Hon gör förödmjukelsen till underhållning

I debutromanen ”Någon annans tidsfördriv” lånar författaren Ann Edliden från sitt eget liv till en berättelse om nätdejting, lögner – och hennes älskade dokusåpor.

Nätdejting är en djungel full av taggiga snår och kvicksand. Det upptäcker 32-åriga Doris när hon svajpar höger på Petter, som bokstavligen är för bra för att vara sann. Hon faller hårt, men blir så småningom smärtsamt medveten om skuggsidan av att söka efter kärlek i en app.

Romanen ”Någon annans tidsfördriv” bygger på verkliga händelser. Författaren Ann Edliden blev utsatt för catfishing – när någon nätdejtar med falsk identitet och stulna bilder – och upptäckte att bakom hennes presumtive drömkille dolde sig en man som använde flera påhittade profiler för att lura en rad olika kvinnor.

”Hänt på riktigt”

– Ungefär 75 procent av det i boken har hänt på riktigt, berättar Ann Edliden när vi ses på en uteservering i Sommarstockholm.

När hon avslöjade bluffen upptäckte hon att mannen hade gjort samma sak mot massor av kvinnor, under minst tio års tid.

– Först trodde jag att jag var en av få som varit dum nog att gå på hans lögner. Men sedan fattade jag att han måste vara otroligt skicklig eftersom han lyckats lura så många. Det kändes bättre att inte vara ensam om det.

Men boken handlar inte bara om ”Petters” bedrägeri. Doris arbetar på ett tv-bolag, som pressansvarig för ”Château Amore” – en dokusåpa som har distinkta likheter med skandalsåpan ”Paradise hotel”. Där dras hon in i moraliska gråzoner, när jakten på tittarsiffror trappas upp och hela säsongen riskerar att spåra ur – något som också hände på riktigt i våras, när ”Paradise hotel” stoppades efter vittnesmål om sexuella övergrepp.

– Då hörde folk av sig och undrade om jag var synsk, även inte samma saker händer i boken som i verkligheten. Men för den som följer dokusåpor var det ju inte svårt att räkna ut att det skulle gå åt helvete någon gång.

Älskar ”Paradise hotel”

Ann Edliden är själv storkonsument av reality-tv och tycker att ”Paradise hotel” är ”asbra, på riktigt”.

– För mig är det inte intressant vem som blir fullast eller vilka som har sex i huset, jag vill se spelet mellan deltagarna – hur de smider planer med varandra och försöker bilda pakter. När folk säger ”jag tittar inte på reality” så tänker jag ”jaha, varför vill du förneka dig all glädje i livet?”, säger hon och skrattar.

Liksom Ann Edliden själv är Doris uppvuxen i Värmland, och delar av boken utspelar sig hos huvudpersonens föräldrar i Karlstad. Författaren har velat skildra livet utanför storstan utan de vanliga klyschorna, och tecknar ett ganska kärvt porträtt av värmlänningarna.

– I Värmland kan man vara otrevlig och det anses charmigt, medan i Stockholm ska man vara väluppfostrad och artig. Och åsikterna som en av värmlänningarna i boken uttrycker. . . Jag ville inte dölja det eller utmåla folk i Värmland som änglar för att jag ska hylla landsbygden.

Att kalla ”Någon annans tidsfördriv” för en samtidsroman är en underdrift. Texten är fullkomligt nedlusad med samtidsmarkörer, från Instagram-aktivism till mens-appar. Likadant lär det bli i boken som Ann Edliden skriver på nu, som ska handla om en influerare och hennes assistent. Hon säger att hon vill passa på att strössla med samtidsreferenser – snart kommer hon att vara för gammal.

– Jag skriver om 25-åringar i nya boken och snart kommer jag inte ha koll på deras verklighet. Då får jag väl börja skriva värmländska skrönor.

FOTNOT: Eftersom Ann Edliden är medarbetare på TT nyhetsbyrån har intervjun gjorts av frilansjournalisten Karin Svensson.