Ny dramatik i Lars Molins anda
Jan-Olov Andersson hyllar Peter Birros nya serie
Folkliga berättelser med mycket värme och humor. Det präglade Lars Molins (1942-1999) tv-serier och i den andan ska nu SVT producera ett antal tv-filmer under samlingsnamnet "Molins fontän". En lovvärd idé, även om kopplingen till Molin lite känns som ett sätt för producenten att sälja in alltihop till SVT Drama, som i sin tur rider på Molins namn när alltihop ska marknadsföras ut till tv-tittarna. En drama-avdelning på public service-tv borde ju faktiskt varje år producera några filmer i den genren.
En naturlig arvtagare till Lars Molin finns ju annars redan. Temperamentet hos Peter Birro är lite annorlunda: ilsknare, mer provocerande, mer öppet politiskt. Men även i Birros berättelser står den enskilda människan i centrum – ibland offer för egna dumheter, ibland för ett samhälle som kan vara hänsynslöst mot dem utan de allra vassaste armbågarna.
"Upp till kamp", 4x90 minuter i SVT med start måndag 3 september, är – av flera skäl – Birros hittills bästa dramaserie:
Engagerande som berättelse om fyra unga vänners liv åren 1965-1976. Kärlek, sex, vänskap, uppror, svek, rock'n'roll.
Nyskapande som svensk tv-dramatik. Mikael Marcimain – regissören bakom "Graven" och "Lasermannen" – blandar färg och svartvitt, korniga arkivbilder med nya scener i samma stil. Fiktion och fakta flyter elegant samman när huvudpersonerna – suveränt spelade av Sverrir Gudnason, Fanny Risberg, Simon J Berger och Ruth Vega Fernandez – dras in i den tidens verkliga händelser i Göteborg. Rockklubben Cue Clubs nedläggning, Vietnamrörelsen, ockupationen av Hagahuset, strejken vid Arendalsvarvet, avslöjandet av sjukhusspionen på Sahlgrenska sjukhuset.
Enastående som skildring av en unik tidsepok. Så länge de i 1960-talets progg- och vänsterrörelse fick sig ett skjut, ett järn och en cigarett (jäklar vad folk röker i serien!), så ägnade de med glädje resten av sin tid åt solidaritetsarbete.