Georg Riedel har en historia som slår det mesta
Men i ”Vinter i P1” pratar han helst om musik
Hans familj flydde från nazisterna, han har skrivit några av Sveriges största visklassiker och han jobbade med legendarer som Astrid Lindgren och Jan Johansson.
Men det Georg Riedel, 88, allra helst vill prata om är det han varit ”insnöad” på i åtta decennier – musiken.
Mot slutet av vinterpratet konstaterar Georg Riedel att man nog är rätt ”knepig att leva ihop med”, när man är så ”insnöad” som han har varit. De privata inblickar som dyker upp är nästan alltid kopplade till hans musikaliska liv.
När Riedel var 15-16 år drog han ut på folkparksturné mot föräldrarnas vilja, under åren som studiomusiker tyckte han det var jobbigt gå upp tidigt på morgonen och som barn brukade han glömma fiolen på spårvagnen. Med ironisk distans ser han tillbaka på de avantgardistiska ungdomsåren då han vägrade skriva melodier för att det var ”töntigt”. Han beskriver sig själv som ”administrativt oduglig”, men tycks inte ha levt rockstjärneliv utan noterar hur några av genierna han jobbat med drabbats av missbruk och fått tragiskt korta liv.
Jan Johansson talade han med ”varje dag”, men ”inte på djupet”. När denne dog i en bilolycka 1968 fick Riedel ta över jobbet med att göra musik till Astrid Lindgrens Pippi Långstrump. Ur tragedin föddes det som kom att bli ett klassiskt samarbete.
När Riedel får spela och prata om musik är han i sitt esse. Han hittar spår från tjeckiska landsmannen Dvorák i Alfons Åberg-vinjetten och från Lutoslavski i ”Emil i Lönneberga”. Enligt hans erfarenhet har barn inget emot ”avancerade rytmiska grejer” och själv är han mycket förtjust i när ”basen bryter mot melodin”, som hos Stravinskij.
Ackordet fissus är det som skapar spänning i ”Idas sommarvisa”, vid ordet ”grön” har Riedel lagt in en treklang som följt med honom sedan barndomstiden i Adolf Fredriks musikklasser.
Det finns något befriande i att få höra en mästare undervisa, i en tid när sommar- och vinterprat mest kommit att handla om personliga öden och berättelser. Särskilt fascinerande blir det när man vet att Riedel har en historia som slår det mesta.
I några korta meningar beskriver han det lilla han minns och som föräldrarna berättat om flykten från Karlovy Vary, dåvarande Karlsbad, i Tjeckoslovakien. Mamman judisk läkare, pappan socialdemokrat och arkitekt. Antisemitism, mormor som mördades i Auschwitz, svårigheten att ta sig in i det svenska samhället.
Sen får Georg Riedel äntligen prata om sin älskade musik igen.
Snabbguide:
Skrytkvot: 
Skvallervärde: 
Känslostyrka:
Humornivå:
Å fan-faktor:
Första meningen: ”När jag var i 12-årsåldern och gick på Adolf Fredriks musikklasser lärde man sig tyska”.
Sista meningen: ”Han visar att man kan spela oerhört enkelt om man bara orkar hålla på och om man vågar.”
Tre typiska låtval:
Sjostakovitjs Stråkkvartett Nr 8 C-Moll Op 110
Jan Johansson och Georg Riedel – ”Gammal bröllopsmarsch”
Esbjörn Svensson – ”Sorrow Is the Birth of Joy”