”Queen's gambit”-stjärnan: Jag älskar Skarsgård

Gunnar Rehlin/TT

Publicerad 2021-11-08

Med Netflixserien ”The queen's gambit” gav skådespelaren Anya Taylor-Joy schackspelandet ett uppsving. Nu är hon aktuell med ”Last night in Soho”, som är en skräckfylld tidsresa till 1960-talets London.

‒ Jag älskar retro och jag älskar 60-talet, säger hon.

Första gången någon lade märke till Anya Taylor-Joy var i den ruggiga skräckfilmen ”The witch” – men det var i Netflix-succén ”The queen's gambit” som hon på riktigt slog igenom.

‒ Tre år in i karriären drabbades jag nästan av komplett panik. Jag hade gjort flera filmer i rad, och jag ringde min mamma och sade ”tänk om ingen av dom någonsin kommer att visas”. Nu känner jag att det inte finns något bättre än att vara på en filminspelning, säger hon.

Den brittiska skådespelaren träffar pressen på filmfestivalen i Venedig, dit hon har kommit med den Sverigeaktuella filmen ”Last night in Soho”. Det är en halsbrytande mix av drama, thriller och skräck, där Anya Taylor-Joy spelar en kvinna som söker framgång i 1960-talets London men som hamnar i klorna på en samvetslös hallick och råkar alltmer illa ut.

‒ Jag älskar retro och jag älskar 60-talet. Jag växte upp med 60-talsmusiken, jag älskar kläderna. Om jag kunde skulle jag gärna resa tillbaka i tiden för att uppleva de coola saker som hände då, säger Anya Taylor-Joy.

Men hon tillägger att hon inte skulle vilja stanna kvar särskilt länge, eftersom ”det var inte en bra tid för kvinnor”.

”Kunde tonsätta”

Filmen är regisserad av Edgar Wright (”Baby driver”, ”Hot fuzz” med flera), som är känd för hur han skriver sina manus kring specifik musik. Så var även fallet med ”Last night in Soho”.

‒ Här fanns låtarna med redan i manuset, så jag kunde tonsätta när jag läste det. Jag gillar Cilla Black, Marianne Faithfull, Sandie Shaw, säger Anya Taylor-Joy.

Trots att filmen på ett kärleksfullt sätt återskapar känslan av London under ”the swinging sixties” så finns det någonting farligt i nostalgitrippar för nostalgins skull, tillägger skådespelaren.

‒ Kläder, musik, retro, mode, det är ett sätt att se tillbaka. Men vi får inte romantisera det förflutna. Vi lever i svåra och traumatiska tider nu, och då är det lätt att se tillbaka. Jag förstår det. Vi kan se tillbaka, ja, men vi måste stanna i det nuvarande, och ta itu med sådant som miljöförstöringen.

Hon säger att hon på många sätt kan identifiera sig med Sandy i ”Last night in Soho”.

‒ Hon är en person som kämpar för att tillhöra någonting. Det är något vi alla gått igenom, från det att vi gick i skolan och framåt. Jag var en gång en person som inte kände någon i filmindustrin. Jag stod utanför och tittade in.

Förtjust i Skarsgård

Snart kommer Anya Taylor-Joy att synas i ”The witch”-regissören Robert Eggers vikingadrama ”The Northman”, som går upp efter nyår. Rollistan är stjärnspäckad: Nicole Kidman, Willem Dafoe, Björk – och i den manliga huvudrollen Allexander Skarsgård. Om handlingen i den filmen (enligt rykten är den oerhört blodig) får hon inte säga någonting, men ombedd att tala om sin motspelare Alexander Skarsgård skrattar hon och säger:

‒ Jag älskar honom. Och Robert, han är min själsfrände. Vi slog igenom med samma film, det är underbart att se hur vi nu växer tillsammans.