komma in, blodig och med bara en sko.
Och det slutade på värsta möjliga sätt, med att mamman till slut inte ville leva längre.

Det är ju egentligen inte riktigt okej att sommarpratarna, i public service och allt, spelar sin egen musik. Men jag har faktiskt inga invändningar när Joy spelar ”En sekund”, uppenbart skriven till mamman, och fullkomligt sjunger hjärtat ur kroppen.

I övrigt snuddar hon bara i förbifarten vid den karriär hon byggt. Hon viger sitt sommarprat åt att bryta tystnaden och tabut runt psykisk ohälsa. Också med budskapet att det kan bli bättre. I dag säger hon att hon ”äntligen är på en fantastisk plats i livet”, trygg, älskad och behövd.
Och hon genomför ett ”Sommar” som alltför många behöver höra.