Robbie Williams skräck: ”En skam-fest”

Uppdaterad 2016-10-21 | Publicerad 2016-10-20

Stor intervju om ångest, åldersnoja, depression - och nya albumet

Ständig depression. Åldersnoja. Torgskräck. Prestationsångest.

Robbie Williams har hunnit fylla 42.

– I popår är det tusen. Det finns ingen på topp 40 i England som är över 40. Ingen är typ ens 30, säger han.

Instruktionerna från skivbolaget är tydlig. Intervjun får bara handla om Robbie Williams nya album ”The heavy entertainment show” som släpps 4 november.

Men ordern tycks inte komma från den brittiska superstjärnan själv. Under en intensiv pratstund berättar han öppet om sin konstanta depression, extrema prestationsångest, åldersnoja och varför låten ”Motherfucker” är tillägnad 2-årige sonen.

– Den har en stor skrikig pub-refräng. Det har inte brytt mig särskilt mycket att den repeterar motherfucker motherfucker motherfucker, den bara gör det, säger han och skrattar.

– Jag sjunger till Charlie, min son. Jag är säker på att både du och jag vid nåt tillfälle hade velat känna oss som en bad motherfucker. Det är en härlig känsla att ha. Och jag har en son, han heter Charlton Valentine Williams, han är redan en bad motherfucker.

Narcissist

Som vanligt när det gäller Robbie Williams är texterna på albumet självupplevda.

– Jag vet inte hur man gör det på nåt annat sätt, så jag håller på att få slut på saker att säga. Vägen blir smalare och mindre intressant.

Det märks att det här är nåt han har funderat på.

– Jag kan inte hitta på en berättelse och skriva en låt om det. Det måste handla om mig. Jag är narcissistisk.

Den textraden finns också med i en av låtarna på nya albumet. Känner du dig så?

– Ja, jag känner mig narcissistisk. Självcentrerad. Men jag är också kärleksfull, omtänksam, snäll. Jag lyssnar på folk. Det är en del av det mänskliga tillståndet och mitt jobb i underhållningsindustrin är... vad jag formade för mig själv är att vara en sån här stor skrytmåns som visar upp sig. Folk tycks vara okej med att jag är det, de köper biljetter och fortsätter att komma tillbaka.

Men trivs du med det då? Att vara en skrytmåns.

– Ja, det gör jag. Men sen åker jag hem och håller mig hemma. Jag har torgskräck, är socialt inkompetent.

Prestationsångest

Han har hunnit passera 40 och med enorma hits som ”Angel”, ”Let me entertain you” och ”Rock DJ” redan i början av solokarriären kämpar han ständigt mot en växande prestationsångest.

Är du rädd för att inte lyckas få till den där nästa stora hiten?

– Ja. Ja, det är jag. Och det är nåt som händer i allas karriärer. Jag har lyckats tänja ut mitt ögonblick (i rampljuset) under lång lång tid, men oundvikligt saktar folks karriärer ner och det blir svårt att lyckas nå fram till folk.

Men du är bara 42.

– I popår är det tusen. Det finns ingen på topp 40 i England som är över 40. Ingen är typ ens 30.

Vad är det som skrämmer dig då, om du inte skulle få till den där hiten igen?

– Du är journalist, eller hur? Du syns i tv. När du är på tv och folk säger elaka saker om dig, sårar det dig?

Ja, det gör det.

– Multiplicera det med en miljard människor, med en miljard tankar som alla är fokuserade på dig och vad som kan bli en internationell skam-fest. Och samtidigt har jag ett ego och jag är på en plats där jag känner att ”jag vill inte att de här försvinner” för jag tänker alltid att jag är en bluff, att jag ska bli avslöjad, att allt ska tas ifrån mig.

”Höll på att ta livet av mig”

Han tycks konstant oroa sig för att misslyckas.

– Folk undrar varför jag tänker så här, men det är för att jag är människa och det är så människor tänker. Jag vill inte vara mindre framgångsrik än jag har varit.

Han har gått regelbundet i terapi sedan 20-årsåldern. Men de dåliga tankarna kommer ändå.

– Ordagrant är det så att jag lider av depression. Jag har inte verktygen i min hjärna och min kropp att hantera de negativa grejerna. Jag är känslig. Överkänslig. Men jag jobbar med det. Och så är det för tiotals miljoner, hundratals miljoner människor i världen i dag.

Är det därför som du slutade med alkoholen och drogerna?

– Jag slutade med alkoholen och drogerna för att jag höll på att ta livet av mig själv. Och jag gillar faktiskt att leva lite grann. Det var uppenbart, det handlade om döden, eller att hamna på en institution.

Följ ämnen i artikeln